Nästa dag

Jag öppnade sakta ögonen och sträckte på mig. Niall hade gått hem igår så det var bara jag hemma. Jag reste på mig och gick in i duschen. Jag smekte lätt ärren på armen. Suck! Jag måste ringa Kat och Erik idag. Jag virade en handduk runt midjan och gick ut ur duschen. Jag torkade håret och klädde på mig kläder. Jag tog fram telefon och såg att jag hade fått ett sms från Niall.
'Morning love! I just want to tell you that i love you! Thanks for forgivning me! :) xx' stog det. Jag log och skrev ett snabbt svar innan jag slog Kats nummer.
"Hello?" sa hon trött
"I want to talk to you and Eric so hold on!" sa jag och ringde upp Eric."
"Hello?" sa han lika trött.
"I have Kat in the other line!" sa jag och kopplade ihop samtalen.
"Do you guys hear me?" sa jag och båda svara.
"Good i have something to tell you..." sa jag och försökte komma på hur jag skulle säga det.
"So?" sa Kat och jag tog ett djupt andetag.
"I have a good thing and a bad thing. Wich should i take first?" sa jag
"Good" sa Eric och Kat instämde.
"The good thing is that i've got back togheter with Niall. He came to my place and we talked." sa jag och log
"Omg! That's good! I said it! If you talked it would be better! Now the bad." sa Kat och jag tog ett djupt andetag innan jag öppnade munnen för att säga det.
"I cut myself..." sa jag och det blev tyst. Fan! Dom är arga! Jag hörde ett pipande ljud i telefonen. Jag flyttade den från örat. Det var Kat...
"Eric? Are you...are you mad?" sa jag fast det var fortfarande tyst
"Eric...please say something!" sa jag och kände att jag var på väg att gråta.
"I'm not mad! I'm just...disepointed..." sa han och jag suckade.
"Kat's mad at me , right?" sa jag
"No! She's just sad! You know her , right?" sa han och jag nickade fast kom på att inte han såg så jag sa ja. Vi pratade lite till och jag berätta varför innan vi la på. Jag försökte ringa Kat men hon svarade inte. Jag skickade massa sms oxå men hon svarade inte på dom heller. Jag suckade och la mig i sängen. Jag satte på tv och bläddrade genom kanalerna men inget som var bra. Klockan var ungefär tre på eftermiddagen när min telefon ringde och jag satte mig snabbt upp för att se om det var hon. Suck...det var Niall...
"Hi!" svarade jag.
"Hi sweetie! What's up?" sa han och jag suckade.
"Kat doesn't answer my calls or texts..." sa jag
"Have you fight or something?" frågade han
"I told her about that i cut myself..." sa jag och han förstog.
"I think she's just sad! She just need time!" sa han och jag log.
"Yeah i know!" sa jag och det vart tyst ett tag.
"So...it's party tonight at 8 , you know the birthday and christmas party? Wanna go with me?" sa han och jag log
"Ofcourse!" sa jag och jag visste att han sken upp i ett leende.
"I pick you up at 7" sa han glatt
"Wait! I don't have time to buy a dress!" sa jag i panik och han skratta.
"You don't have to buy one!" sa han och jag funderade lite
"Why?" sa jag frågande och han skrattade ännu en gång
"You havn't open the present!" sa han och först fattade jag inget men sen förstog jag.
"Haha but babe i have to go! Be ready at 7!" sa han innan han la på. Jag skyndade mig ut i vardagsrummet. Vart är den? Där! Jag hittade den i hörnet. Jag tog upp den och satte mig på soffan. Jag öppnade den och satte handen för munnen. Omg! Det var en turkos klänning som räckte till knäna. Under brösten var det som ett skärp. Han kommer fortfarande ihåg min stil. Jag tog upp telefonen och tog bild på klänningen. Jag gick in på twitter.
@KennedyJ : Look what i got from my boyfriend! Isn't he cute! Love you! :) xx
Jag tweetade och fick sen både bra och dåliga retweets men jag brydde mig inte så mycket om dom dåliga. Tiden gick och snart var klockan 6.
"Ok. Time to get ready!" sa jag och gick in på mitt rum. Jag tog fram min locktång och satte i den i kontakten. Medans jag väntade på att den vart varm borstade jag håret och satte på mig klänningen. Locktången var kvar så jag lockade håret och spräjade på hårsprej så att det skulle stanna kvar. Jag tittade på klockan. Fan! Klockan var kvart i 7! Jag tog fram mitt smink och tog på foundation , puder , ögonskugga , eyeliner , mascara , läppbalsam och sen läppglans. Jag tittade mig själv i spegeln. Fuck! Man ser att jag skärt mig... Det plingade på dörren. Men hur ska jag göra? Jag gick ut och öppnade. Niall stog där med ett par långa chinos och "fin-tröja". Han log mot mig och höll fram en ros.
"Aww that so sweet!" log jag och gav honom en snabb kyss.
"Are you ready?" sa han och jag skakade på huvudet.
"How can i keep this from everyone?" sa jag och pekade på min handled.
"I already got the answer!" log han och jag tittade konstigt på honom. Han tog fram en bolerojacka (eller vad dom nu heter) som passade precis till klänningen.
"Omg... How do you know this?" sa jag och han skrattade.
"Cause i've a brain!" sa han och jag slog honom löst på armen. Jag tog på mig mina pumps , jackan och sen gick vi ut till bilen. När vi kom ut var det första jag såg en limousine.
"You kidding!" sa jag och han log.
"You're worth it!" sa han och kysste min kind. Vi satte oss i den och sen åkte vi mot Louis. Jag kommer säkert träffa Kat eftersom det var ju hon som bjöd mig först. Tur. Då får jag prata med henne. Vi var snart där. Man hörde musik från långt avstånd. Oboy! Det kommer bli en lång natt!

Här är ett till kapitel!! Hoppas ni mår bra!
Xxxxx

"What have i missed?" frågade han och jag suckade.
"I got bullied in the two last year of school and i still get hate on Twitter and instagram... My parents started take drugs and they hited me many times! That's why i started to cut myself! I stopped for about 1 and a half year and i cut now because i thought my life was worthless and i just don't want to live anymore!" sa jag och började gråta. Han omfamnade mig i en kram och jag grät mot hans axel
"My life is a hell! It would be much easier if i died!" Grät jag. Han tog mitt ansikte i sina händer och gjorde så jag tittade på honom.
"No! Okey? You're not gonna die! If you die i die too! Look! We'll gonna make this together! I'm always gonna be here for you!" Sa han och jag lugnade mig lite.
"No you're not gonna be here! You're going on tours , you need to go to the studio almost everyday and i'm gonna have more hate!" sa jag och han vart lite ledsen över det
"I know but i will always be a call away and when i'm on tour you'll come with me cause i can't survive being in another country or town as you!" sa han och jag stirrade in i hans blåa ögon.
"I love you and i can't stand seeing you sad and hurt! If you give this a chance i promise i'm gonna be here for you!" sa han och jag fällde en tår.
"I do it for you because i can't live without you anymore!" sa jag och log. Han log och kysste mig. Det övergick snabbt till hångel.
Han tröck mig mot väggen och ströck sina händer från midjan upp mot brösten. Jag log i kyssen och drog av honom tröjan. Jag stirrade på hans nakna överkropp. Wow! Han hade tränat!
"If you're staring at me i want to stare at you!" sa han och gav mig en peddoblick. Jag log busigt och kysste honom. Han drog av mig tröjan och jag snurrade runt ett varv för att retas med honom. Han gav mig en till peddoblick innan vi fortsatte. Vi slet av oss kläderna medans vi gick mot mitt sovrum. När vi kom till sängen hade vi bara underkläder på oss. Han slängde mig mot sängen så jag hamnade på rygg och han klättrade mot mig så han låg över mig. Han fortsatte kyssa mig ner över halsen. Han stannade länge på min svaga punkt och jag stönade. Jag rullade över så jag låg över honom. Jag gnuggade min hand mot hans kalsonger och han stönade lätt. Jag kände hur han hårdnade och jag skrattade åt hans min. Han såg ut att njuta ordentligt. Han började fiffla med min bh och fick av den till slut. Han rullade över mig igen och kysste mig grovt. Hans kalsonger var snart av och så var mina trosor oxå. Ni kan ju fundera ut själva vad som hände sen. Jag suckade högt efter vi var klara. Jag vände mot Niall och log.
"I've missed this!" sa han och jag skrattade.
"What?" sa han men jag fortsatte. Han tittade konstigt på mig men började sen skratta han oxå eftersom han kom på hur konstigt det lät. Han började kittla mig och jag skrek och skrattade på samma gång. Han slutade sen och kysste mig mjukt och långsamt.
"I love you!" Sa jag efter kyssen
"I love you too my lollipop!" sa han och jag log. Det brukade han alltid kalla mig förrut för att jag hade alltid klubbor i väskan i skolan.

Här är ett kortkapitel. Kanske lite snuskigt men kom inte på något annat. Nu är det bara 8 dagar tills Louis fyller 22 och det är inte allt.... Det är julafton då! Fett kul att fylla år på julafton! <3_<3
Xxxx

Så att ni vet så kommer inte jag ha datorn i mer än en vecka så jag kommer bara använda telefonen! Det kommer därför bara bli några korta kapitel den här stunden. Jag kan kanske lägga upp ett ikväll!
Xx

Nialls perspektiv

Jag fattar inte att hon är min nu. Bara min. Jag skulle aldrig släppa henne nu. Jag låg på rygg i hennes säng med hennes huvud på mitt bröst. Jag höll henne tätt intill mig som om jag var rädd att förlora henne och det var jag ju. Hon tittade upp på mig och log. Jag kysste henne och hon besvarade den. Hon reste sig upp men jag drog ner henne och höll henne intill mig.

"Niall! I need to go to the bathroom." skrattade hon och pussade mig lätt på näsan.

"Hurry!" log jag busigt och hon skrattade innan hon reste sig upp och gick mot badrummet. Jag tittade efter henne och log. Hon var den perfektaste flickvännen någonsin. Jag tog upp mobilen och gick in på Twitter.

@NiallOffical: I'm so happy to call you mine <3
Jag tröck på tweet och snart hade jag många retweets som löd ungefär "who??! :O" , "omg are you not singel anymore??" och "stop being so damn cute! ;P". Jag log och la ifrån mig den när Jas kom tillbaks. Hon la sig på samma ställe igen och började leka med mina fingrar.

"I'm sorry for what i did! I just....didn't have time..." sa jag efter en stunds tystnad.

"I havn't really forgive you but i just can't live without you.." sa hon och jag log.

"I love you!" sa jag och kysste henne.

"Love you too!" sa hon efter kysssen.

Cloes perspektiv

Vi myste ett tag innan Niall fick ett sms.

"I need to go to the studio but i call you later." sa han och reste sig upp. Jag suckade och han satte på sig skorna och det. Jag hade glömt bort att han fortfarande var känd. Han kommer vara upptagen ofta , åka på turnéer , massa papz efter oss. Vi kommer aldrig riktigt vara ensamma.

"What is it?" sa han oroligt och tittade mig rakt in i ögonen. Jag bröt ögonkontakten genom att vrida huvudet.

"It's nothing i just..." jag vart avbruten av Niall innan jag var klar.

"Stop lie to me! I know it's something!" sa han och jag suckade.

"It's just that... this isn't going to work..." sa jag och han tittade frågandes på mig.

"What do you mean?" sa han och jag tittade honom i ögonen.

"Niall...i need a guy who can be here whenever i need him..." sa jag

"But i always be here for you!" sa han och gick närmre mig för att krama mig men jag backade.

"Niall you don't get it!" sa jag och vänd mig om. Han kramade mig bakifrån och la sitt huvud på min axel.

"What is it i don't understand?"

"You're famous Niall and..." sa jag och tittade ner i marken.

"And?" sa han och lät orolig.

"And i don't know if i can live with those things." sa jag och vände mig mot honom. Han tittade på mig utan att säga nånting. Vi stog så länge och bara tittade på varan.

"So you mean that i have to choose between my dream and the love of my life?" sa han och jag suckade.

"No i didn't mean it like that!"

"Yes you do!" sa han men en liten arg ton. Jag vart tyst och tittae ner i marken. Jag gillande inte ner nån skrek på mig , speciellt inte Niall.

"I don't know how you could let me choose between you and my dream. It was you who made my dream come true and now you don't want me to have that dream? I'm sorry but i need time t think..." sa han och vände sig om.

"Niall let me explain!" sa jag men hann inte innan han smällde igen dörren. Jag la ansiktet i händerna och grät. Jag tror jag nyss förlorade honom. Såklart jag ville att han skulle följa sina drömmar men jag vet inte om jag skulle klara av alla saker som kändisars flickvänner går igenom som t.ex hatkommentarer och alla papz som kommer vara efter oss. Jag är så värdelös! Ingen vill ha mig! Det är såklart att han väljer sin dröm före mig! Jag gick in i badrummet och letade bland sakerna i skåpet. Efter en stund hittade jag det. Rakbladet. Det var länge sen jag använde det. Niall visste inte vad jag har gått igenom den senaste tiden. I skolan blev jag mobbad och misshandlad. Det var då jag började skära mig. Sen började båda mina föräldrar ta droger och jag flydde till Kat. Sen flyttade vi hit till London och så träffade vi Eric. Jag tror det var för 2 år sen jag slutade. Jag minns den dagen. Jag hade skärt så mycket att jag svimmat. Jag fick åka in till akutet och där lovade jag Kat och Eric att aldrig mer skära mig. Jag gick in i duschen med kläderna på och satte på kranen i duschen. Jag satte mig ner på kakelgolve och lät vattnet rinna över mig. Jag vek upp armen på tröjan och stirrade på min handled. Jag blundade innan jag drog med rakbladet. Jag bet ihop och tittade på armen. Det kom blod men vattnet tvätta bort det fort. Jag suckade och drog igen , och igen , och igen , och igen , och igen. Jag tittade på min arm. och började gråta. Jag hade svikit Kat och Eric. Mina allra bästa vänner. Jag stängde av vattnet och hämtade telefonen. Jag satte mig på kakelgolvet igen och gick in på kontakter. Jag kände inte för att ringa Kat för hon kommer bli överdrivet besviken/ledsen/arg/orolig för hon fick damp på akuten. Jag slog Erics nummer och ringde.

"Jas can i call you later? I'm kinda busy." sa han när han svarade och jag bet ihop för att inte gråta. Jag sa inget utan la bara på. Om jag hade sagt nånting så skulle han hört att jag gråtit. Jag skrev ett sms till Kat.

'Are you busy?'

'Yes we're at the beach. You can come if you want.' svarade hon och jag suckade.

'No it's fine...' svarade jag. Jag ringde Eric igen

"Jas please i'm really busy!" sa han och lät stressad

"I'm sorry i just.." mer han jag inte säga innan nån ropade på honom i bakgrunden.

"Jas i really have to go but i call you later! Bye." sa han och la på. Jag började gråta. Alla var upptagna. Jag drog med rakbladet igen. Ingen bryr sig om mig. Igen. Alla hatar mig. Igen. Jag är inte vacker. Igen. Jag har inga fina kläder. Igen. Jag tittade på min hand som nu var full av märken. Jag ställde mig sakta upp. Nu när jag är i duschen kan jag ta en dusch. Jag tog av mig dom dyblöta kläderna och satte på kranen. När jag var klar blåste jag håret och satte upp det i en slarvig bulle. Jag satte på mig min onepiece eftersom jag tänkte titta på film. Jag tittade på min hadled och tänkte om jag skulle ha ta bandage eller låta det va. Jag lät det vara. Jag gick ner i köket för att ta fram lite godis som jag hade kvar. Jag tog fram skålen och ställde den på vardagsrums bordet. När jag gjorde den plingade det på dörren. Jag gick dit och öppnade. Det var Niall.

"Jas i'm sorry! I overreacted a bit. Can we just talk about it?" sa han och jag tänkte efter lite. Han kommer säkert få reda på att jag har skärt mig. Jag öppnade dörren helt så han kunde komma in. Han gick in och ställde sig mittemot mig.

"Jas this faous thing is crazy , i know but i can't just leave i! This is my life." sa han och jag bet mig i läppen

"Of course , i know that it's just...it's gonna be much hate and papz everywere and....i can't handle hate." sa jag

"We'll make it togheter!" sa han och greppade tag i min handled. Fuck! Var han tvungen att ta tag där. Det sved till och jag drog undan armen. Han tittade frågandes på mig och sen ner på armen. Han tog tag i min hand och drog upp tröjärmen. Han tittade på handleden och sen på mig. Jag vände bort blicken och drog ner tröjärmen över handleden igen.

"Why?" sa han och lät både orolig och ledsen.

"It's not because of you if you think that!" sa jag och jag kunde se att han vart lite lättad.

"Then why?" sa han och jag suckade.

"You've missed alot..." sa jag

Så nu är den här! Förlåt för dålig uppdatering men den här veckan har jag ägnat tid till prov och lucia repetitioner. Jag var med i lucia tåget på vår skola igår och i torsdags var jag i skolan från kl 10 till klockan 21. Haha jag vet. Vi i kören var lediga till 13 men jag hade ett viktigt prov och en viktig redovisning som jag var tvungen att göra. Om ni undrar varför jag var med i kören (eftersom jag sjunger så dåligt) är det för att jag spelade med ett band på lucia och då var jag tvungen att vara med i kören. Ni tänker nog "Who cares?" men jag har tråkigt så jag skriver bara lite om mig.

xxxxxxx

Dagen innan julafton

Nä nu tänker jag inte vara hemma och deppa över Niall! Jag ska hitta på nåt kul. Men vad skulle jag göra och med vem? Jag kände för en shopping tur. Jag tittade i min kontakt lista. Anna hade brytit benet och hon kände nog inte för en shopping tur , Bella hade gäster hemma , Eric tror jag inte vill med , Gabriella hade jobb , Kat var upptagen med Harry , Luke? Aldrig! , Pollly var bortrest. Suck! Ingen att vara med! Jag kan ju alltid fråga Eric , det var ju faktiskt länge sen vi sågs. Vi har inte pratat på många månader och det var ganska synd. Han var faktiskt som min bästis. Jag hade berättat allt för honom om Niall och så men han visste inte att jag har pratat med honom nu. Jag slog Erics nummer och tröck på den gröna knappen.

"Hi Jas!" svarade han med en glad röst.

"Hi! Long time ago huh?" log jag och han skrattade.

"Yeah!"

"I was thinking we could do something today! Something fun!"

"Okey and 'something fun' you mean shopping?" skrattade han

"Eh...duh? Ofcourse!" skämtade jag

"Okey but we can meet at our place in 10 minutes. Okey?"

"Okey! Bye! See you soon!"

"Bye!" sa han och la på. Jag skyndade mig att ta på mig ytterkläder och tog min väska. Jag tog nycklarna innan jag gick ut och låste. När jag kom ut ur porten rös jag till. Det hade blivit väldigt kallt dom senaste dagarna. Jag gick mot parken inte så långt ifrån mig och satte mig på en bänk. Jag tittade runt på allt folk som gick runt där. Några unga och gamla par , kvinnor med barnvagn , barn springandes osv. Plötsligt la någon sina händer framför ögonen.

"Guess who?" sa en mörk röst men jag hörde direkt vem det var.

"Oh wait! I got this! Is it....Santa?" sa jag på skoj. Han skrattade och släppte.

"Eric!" sa jag och kramade honom.

"Jas!" sa han och besvarade kramen.

"So. Shopping?" sa jag oc han skrattade åt mig.

"What? You know who i am!" sa jag och lipade. Han skrattade och vi gick mot stan. Vi gick runt lite och köpte saker till andra och oss själva. Eric köpte faktiskt saker också. Vi hade precis varit på Forever 21 när vi gick förbi en "kill"-butik.

"Can we please go in here? I have to ask something!" sa Eric och jag nickade. Vi gick in och medans Eric stog i kön för att fråga gick jag runt och tittade på tröjor. Min blick fastnade på en tröja som jag vet Niall alltid velat ha och passar i.

"I'm done!" sa Eric som kommit tillbaks. Jag sa inget utan bara kände och tittade på tröjan.

"If you think that i would have that , you're wrong!" sa han och skrattade lätt. Jag skakade på huvudet.

"Luke?" sa han förvånat och jag skakade på huvudet.

"Then who?" sa han förvirrande.

"Niall..." sa jag och kände en tår rinna nerför kinden. Han la sina händer på mina axlar och tvingade mig se på honom.

"Hey! Stop think about him! He's not worth it!" sa han och kramade mig.

"I've met him..." viskade jag och han tittade förvånat på mig.

"What?" sa han och jag nickade.

"Come on! We go to starbucks and then you can tell me everything!" sa han och tog min hand. Vi gick till starbucks och beställde varsin latte. Vi satte oss ner och jag berättade allting för honom. Från den dagen jag träffade honom tills idag. Jag fällde nån tår men jag började inte gråta.

"Aw honey...! I'm sure everything is gonna be ok!" sa han och kramade mig. Jag nickade sakta och torkade bort en tår som fallit. Vi satt kvar på starbucks ganska länge och pratade om allt och inget.

"Sorry Jas but i have to go. Remember that if you want to talk , just call me and i'll be right there!" sa han och kramade mig.

"Thanks Eric! It means alot!" sa jag och log. Han gick men jag satt kvar på caféet en liten stund. Jag bestämde mig för att ta den långa vägen hem. När jag gick , gick jag förbi en affär med brudklänningar och kostymer. Den finns i Irland oxå för jag kom ihåg när jag och Niall alltid gick förbi den.

*flashback*

"Look!" sa Niall och pekade på dokorna i skyltfönstret

"They're beautiful!" sa jag och log. Han tog min hand och log mot mig.

"When we get married we're gonna have does chlothes." sa han och kysste mig.

"Really?" log jag och besvarade kyssen.

"Yeah! It's a promise!" sa han och jag log. Jag tog hans hand och vi gick hemåt. När vi kom hem till honom gick vi upp till hans rum. Han gick fram till bandspelaren och satte på en lugnlåt. Jag skattade och han log flörtigt mot mig.

"Good evening miss Kennedy! Could you please give me the honor to have this dance?" sa han kungligt och bugade som kungliga personer.

"Of course mr Horan!" sa jag och nigde. Vi skrattade innan han drog mig till sig och la sina händer runt min midja. Jag la mina händer runt hans nacke och vi gungade i takt till musiken.

"I love you and i want to spend the rest of my life with you." sa han och jag log.

"I will always love you , no mather what." sa jag. Vi lutade oss närmre varan och våra läppar möttes i en passionerad kyss.

*flashback slut*

Jag fällde en tår när jag tänkte tillbaks. Jag vände mig om och började gå hemåt. Jag gick upp för trapporna till min dörr. Jag öppnade den och gick in och la mig i soffan. Jag tog upp telefonen och tittade twitter , instagram och andra sociala medier. Det knackade på dörren och jag öppnade. Mitt hjärta hoppade över ett slag och jag bara stirade på personen

"Hi..." sa han sakta och jag tittade bara på honom. Han bet sig i läppen och tittade ner på paketet han hade i handen.

"I just wanted to give you this." sa han och räckte fram den mot mig.

"Niall it doe-" började jag men han abröt mig

"I know i screwed up but just take it!" sa han och jag tog sakta emot den. Jag stirrade på den innan jag tittade upp på honom. Han tittade oxå upp och han mötte min blick. Vi tittade på varan länge utan att säga nånting. Han lutade sig närmre och jag stoppade honom inte. Han kysste mig och utan att tänka mig för besvarde jag den. När jag väl kom på vad jag gjorde bakade jag och vände bort blicken. Han tittade på mig och sen ner i marken.

"I'm sorry..." sa han och vände sig om. Jag tittade på honom när han sakta gick nerför trappan. Jag vände mig och stängde dörren. Spring inte efter. Spring inte efter. Men va fan! Jag  släppte paketet och öpnnade dörren. Jag sprang nerför trapporna och ut genom porten. Niall hade inte gått så långt och han hörde när porten öppnade sig. Jag brydde mig inte om hur kallt det var. Jag sprang mot honom och slängde mig runt honom. Han vart chokad och stog helt stilla först men sen besvarade han kramen. Åh vad jag har saknat honom! Jag har inte riktigt förlåtit honom men jag kan bara inte vara utan honom.

"I'm so sorry Jas! I'm so so sorry!" snyftade han mot min axel. Jag backade och tittade på honom. Jag log och gav honom en kyss som han besvarade.

"Come on! Let's go inside!" sa jag och tog hans hand.

Här kommer kapitel 6! Äntligen har snön kommit! Jippie! Snart är det jul! Någon som har nån speciel person dom ska fira jul med? Som alla år så har jag ingen...

Några månader senare/Jas perspektiv

Dom här månaderna har varit katastrof. Jag har inte varit den glada Jas som jag brukar. Jag
 har fått sparken. Varför? Jo jag bråkade med min arbetskamrat och det slutade med att jag fick sparken. Hon fick inte sparken för att hon skylde allt på mig osv. Ja ni fattar. Det var jul om 3 dagar. Jag hade köpt julklappar till dom jag kände. Alltså inte så många. Kat satt och messade någon medans hon log stort.

"Stop smiling like that!" sa jag och hon tittade konstigt på mig fast log fortfarande.

"Like what?" sa hon och jag skrattade.

"Like your in love!" sa jag och hon rodnade.

"It's Harry isn't it?" fortsatte jag och hon nickade. Harry är verkligen romantisk. Asså mot Kat. Hon har visat deras konversation och han skickar så gulliga meddelanden. Dom ses ofta oxå även fast han är med i 1D. Han är inte som Niall iallafall det kan jag lova..

"Harry have invited us to a christmas party and birthday party at christmas." sa Kat efter ett tag.

"Who are they celebrating?" sa jag

"Louis. His birthday is on christmas so they have a party and we're invited." sa hon och jag suckade.

"Niall is gonna be there right?" sa jag och hon nickade sakta.

"Please! It will be fun!" sa hon med sina valpögon

"I don't even know anybody exept you , Harry and Niall and you're going to be with Harry and i'm defintely not going to be with Niall!" sa jag och la mig på rygg med blicken upp i tacket med en suck. Hon vart tyst en stund.

"Why can't you just talk to him and tell him how you feel?" sa hon och jag suckade.

"I just....i don't know if i can make it" sa jag

"What do you mean?" sa hon och jag satte mig upp. Jag tittade ner i golvet och en tår rann nerför kinden.

"I love him so much..." viskade jag och började gråta. Kat var snabbt bredvid mig och höll om mig.

"He doesn't know who i am and it really hurts to know that!"  grät jag medans hon sakta strök sin hand upp och ner på min rygg.

"He does.." sa hon och jag slutade gråta.

"What?" sa jag

"He does know who you are. He didn't realised it before he went home after you told him." sa hon och jag tittade ner i golvet. Så han vet vem jag är?

"But...how?..." sa jag sakta.

"Harry told me he had a picture on you with blond hair in his wallet and when he looked carefully , he saw it was you." sa hon och jag tänkte lite. Så när han tittade på bilden så förstog han att det var jag. Men han har ändå inte velat ha tillbaka mig för han har ju inte precis försökt få tag i mig.

"But why havn't he try to find me then?" sa jag

"Cause he's almost on his room evryday , only leave for work and he havn't eat so much" sa hon. Inte ätit så mycket? Han är alltid hungrig! Iallafall som jag minns honom men som fans har beskrivit honom är han fortfarande hungrig jämt.

"I need to talk to him , right?" sa jag och hon kramade mig som svar.

"Yeah i think so. Is it okey if i go out with Harry for a while?" sa hon och jag nickade.

"It's gonna be alright!" sa hon innan hon gick. Jag suckade. Varför ska det här vara så svårt?! Jag älskar han så in i helvete men....jag vet inte. Han har inte hört a sig på jättelänge och jag har fortfarande inte gått över det.

'Han är inte värd det!' viskade en röst i mitt huvud.

'Du kommer inte klara dig utan honom!' viskade en annan

'Han kommer krossa ditt hjärta precis på samma sätt!'

'Han älskar dig och du älskar honom! Ge han en chans!'

Sluta!! Jag blir galen! Sluta göra det så komplicerat... Min telefon började ringa och jag tog upp den. Jag kände inte igen nummret.

"Hello?" sa jag

"Hi..." sa en bekant röst. Jag satt som förstenad i soffan. Varför just nu?

"Jas i know you're mad but can we just meet up and talk?" sa Niall och jag stirrade bara ut i tomma intet.

"Why?" sa jag

"Cause i need to explain." sa han och jag tog ett djup anetag.

"Explain what? That you forgot me?" sa jag halft argt halft ledsen.

"I didn't forget you..." sa han och jag fällde en tår.

"Then what did you do?" sa jag och fler tårar kom.

"You looked so diffrent...i'm sorry Jas..." sa han och jag hörde på rösten att han oxå var på väg att gråta.

"You think it helps?" sa jag och bet ihop för att inte gråta.

"Jas please... we can talk at the party." suckade han ledset.

"Talk about what? That you obviously don't love me?" sa jag och min röst sprack eftersom jag började gråta.

"Jas please don't cry! I do love you Jas! Oh god! What have i done...." sa han och jag hörde hur han ocå bröjade gråta lite.

"You broke my heart Niall..." snyftade jag och la på.

Här kommer kapitel 5! :) Så hur var den? Bra/dålig/super/fruktansvärd?

xxxx

Harrys perspektiv

Niall gick iväg med Jas och jag satt kvar med Kat.

"So...how is it to work here?" sa jag men ångrade mig snabbt eftersom det var en konstig fråga. Hon skrattade gulligt.

"Don't have anything better to ask curly boy?" skrattade hon och blinkade. Jag log och blev röd om kinderna.

"You have a cute smile!" log jag och hon rodnade lite.

"You have cute dimples." log hon och jag besvarade det.

"Ehm...maybe we can take a coffe or something , just you and me?" sa jag nervöst medan jag kliade mig i nacken. Hon rodnade

"like a date?" sa hon och jag tittade ner på mina händer.

"If you want to!" sa jag och hon log.

"Sure , it would be nice!" sa hon och jag log brett.

"Serious? I thought you would say no..." sa jag och rodnade.

"A date with you isn't something you say no to if you know what i meen." sa hon och blinkade. Jag räckte ut tungan åt henne och hon skrattade till. Vi bytte telefonnummer och sen pratade vi lite till. Niall kom sakta ut genom dörren dom gick ut ur. Han såg helt förkrossad ut. Vad hände egentligen? Kat såg lika förvånad ut.

"Come on lets go..." sa han och gick mot dörren. Jag tittade konstigt på honom innan jag vände mig mot Kat.

"I think we should go but i call you later!" sa jag och gav henne en kram som hon besvarade. Jag kysste henne på kinden innan jag gick och jag tror hon rodnade. Jag sprang ikapp Niall som gick och sparkade på några stenar.

"What's wrong? What happened?" sa jag oroligt. Han bara skakade på huvudet. Jag fattade ingenting.

"Can we just pretend this never happened..." sa han och jag spärrade upp ögonen.

"Ofcourse not! You're sad! Something happened and i have to know what's wrong!" sa jag och ställde mig framför honom och la händerna på hans axlar.

"Ok but can we please take it home?" sa han och jag nickade. Jag tog upp telefonen och ringde Paul. Han hämtade oss och vi åkte hem till honom. Han låste upp och vi gick och satte oss i soffan. Han tittade ner i sina händer.

Nialls perspektiv

"So...can you tell me what happened?" frågade Harry och jag suckade.

"When we went out , Jas and I , i asked her why she havn't called and that i wanted to get to know her better. She laughed and i asked her why. She asked if i really didn't know who she was and i said no. Then she just cried and i said if i had met her on the street or whatever so would it be hard to remember and then she wanted me to go. I'm just so confused! I can't remember her!" sa jag och började gråta. Harry kramade om mig och jag grät ut mot hans axel. Dom flesta skulle kalla det bögigt men jag bryr mig inte. Jag är glad att ha en vän som Harry.

"I'm so sorry for you..." sa han och jag torkade tårarna. Jag suckade. Det som var problemet var att jag inte visste  vem hon var. Det plingade till i Harrys mobil.

"Zayn wondering if we could have a movie night." sa han och tittade på mig med en typ klarar-du-av-det blick. Jag log svagt och nickade.

"I just gonna change clothes and wash my face so i don't look like shit." sa jag och han skrattade. Jag bytte snabbt till andra kläder och stoppade plånboken i fickan. När jag var klar tog vi en taxi till Zayns lägenhet.

"Hey! Was happening?" sa Zayn när han öppnade och vi började skratta. Vi gick till dom andra och hälsade. Resten av kvällen tittade vi på film och sen spelade vi fifa.

"I'm gonna win!" sa jag och Louis skrattade.

"No you don't! I'm gonna win!" sa han och jag gav honom en lurig blick.

"20 puonds that i'm gonna win!" sa jag och sträckte fram handen. Han nickade och skakade handen. Vi började spela och jag började med ett mål. Jag lädde i början med Louis vann i slutet med 7-5. Jag suckade när han höll på att retas. Jag tog fram plånboken och skulle precis ta fram 20 pund när mina ögon fastna på bilden i plånboken. Hade inte jag tagit bort det? Det var ett foto av mig och min flickvän. Fan vad jag saknade henne. Vi hade tappat kontakten för att min telefon gick sönder förut och nu vet jag inte ens om hon gillar mig fortfarande. Jag tittade nog på fotot. Kan det vara..? Nej det kan inte vara..? Plötsligt gick det upp för mig.

"Jas..." viskade jag med tårarna hack i häl.

Så här är kapitlet! Som vanligt så säger jag förlåt för dålig uppdatering... ;) Jag vill veta lite om mina läsare så om ni typ kunde kommentera nåt om er själva. T.ex ålder , intressen m.m

xxx till mina underbara läsare

1 vecka senare/Nialls perspektiv

Jag kan inte sluta tänka på tjejen från Starbucks. Jag gav henne mitt nummer men hon har ändå inte ringt. Borde hon inte  ringt? Hon kanske inte gillar mig... Jag kan bara inte sluta tänka på henne hon kändes bekant men jag kan inte sätta fingret på vem hon var. Men hon var så söt. Hennes bruna vackra hår , hennes fina blå/gröna ögon och hennes otroligt vackra leende. Sluta nu att tänka på henne! Men jag kan bara inte...det är nåt speciellt med henne. Jag har en känls av att hon är den rätta. Även fast jag inte känner henne.

"How are you? You look like you thinking of something." sa Harry och satte sig bredvid. Han var tydligen klar med inspelningen.

"Nothing" ljög jag men det funkade inte på Harry. Han höjde på ena ögonbrynet och gav mig en sån där jag-känner-dig-blick.
"Okey... You know when we were at starbucks?" sa jag och han log.

"You like Jas!" sa han och jag tittade chokat på honom. Hur visste han?

"No.. I didn't said that..." sa jag och rodnade. Han bara skrattade och klappade mig på axeln.

"You don't have to say it! I see it!" log han och jag tittade ner i mina händer.

"Anyways , i gave her my number and said that she should call me but she havn't. She don't like me i think..." sa jag och han tittade konstigt på mig.

"So she havn't called? We can go there and talk to them if you want! You can talk to Jas so can i talk to Kat. Kat seem nice so it's just fine." sa han och jag log.

"Only nice?" sa jag och log retsamt mot honom. Han skrattade och rodnade lite.

"Oh shut up!" sa han och slog mig lekfullt på armen. Vi skrattade och höll på innan alla andra var klara. Det låg en blond peruk på golvet och Louis satte på sig den.

"Look! I'm Hanna Montana! Noboyd's perfect! I gotta work it!" skrek han och jag började asgarva. Jag tog upp mobilen och tog foto när han använde vattenflaskan som mikrofon och dansade jätte töntigt. Jag gick in på twitter och la ut den.

@NiallOffical : Omg! I just met Hanna Montana! :o I just kidding , it's @Louis_Tomlinson ! ;)

Jag log för mig själv när det plingade till i Louis mobil. Han tog snabbt upp den och logga in. Han gav mig ona ögat och jag skratta åt honom.

"I'm going to sing a song for you now!" sa han med tjej röst och jag och dom andra kunde inte hålla oss för skratt.

"I'm a girl! Look at me! I got pink clothes and shoes! I'm just a girl with pink clothes , yeah!" sjöng han och alla dog av skratt.

"Guys you can..." sa Paul när han kom in. Han stannade när han såg oss och det gjorde vi. Jag var den som bröt tystnaden. Jag började skratta för bara den. Paul bara skakade på huvudet.

"I don't want to know... I just wanted to say that you're done so you can go home. Want a ride?" sa han och jag lugnade mig lite.

"Okey! Come on guys! We can go to my place and play fifa!" sa Zayn och alla instämde utom jag och Harry.

"We just have to do a thing in town... Paul , can you come with us?" sa Harry och Paul nickade. Vi hoppade alla in i bilen/minibussen och åkte mot Zayns lägenhet.

"Bye guys! See you later!" sa jag när killarna hoppade ut.

"Bye!" sa dom innan dom stängde. Paul började kör mot stan.

"So were are you going?" sa han.

"You know what , drop us on Bakery Street. We can walk." sa jag och han tittade på mig gennom backspegeln

"Are you sure? It's many fans here." sa han och ja tittade på Harry.

"It's ok! We have our hoodies and sunglasses." sa han och Paul nickade.

"Ok. Be careful and call me if you need me!" sa han när han parkerade.

"Thanks!" sa jag innan vi stängde dörren och gick med huvudet lågt mot starbucks. Vi såg några tjejer längre fram så vi gömdes oss så mycket det gick. Som tur var såg dom inte oss. Vi kom fram till starbucks och vi gick in. Det var inte så många här. Jag såg Jas och Kat stå och skratta medans dom torkade borden i ett hörn. Jag knuffade på Harry och pekade mot dom. Han nickade och vi gick dit.

Jas perspektiv

Jag och Kat stog och skrattade åt ett skämt hon sa när två killar kom fram till oss.

"Hi! It's just us. Niall and Harry." det sista sa Niall lite tystare. Jag suckade inombords. Han undrar säkert varför jag inte har ringt...

"Hi!" sa Kat glatt. Jag log ett fake leende.

"Can we talk? More private?" sa han till mig. Jag nickade sakta.

"We can go out the backdoor." sa jag och gick mot köket med honom bakom mig. Mina arbetskamrater tittade knstigt på mig.

"He's a friend." sa jag innan jag tog med honom ut. Jag ville inte egentligen men jag kände mig tvungen. Det fanns en bänk utanför så vi satte oss på den.

"So...what was it you wanna talk about?" sa jag även fast jag visste.

"I just wanted to ask why you havn't called , i meen....i kind of wanted to know you better..." sa han och inom mig skrattade jag. Lära känna mig? Ha! Du vet redan vem jag e!

"What?" sa han och jag upptäckte att jag skratta högt. Jag suckade.

"You really don't remember me , right?" sa jag och han tittade konstigt på mig.

"No...i don't think so..." sa han och jag tittade ner på mina händer. Jag kände att jag skulle börja gråta. Jag fällde en tår. Jag tror Niall såg det för han tittade oroligt på mig.

"Are you ok?" sa han och jag skrattade hur patetiskt det lät.

"No. You don't remember me , that's the problem!" sa jag och nu började flera tårar rinna.

"Oh...eh...if you're a fan and i meet you on the street or something so is it hard to remember." sa han och jag skrattade mellan tårarna.

"For god sake! I'm not a fan Niall!" sa jag och reste mig upp. Han reste sig oxå upp oxh tittade på mig.

"I'm sorry but i don't know...." sa han och det gjorde så ont i hjärtat. Jag vände mig om och knep ihop ögonen för att hindra tårarna men dom bara forsa.

"Go." sa jag och Niall tittade konstigt på mig.

"But why?" sa han och jag bet mig i läppen.

"Just....go. Please." sa jag. Han stog kvar en stund innan jag hörde hur han gick bort en bit. Fotstegen slutade.

"I'm sorry..." sa han innan han öppnade dörren vi kom ut ifrån och gick in. Jag hörde hur dörren stängdes och jag började gråta. Jag orkade inte hålla upp mig så jag satt mig på marken. Varför? Varför händer detta mig?! Jag Älskar Niall med hela mitt hjärta men han...han kommer inte ens ihåg mig.

Okej här är nästa del! Hoppas ni gillar den!

xxx