"Miss? We have landed." sa en kvinnlig röst och jag sträckte på mig. Jag hade tydligen somnat. Jag tog mitt handbagage och gick ut ur planet. Jag gick mot bandet där man hämtade väskor. Snart såg jag min väska och jag tog bort den från bandet. Jag gick mot utgången och letade efter min kusin. Jag såg honom stå lite längre bort och vinkade. Jag log och gick fortare mot dom.

"Derek!" log jag och gav han en bamsekram.

"Jas! My little bumble bee!" sa han och jag skrattade. Han brukade alltid kalla mig det när jag var liten

"I'm 20 not 7!" log jag.

"But you're always gonna be my little bumble bee!" sa han och rufsa till mitt hår. Jag vände mig mot Jo och log.

"Hey Jo! How have you been?" sa jag och kramade henne.

"Hey! Good , thanks. What about you?" log hon och besvarade kramen.

"I tell you later!" sa jag. Hannah harklade sig och wow! Hon är så stor jämfört med förra gången jag träffa henne. Fast det var ju 7 år sen.

"Omg , Hannah! You look so different!" utbrast jag och hon skrattade.

"Well! On seven years, alot of things can happen you know!" log hon och jag skrattade. Vi kramades innan vi alla gick mot bilen. Hannah och Jo gick en bit före mig och Derek.

"Have you told them the reason i'm here?" viskade jag så att bara han hörde.

"No , just that you're gonna stay here for a while." sa han och jag log tacksamt.

"One day i'll tell them!" log jag och vi alla satte oss i bilen. Vi kom fram till ett jätte stort hus och jag bara gapade.

"Where do you work?!" sa jag i skock och dom skrattade.

"I told you! I work in a record company and Jo work as a stylist!" log Derek och jag nickade sakta fortfarande i skock.
Vi gick in i huset och det var lika fint inne som ute.

"Hannah can show you to your room and then you can unpack your stuff." sa Jo och Hannah visade mig upp för trappan.

"Wow! This room is amazing!" gapade jag och studerade rummet. Det var stort och hade vita väggar. En stor dubbelsäng täckte en femtedel av rummet och jag hade ett eget badrum.

"What are does doors for?" sa jag och pekade på dubbeldörren mittemot sängen.

"Oh , it's to your walk-in-closet."log hon

"I already loves my room!" suckade jag lyckligt och la mig pladask på sängen.

"You can unpack your things and then i tell you when the dinner is ready!" log hon och gick ut. Jag började plocka ut mina kläder ur väskan och la dom i min walk-in-closet. Jag hade tagit med den största väskan jag hade och packat ner det som fick plats. Allt fick inte plats men jag kommer köpa mer här. Jag hade ungefär hälften kvar när min telefon börja ringa. Det var Kat.

"Hi Kat!" sa jag när jag svara.

"I miss you!! Come back!" gnällde hon och jag skrattade lågt.

"I miss you too but we met this morning!" skojade jag.

"Why can't you just come back?" suckade hon och mitt leende försvann.

"You know why." sa jag allvarligt.

"I know...i'm sorry!"

"Don't be! It's not your fault! I want to come back but i can't! I need to go now the dinner is ready!" sa jag för Hannah stog vid dörren.

"Bye!" sa hon och la på.

"Who was that?" frågade Hannah när Kat lagt på.

"My bestfriend. Her real name is Katrine but everyone calls her Kat." sa jag medans vi gick mot köksbordet. Det luktade tacos. Jag älskar tacos!

"My favorite food!" log jag och satte mig ner.

"Derek told me so i thought we could eat that!" sa Jo och jag log tacksamt mot henne. Vi åt och pratade. När maten var klar satte vi oss i vardagsrummet och pratade mer. Hihi. Hannah var 11 men hon ser ut som 15. Vi pratade om min och Dereks familj. Det vart lite känslosamt när vi pratade om mina föräldrar men som tur fanns Hannah och Jo där. Derek var ju också där men det är lite annorlunda med tjejer ni vet. ;)

"But now. Tell me why you're here! Derek told us you were staying a while. Why?" frågade Jo. Jag visste att den frågan skulle komma. Jag vart tyst och tittade ner i mina händer.

"Well...i was about to say vacation but i don't want to lie to you..." sa jag och både Jo och Hannah tittade konstigt på mig. Jag suckade och fortsatte.

"You probably know who Niall Horan is?" sa jag och dom nickade "Well in high school we were togheter...for 2 years i think..." sa jag och dom tittade shockat på mig.

"Yeah i know!" sa jag och log halvt "Anyways. I helped him search for xfactor. He got in and didn't call or text me in 3 years i think." dom var fortfarande shockade.

"It's not the end. We met in London for about 4 months ago when he and the others came to my work. First he didn't notice me and i was really hurt about that. For about one month ago we talked and got back togheter. He cheated on me and when he ran after me , he got hit by a car cause he saved me. I forgived him but..." sa jag men kunde inte fortsätta. Tårarna rann och jag reste mig upp.

"I'm sorry..." sa jag innan jag sprang in på rummet och låste. När jag väl kom in slängde jag mig på sängen och grät. Dom knackade men jag öppnade inte. Jag ville bara vara ifred. Varför? Varför förlät jag honom från första början? Jag var så dum nog att gå på att han aldrig skulle svika mig!

"Jas please open." hörde jag Derek utanför men jag brydde mig inte

"Leave me alone!" skrek jag tillbaks och fortsatte gråta. Min telefon började vibrera och jag tittade på skärmen. Namnet och bilden fick mig att gråta ännu mer. Jag slängde iväg telefon och skrek i kudden. Jag har en sjukdom eller det är ingen sjukdom det är bara det att när jag är riktigt sårad/ledsen så kan jag få sånna här utbrott. Derek och Jo har varit med om ett av mina utbrott men stackars Hannah var bara 4 år. Det hände när jag var 13 år. Min bästa vän dog. Ja hon dog i cancer. Varför jag inte har berättat? Det kändes inte viktigt försän nu.. Iallafall. Jag fick ett sånt här utbrott och då låste jag in mig i badrummet. Jag drog med rakbladet kanske 20 gånger. Derek och Jo stoppade mig i tid. Dom ville att vi skulle till sjukhuset men jag vägrade. Jag berättade inte för någon. Inte ens Niall.. Jag har berättat för Kat men ingen annan. Inte ens mina föräldrar.

"Jas i know what you've been trough! Can you please come out?" den här gången var det Jo.
Jag gick sakta mot dörren och lutade mig mot den.

"I'm not going to do that so don't worry. I just need to be alone till tomorrow." sa jag med tårar rinnandes nerför kinderna.

"We love you. Goodnight." sa hon och efter ett tag gick hon. Jag la mig i sängen och tittade upp i taket.

"I miss you Caroline..." viskade jag innan jag började gråta igen.

Förlåt förlåt förlåt förlåt! Jag har haft så mycket i skolan men här är det! Kommentera! :)

Två veckor senare

"Thanks for flying with ****! Have a good trip!" log flygvärdinnan och jag suckade. Jag tittade ut genom det lilla flygplansfönstret och suckade igen. Det regnade , inte så konstigt eftersom det är London vi pratar om. Min telefon ringde.

"Hello?" svara jag

"Hi Jas! Are you on the plane?" frågade Derek i telefonen och jag log.

"Hi Derek! Yeah. You're gonna meet me at L.A.X , right?"

"Yeah me , Jo and Hannah gonna meet you there." sa han

"Oh how old are Hannah now? I havn't seen her in a while" log jag

"Yeah last time she were 4 now she's 11." skrattade han

"11?!" fråga jag chokat och han skrattade. En flygvärdinna sa att jag skulle stänga av mobilen.

"Derek i need to turn off my phone but i see you at the airport! Bye!"

"Bye!" sa han och jag la på. Jag satte på mig bätet och snart var vi i luften. Vart jag är på väg? Jo jag ska flytta in hos min kusin Derek och hans familj tills jag hittar ett eget ställe att bo på. Vart han bor? Han bor i L.A Varför? Ehm...
jag ska berätta. Ni vet på sjukhuset när jag berättade att jag var gravid? Jo så här är det...

*flashback*

Han tittade ner i sitt knä och det vart tyst. Jag väntade otåligt på att han skulle svara men det gjorde han inte.

"Can you please say something?!" sa jag lite irriterat

"I need to think. It's alot to take in." sa han utan att titta på mig.

"Need to think?! Of what?!" frågade jag

"You know... If i want it or not.." sa han och jag titta shockat på honom

"If YOU want it or not?!" fråga jag och han nickade sakta.

"So it's YOUR decision!?" fråga jag argt och ställde mig upp.

"Please , calm down!" suckade han halvt irriterat och halvt argt.

"You tell me to calm down? Yeah , let's talk about if YOU want it or not." sa jag ironiskt och han suckade.

"I didn't mean it like that..." sa han lugnt. Jag sa inget utan tittade på honom. Jag kände en tår rinna nerför kinden.

"I thought you would be happy... We talked about it in high school.." sa jag lite lugnare.

"Yeah but now i'm famous..." sa han

"So now when you're famous you can't love me like you did in high school?" frågade jag med ett brustet hjärta. Han sa ingenting och jag bet mig i läppen för att inte brista ut i gråt. Jag vände mig om och la handen på dörrhandtaget.

"Don't call or text me til you know what you want" och med dom orden sagda gick jag ut från rummet

*flashback end*

Han ringde mig inte på två veckor så det är därför jag är här. På ett flygplan på väg från London. Om han vet? Såklart inte! Han bryr sig inte om mig säkert! Han kanske är ihop med den där bitchen! Varför har jag hamnat i den här situationen? Just nu behövde jag en mamma. En mamma som inte går på droger! Det var en tjej i typ 13 års ålder som satt bredvid mig. Hon kollade lite nervöst och shockat på mig. Jag avfyrde ett fake leende och hon besvarade det.

"You're Niall's girlfriend , right?" fråga hon

"Yeah.." ljög jag 

"Can i get a pic with you?" fråga hon nervöst och jag nickade. Hon tog en bild och log.

"Thanks!" log hon ch sen fortsatte resan som vanligt

Här är den. :) Asså förlåt men jag kommer vara jätte dålig med uppdatering för jag har massor i skolan (läxor,prov osv) men jag ska försöka göra mitt bästa! :( Tack för att ni läser det betyder jätte mycket!

xx

Jag vill bara säga tack till alla som läser min blogg! Inte direkt blogg men ni fattar! ;)

På 6 månader har jag haft 171 besökare! Jag är ingen direkt känd bloggare men för mig är det mycket! Jag vill tacka alla!

Ni har alla en plats i mitt hjärta! <3

Tack så himla mycket!

        _              _

     /    \         /    \

   /        \     /        \

 /            \ /            \

I      /\            /\       I

 \                            /

   \                        /

     \                    /

       \                /

         \            /

           \        /

             \    /        

              (  )

Love you! ♥♥♥

Jag såg Kat komma springandes mot mig med killarna bakom henne. Hon omfamnade mig med en kram och jag brast ut i gråt när hon gjorde det.

"Sch...It's gonna be alright..." viskade hon och strök mig på ryggen. Killarna gick och pratade med nån läkare om hur det var med honom. Han var på en operation nu varför hörde jag inte för jag grät så mycket. Vi satte oss i väntrummet och jag hade lugnat ner mig. Det var tyst runt omkring. Klockan var 20 (vi säger att dom skulle mötas 17:30) och inget hade vi fått veta.

"What happened?" frågade Louis efter ett tag. Jag tittade ner i marken och några tårar rann nerför kinden.

"He cheated on me... I ran away and he followed... It was my fault! I didn't look before i ran over and then the car..." sa jag men började gråta. Dom sa ingenting och det var bra för det var skönt. Jag var inte arg längre över att han kysste henne. Hur kan jag vara arg på honom när han blivit påkörd när han räddat mig? Jag klarar inte det här. Tänk om han dör. Vad gör jag då? Vad händer med barnet? Ska hon eller han få växa upp utan en pappa? Juste. Jag är ju gravid. Jag har ju inte sagt det till dom andra.

"Guys it's something that i need to tell you..." sa jag men avbröts av att en läkare kom mot oss. Jag reste mig snabbt upp och tittade på honom med en blick som betyder "hur är han?". Han tittade ner i sina papper.

"The surgery went fine it was just 3 broken ribs and a broken arm." sa han och andades ut av lätnad. En glädjetår rann nerför kinden och jag kramade honom. Han vart förvånad och bara tittade på mig. Jag log generat.

"I'm sorry , i'm just so happy he's alright." sa jag och han log tillbaka.

"Can we see him?" sa killarna i kör. Han nickade och vi gick mot hans rum. Jag väntade på att nån av killarna skulle öppna dörren men dom bara stog där och tittade på mig.

"What? Are you not gonna open the door?" sa jag och tittade på dom.

"It's better if you start talk with him alone." log Harry och jag log ett tacksamt leende. Jag ttog ett djupt andetag innan jag öppnade dörren och gick in. Jag tror han vaknade av det för när jag kom in började han sakta öppna ögonen.

"Jas?" sa han förvånat och jag log ett svagt leende samtidigt som jag gick mot honom.

"Hi..." sa jag och ställde mig bredvid honom.

"Did you hurt yourself?" sa han oroligt

"No did you?" sa jag och blinkade. Han fick ut sig ett litet skratt och jag log. Det vart tyst ett tag.

"I'm really sorry Jas. The girl just kissed me and i didn't stopped it. I said i wouldn't let you down again but i did..." sa han och jag såg att några tårar rann nerför hans kinder. Jag tog tag hans hand och han tittade förvånat ner på dom. Han tittade sedan upp och mötte min blick.

"I forgive you. I'm sorry too. I should've looked before i ran over. It was just that i found out a thing this moring and i just wanted to tell you that. Then i saw you two kissing...and i just wanted to get out of there. It was just.." sa jag men vart avbruten av Niall.

"What did you found out this moring?" frågade han och tittade frågandes på mig.

"Well...ehm...you know...Kat and Harry is a couple!" sa jag och försökte se oskyldig ut. Jag vet att jag måste berätta men jag kände mig rädd.

"Two things. One: I can see when you lying. And two: Hatrine is not a news." sa han och blinkade. Ja fnissade lite åt namnet.

"Okey....i..." mer hann jag inte säga försänn han börja skaka häftigt och massa läkare kom in i rummet. Jag bara stog som förstelnad. Vad hände precis?

"He have a seizure!" skrek nån och jag klarade inte längre. Plötsligt blev allt svart.

Några timmar senare

Jag vaknade med värsta huvudvärken. Jag satte mig upp och gnugade mig i ögonen. Jag var tydligen i något sjukhusrum. En kvinna med en sjukhusrock kom in i rummet med en brick med ett glas vatten och några tabletter på. Hon log när hon såg mig.

"Good , you're awake! How are you feeling?" sa hon.

"It hurts in my head. What happened?" frågade jag och sträkte lite på mig.

"You fainted and hit your head in the table. You got a small concussion and you need to take this pills in 4 days." sa hon och gav mig en burk med piller. Jag tog ut en och svalde den. 

"How is Niall?" frågade jag oroligt och hon log.

"He's fine. The doctors try to give him food but he doesn't want to eat before he can see you." sa hon och jag tittade storögt på henne.

"What? Niall? Doesn't want to eat food?!" frågade jag med öppen mun. Hon skrattade lite och nickade.

"You should be very proud to call him yours." log hon och jag besvarade det.

"Do you know if my friends are still here?" frågade jag

"No they aren't. They went to Nando's i think." sa hon och jag tog upp telefonen. Jag slog Kats nummer och signalerna gick.

"Jas!! I been so worried!" nästan skrek hon när hon svarade.

"Okey okey! I get it! I have a small concussion so please don't scream!" sa jag och skrattade lite.

"Oh sorry!" sa hon skamset och jag log.

"Are you at Nando's?"

"Yeah but we're leaving soon." sa hon

"Can you please buy me 3 special meals (vi säger att det finns nåt som heter så) and meet me outside the hospital in 20 minutes?" log jag och hon skrattade.

"Are you hungry?" skrattade hon

"Not really but you know , Niall loves food!" log jag

"Okey. I'll be there in 20." sa hon och sen la vi på.

"Can i go?" frågade jag sjuksköterskan som hette Lily.

"Yeah you can talk to the women down in the reciption." log hon och jag tackade innan hon gick ut. Jag rätade till mina kläder och borstade igenom mitt hår med fingrarna. Jag tog min telefon och väska och gick ut ur rummet. Jag gick mot hissen och åkte ner till bottenvåningen. När jag kom ut var det ganska tyst. Det kan jag förstå för klockann är ju liksom 1 på natten. Jag gick till receptionen och skrev ut mig. Jag gick och satte mig på en stol nära utgången. Snart kom Kat in med maten och jag log. Jag kramade och tackade henn innan vi sa hejdå. Jag tog hissen upp igen och gick mot Nialls rum. Jag knakade lätt på dörren.

"I don't want food!" hörde jag ha säga och jag log.

"Are you sure?" sa jag medans jag öppnade dörren.
Han tittade upp på mig och jag log.

"Jas!" sa han och log. Jag gick sakta mot honom med påsen bakom ryggen.

"I have a present for you!" log jag och han tittade frågandes på mig. Jag höll upp påsen och han log stort. Han gjorde plats bredvid sig så jag satte mig bredvid honom. Jag hade med mig en bricka så jag la allting på den.

"I love you! You don't know how hungry i am!" sa han och började äta.

"Why didn't you eat then?" sa jag allvarligt. Han tittade upp på mig med mat i munnen. Han tittade ner och tuggade ur.

"I were so worried.." sa han ledset

"I just fainted."

"Yeah but they said you hit the table and i got worried.." sa han och jag log.

"Well we both hurted us on the same day!" log jag och han skrattade. Efter maten satte vi på tvn och Niall hade sin arm runt mig.

"I love you." sa han efter ett tag och jag tittade upp på honom.

"I love you too." sa jag. Vi lutade oss närmre och våra läppar möttes in en kyss. Vi låg där ganska länge och kysstes.

"Niall?" sa jag mellan kyssarna.

"Yeah" mumlade han men fortsatte att kyssa mig.

"I'm pregnant" sa jag och han stannade mitt in en kyss. Han lutade tillbaka och tittade shockat på mig.

~

Förlåt för det tog så lång tid men jag var i stan med mamma. Sen klockan 5 hände värsta grejen! Jag kan fortfarande inte fatta det! Jag var den andra som favoritmarkerade en tweet från One direction! TVÅ! Förlåt att jag dampar men asså jag kan inte sluta. Jag har typ dampat hela kvällen. Hihi! Ok nog om det! Så vad tycker ni om novellen hittills?

Love you! xx

Några dagar senare

Det hade gått några dagar sen festen och jag har spytt mycket. Jag trodde det var alkoholen först men då skulle jag bara spytt typ en/två gånger. Jag började bli orolig. Jag låg i soffan under en filt och tittade på en film. Jag vet inte vad den heter och har aldrig sett den förut. Niall var i studion med killarna och Kat jobbade. Ni undrar säkert vad jag jobbar med eftersom jag fick sparken. Jo jag fick ett jobb som servitris på en resturang som har stängt för tillfället. Det är ändå bra för jag tror ändå inte att jag skulle klara av att jobba så som jag mår. Jag undrar om jag kan vara.... Det kan faktiskt vara så. Jag gick sakta upp från soffan och in i badrummet. Jag öppnade badrumsskåpet och tog fram graviditets testet. Jag gjorde stegen och väntade nu på resultatet. Det pep och jag kollade. Positivt. Jaha. Jag är gravid. Vad ska jag göra? Behålla/ta bort? Jag vet inte! Ah! Jag vill ha det men vill Niall det. Eller är jag redo? Måste snacka med honom. Jag tog upp telefonen och skockade ett sms till Niall

"We need to talk... What time are you done?"

Jag tittade på klockan. Ett. Jag gick in i köket och tog fram nåt att äta. Det fick bli resterna av gårdagens pizza. Jag la pizza bitarna på en talrik och stoppade den i mikron. Min telefon pep så jag tog upp den för att läsa.

Niall: I'm done at 4. Have something happened?
Jag: Meet me in the park 4:30 i tell you then
Niall: Ok.. Love you x
Jag: Love you too x

Ok klockan halv fyra i parken. Jag kanske borde berätta för Kat. Jag letade upp Kats nummer. Signalerna gick.
"Hi it's Kat. I'm busy so please call later or send a voicetext after the tone. Bye." sa hennes röst och sen hördes ett pip.
"Hi Kat it's me , Jas. I need to talk to you. It's really important. Call me when you hear this. Bye." sa jag och la på. Jag tittade ner på min mage och la händerna på den. Jag fällde en tår. Varför vet jag inte. Jag tänkte tillbaks på tiden i Irland , när jag lämnade mina föräldrar.
*flashback*

Det hade varit en hemsk dag. Alla hade mobbat mig och efter skolan var det några som slog ner mig. Jag öppnade dörren sakta och smög in för att dom inte skulle höra. När jag öppnade dörren så stog dom där. Fan.
"Where have you been?!" skrek mamma.
"School..." sa jag och tog av mig skorna och ytterkläderna
"Why didn't you tell us?!" sa pappa och tröck upp mig mot väggen. Jag bestämde mig för att vara lugn.
"Why would i? You don't even care." sa jag kyligt. Han höjde sin arm och slog till mig i ansiktet. Jag föll ner till marken. Han sparka mig magen innan dom gick iväg till vardagsrummet. Jag suckade och gick sakta upp till mitt rum. Jag stängde dörren och låste. Jag tog fram min stora handväska eller vad man nu kallar den och packade i det viktigaste. Kläder , foton , laddare , pengar och busskort. Jag tog fram repet och klättrade ner från fönstret. När jag kom ner sprang jag mot buss stationen. Jag hoppade på bussen och åkte mot Kat. Hon bodde ganska långt ifrån mig. Tur att inte mina föräldrar vet var hon bor eller ens har deras telefon nummer. När bussen var framme sprang jag den sista biten till henne. Jag plingade på och hon öppnade. Hon tittade på mig sen på min väska och sen på mig igen. Jag brast ut i gråt och hon omfamnade mig med en tröstande kram.
*flashback slut*
Tårarna rann när jag tänkte på hur pappa hade slagit mig. Min pappa! Min pappa som varit så snäll och tagit hand om mig. Min pappa som skulle vara en förebild. Mitt barns morfar... Jag tänker då aldrig ta droger eller slå mitt barn. Jag tänker behålla det! Jag tänker inte göra abort. Abort är mord! Jag kan inte döda ett barn! Jag struntar i om Niall vill ha det. Jag tänker behålla det. Jag tittade på klockan och såg att den var 15:30. Jag gick in i badrummet och tvättade ansiktet. Jag sminkade mig så att det inte syntes att jag gråtit. Jag bytte om till ett par svarta jeans , en hollister tröja och en kofta över. Klockan blev fyra så jag tog mina skor och jacka innan jag gick ut. När jag kom ut blåste det lite så jag tröck jackan tätare om mig. När jag kom till parken letade jag efter Niall. Snart såg jag honom längre bort med.... Det kan inte vara sant!? Han.... Han kysser en annan tjej. Jag kände hur tårarna var nära att falla. Dom slutade och Niall tittade upp på mig. Jag vände mig om och började springa.
"Jas!" hörde jag Nialls röst bakom mig.
"Leave me alone!" skrek jag tillbaks samtidigt som jag fokuserade att inte snubbla.
"Please let me explain!" sa han och jag ökade stegen. Jag kom till ett övergångsställe och brydde mig inte om att titta.
"Jas!" skrek nån. Nån putade mig så jag flög framåt och sen hörde jag en bil krascha i nåt. Jag fick nästan en hjärtattack. Jag andades häftigt och blundade.
"Shit!" hörde jag nån säga.
"Can someone call 911!" skrek personen igen. Jag kände tårarna komma. Jag vet redan vem som låg där och jag ville inte vända mig om. Jag brast ut i gråt och låg och grät till en man i typ 40 års åldern kom fram till mig
"Are you okey? Are you hurt?" sa han och la en hand på min rygg. Jag satte mig upp med ryggen mot bilen. Jag tittade ut i tomma inter och försökte kontrollera mina andetag.
"What happened?" sa jag sakta.
"Ehm....you ran infront of the car and i couldn't stop and then this guy saved you but..." sa han men jag hade hört nog. Jag började gråta högre. Snart hördes ambulans sirener och det kom en ambulans och en polisbil
"Is this....?" sa en man och dom började prata lite.
"Hey sweetie... How are you?" sa en kvinna i typ 30 års åldern. Hon tittade på mig med snälla ögon.
"Is he....is he dead?" sa jag med tårarna rimmades nerför kinden.
"No but he's weak. We're gonna take him to the hospital. You know him?" sa hon och jag nickade sakta.
"You can sit beside him if you want." sa hon och jag nickade sakta. Hon hjälpte mig upp och gav mig en filt. Jag såg honom ligga på en bår , blodig och med massa sår. En polisman kom fram till mig.
"Do you know what happened?" sa han och jag nickade.
"It was kind of my fault... I didn't look before i ran over and then he saved me..." sa jag medans jag skakade.
"It's not your fault! It was an accident!" sa han och sen gick han i väg. Ambulanskvinnan hjälpte mig in i bilen. Jag kunde inte titta på honom så jag blundade hela resan. Vad kommer hända nu? Kommer han dö? Vi kom fram och dom tog ut honom och sprang in med honom.
"You can't follow this time but you can sit here." sa en innan dom försvann. Jag gick fram till nån sjuksköterska och frågade om jag fick låna telefonen. Det fick jag så jag slog in Kats nummer.
"Hi Jas! I was just about to call you!"
"Kat... Come to the hospital. Floor 3 , room 376" sa jag och försökte att inte gråta.
"What?! Are you hurt? What happened?!" sa hon. Jag tog ett djupt andetag.
"It's Niall..."

~

Omg... Niall! :'( Tur att det bara är en novell! ;) Så vad tycker ni? Förlåt för dålig uppdatering men det har varit jul och då har jag varit ganska upptagen. Idag är det sista dan på året! Jippie! Ett nytt år med nya händelser. Någon som har ett nyårs löfte? Jag vet fortfarande inte vad mitt ska vara! :(

Xxxxx

God jul alla mina läsare! :D Glöm inte att Louis fyller år idag oxå! Omg! Han är 22 nu!! :( Har ni fått många julklappar? Kanske lite tidigt att skriva det här men jag ville skriva ett innan jag åker upp till Dalarna. ;) Det jag älskar med julen är att man blir rik! Jepp! Jag får alltid så mycket pengar på julafton! ;D
God jul och gott nytt år till er alla från mig! :*
Xxxxxx

Vi gick in i huset och jag tittade mig omkring. Omg vad mycket folk! Dom flesta var redan lite fulla. När vi kom in fick vi varsit glas champagne. Jag försökte se Kat genom folkmassan. Snart såg jag henne gå med Harry vid poolkanten.
"Kat!" Ropade jag så hon hörde. Hon tittade upp och vi sprang så fort vi kunde med våra klackar. Vi omfamnade varandra med en kram.
"I'm sorry Kat! I didn't mean.." började jag men hon avbröt mig
"It's okey Jas! I'm the one who should be sorry! I overreacted! I'm just sad because you did it..." sa hon och jag log. Tur att hon inte var arg.
"I can tell you later but now , lets have fun!" sa jag och blinkade. Vi skrattade innan jag vände mig mot Harry
"Hi Harry!" sa jag och kramade honom.
"Hi Jas!" sa han och besvarade kramen. Jag vände mig mot Niall och tog hans hand. Han log mot mig och kysste mig snabbt. Jag log och tittade mig omkring lite.
"Where's Louis?" sa Niall till Harry
"I think he's upstairs..." sa Harry
"Ok but we see you guys soon!" sa Niall och jag vinkade innan vi gick mot trapporna. Vi gick upp och såg Louis lite längre bort. Han ställde in några vaser i ett rum som han sedan låste.
"Louis!" skrek Niall och han tittade upp. Han log och kom fram till oss.
"Hello Niall and his....girlfriend?" sa han och blinkade. Niall log stolt och nickade.
"I'm Jas , from starbucks you know!" sa jag och han skrattade
"Yeah i remember!" sa han
"Happy birthday Louis!" sa Niall sen och kramades
"Yeah , happy birthday and merry christmas!" sa jag efter.
"Thanks!" sa han och kramade mig lätt.
"Well i think i have to go down stairs cause the cake is coming soon!" sa han och började gå ner. Jag och Niall stog kvar.
"Merry christmas lolipop!" sa han och jag skrattade.
"Merry christmas teddy bear!" log jag och han lutade sig närmre så våra näsor nuddades. Han tittade in i mina ögon och log.
"I love you!" sa han innan han kysste mig passionerat. Han la sina hand på min midja och tröck mig mot honom. Jag avbröt den och log.
"Lets go!" sa jag och tog tag i hans hand. Jag drog med honom ner eftersom vi skulle sjunga för Louis. Dom kom med tårtan och vi sjöng. Snart var festen igång igen och jag stog på dansgolvet med Niall. Jag tror vi var ganska fulla för vi dansade konstig och skrattade asmycket. Vi gick skrattandes mot en tom soffa i hörnet. Vi satte oss ner och han kysste mig. Det gick snabbt över till hångel och snart låg han över mig i soffan.
"Please get a room!" skrek nån och jag började skratta. Jag ställde mig och drog med mig Niall ut i korridoren.
*dirty warning* ;)
Jag gick mot en dörr. Låst. En annan. Låst. En annan. Öppen. Vi gick in och vi hann inte ens stänga dörren förrän kyssandet var igång. Han stängde och låste dörren utan att avbryta kyssarna. Jag drog desperat av hans tröja och stirrade på hans mage.
"Your sexy beast!" suckade jag och kysste honom hårt. Han drog ner dragkedjan som satt på sidan av klänningen. Jag slank ur mig den fort och fortsatte att kyssa honom. Han tog av sig byxorna och puttade mig så jag landade på rygg i sängen. Han log och la sig över mig men inte med hela sin vikt. Han kysste min nacke , ner mot nyckelbenet och sen strax ovanför brösten. Jag stönade när han kysste min svaga punkt. Han fortsatte uppåt och avslutade med en långtradare på läpparna. Jag tog mina händer i hans hår och drog lite i det. Han stönade och började knäppa upp min bh. Det tog lite tid dels för att vi var upphetsade och för att vi var fulla. Han slängde bort den nånstans och jag rullade över så jag låg överst. Jag gnuggade min hand mot hans kalsonger och jag kände hur han blev hård och reste sig. Han stönade högt och jag kysste hans mage. Han rullade över igen och kysste min nacke.
"Niall.." stönade jag. Snart var vi helt nakna och han i mig. Jag stönade högt och det gjorde han med. Man hörde det höga musiken och personer som skriker/sjunger/dansar utanför men här är det bara jag och Niall. Efter ett tag andades vi tungt bredvid varan under täcket. Jag vände mig mot honom och log. Han besvarade leendet och kysste mig. Jag var full med kunde ändå tänka klart.
"Love you" var det sista jag hörde innan jag somnade.

Hej hej! Här är kapitel 10! Förlåt för kort och lite äcklig del... Vad tycker ni ska hända? Har faktiskt inga idéer :S
Love to you! Xxxxx

Det är till dig! Jag råkade radera kommentaren så skriver svaret här:
Vad bra att du mår bättre! :) Saknar oxå min "kille". Han är inte min pojkvän men vi är jätte bra vänner. ;) Vi kommer inte träffas på 205 dagar om inte tidigare... :'( Han bor här i Sverige men vi kan ändå inte träffas ofta... :/ Kapitel kommer så fort som möjligt. Kanske ett idag! :)
Xxxx