Alla stirrade på mig och Niall. Harry harklade sig och gav de andra killarna och Derek en menande blick. De nickade och gick ut ur vardagsrummet. Niall slutade inte att titta på mig. Jag vet inte ens om han blinkade.

"Ehm...Niall?" sa jag osäkert och viftade handen framför ögonen på honom. Han skakade på huvudet och kom tillbaka till verkligheten.

"Oh..ehm..sorry.." sa han och kliade sig i nacken. Det vart en pinsam tystnad.

"So...how have you been?" frågade han med ett snett leende.

"Ehm...good. And you?" sa jag

"Good... I've missed you..." sa han och tittade in i mina ögon. Jag bet mig i läppen och tittade ner i marken. Efter ett tag bröt han tystnaden som lagt sig.

"Jas I'm so sorry! I'm an idiot , I know that! I was just scared to be a father and I have no idea why I didn't text or call you. I know you probably hate me and I totaly undertsand you but I just want you to know that I truly am sorry for what I did... Is it some sort of way you can give me another chance?" sa han och tittade ledset på mig.

"I want to, Niall. I really really want to but...it isn't that easy." sa jag och tittade ner i golvet.

"Can't we just...sort it out?" frågande han och jag skrattade ironiskt.

"Sort it out? You kidding right?" sa jag och han tittade konstigt på mig. Jag suckade. "Niall you can't just...sort this out! You left me alone to deal with the pregnancy and i had to get birth to our son without you! We can't-"

"Wait!" avbröt han mig och tittade med stora ögon på mig. Han tittade ner på min mage och jag kom på att han kanske inte förstog att jag inte var gravid längre. Suck. Jag ska alltid göra saker värre.

"Oh...ehm...i didn't tell you..." sa jag och tittade ner i golvet "I'm not pregnant anymore..." han tittade in i mina ögon och var på väg att säga nåt när man hörde Michael gråta uppifrån.

"That's him... I should probably go up there..." sa jag och tittade på Niall innan jag halvsprang uppför trapporna. Jag tog försiktigt upp Michael och vaggade honom sakta i famnen.

"Shh... Mommy's here!" viskade jag och han slutade gråta. Jag hörde någon komma in i rummet så jag vände mig sakta om. Det var Niall. Han tittade på Michael och gick sakta fram till oss.

"Can i hold him?" frågade han osäkert. Jag nickade sakta och han tog emot Michael försiktigt. Han såg så liten ut i Nialls armar. Michael öppnade sakta ögonen och tittade upp på Niall. Jag såg att Niall log och dom såg så söta ut tillsammans.

"What's his name?" frågade han och det var den frågan jag hade väntat på.

"Michael." sa jag kort och han tittade upp på mig.

"You named him...Michael?" frågade han och jag nickade sakta. "Why?"

"Because you always said you wanted to name your son Michael." sa jag och tittade ner i marken. Han tittade på mig och sen ner på Michael igen. Han hade somnat i Nialls armar. Jag önskar att Niall inte hade gjort dom här sakerna men om han inte hade gjort dom skulle Michael inte va här idag, tror jag... Jag visste inte ens att jag grät förrän Nialls beskyddande armar höll om mig. Jag grät tyst mot hans axel medans han strök mig över håret. Vi stog så ett tag innan jag lugnade ner mig. Jag drog mig ur hans grep och torkade bort tårarna.

"I'm sorry..." sa jag  och tittade ner i marken "It's just that i miss-" började jag men vart avbruten av Niall

"Will you marry me?" jag tittade snabbt upp på honom

"W-what?" stammade jag fram. Han tog tag i mina händer och tittade in i mina ögon

"I know this sound crazy but i can't stop thinking of you! I love you and I want to spend the rest of my life with you! I'm dying cause i don't know if you ever gonna forgive me! I've begged you to forgive me so many times so now i'm asking you to marry me. If you say no i swear i will leave you alone and never talk to you again!" sa han och jag kände att jag var på väg att börja gråta igen. Jag älskar honom och jag vill säga ja men just nu är det kaos i mitt hjärta och min hjärna. Det här är bara för mycket! Jag drog loss mina händer och sprang ut från rummet. Jag sprang nerför trapporna och tänkte att jag skulle springa ut på baksidan men när jag kom in i köket stog alla där. Till och med Jo och Hannah. Alla tittade på mig.

"Jas what-" Jo hann inte ens avsluta frågan innan jag sprang förbi dom ut till baksidan av huset. Jag sprang till slutet av trädgården och föll ihop på knä. Jag grät och grät. Jag kunde inte sluta.

Hej alla läsare! :)

Nu är kapitlet här! Vad tror ni kommer hända i nästa kapitel? ;)

Jag ska praoa på hunddagis i två veckor och jag börjar imorgon! :D

Bara en fråga... Ni vet Louis-projektet? Vissa säger att den ska vara den 30 mars och andra 31. Hur ska man veta vilken som är den rätta? ^_^

xx

 

emsipemsi

23 mars 2014 22:12

hej tjejen jättebra undrar vad som kommer att hända nu

Ronja :) x

23 mars 2014 22:38

:)

 

Johanna

24 mars 2014 16:23

Jätte bra! Detta med Lou är den 30onde Mars :)xx

Ronja :) x

24 mars 2014 18:52

Ok bra då vet jag! :) x

 

emsipemsi

31 mars 2014 16:18

hej jag undrar bara när kommer nästa kapittel

Ronja :) x

31 mars 2014 21:54

Hej :)
Ska försöka skynda ;)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

När jag och alla andra var på väg till bilarna för att åka hem såg jag den lilla flickan igen. Hon satt en liten bit bort på en stenmur och sparkade lätt med benen. "Eh...here, take Michael. I'll be right back." sa jag till Niall och gav honom Mich...

Några månader senare när turnén är över och Niall är tillbaka i L.A. "Do I have to?" klagade jag medans Niall försökte få upp mig ur sängen. "Yes! We're doing that interview today!" sa han och drog upp mig så jag satt upp. "But why?" klagade ja...

Senare samma morgon   "Did you made all this just for the two us?" frågade efter min andra tallrik med stekta ägg, bacon, rostad macka och pannkakor. "Well yeah! I love food and so do you!" svarade Niall med munnen ful med mat. Jag skrattade åt...

Nästa dag/Jas perspektivJag öppnade ögonen sakta och sträckte på mig. Undrar hur länge jag sovit. Jag menar jag har inte känt mig så utvilad under dom här dagarna när jag tagit hand om Michael som idag. Niall låg inte bredvid mig i sängen och Michael...

"I think we have to go inside." mumlade jag i kyssen. "I like it like this." mumlade han tillbaka och log ett busigt leende. Jag avslutade kyssen och log. "Well I have a baby to take care of." sa jag. "You mean WE have a baby to take care of?" ...