"Are you still there?" frågade den välkända rösten

"Uhm...yeah.." sa jag och kände att jag var på väg att gråta.

"So...uhm...I've tried to call you but you haven't answered and you haven't called back..."

"Yeah i know..."

"Okey...why?"

"I didn't want to." sa jag utan några känslor.

"Are you still mad?" frågade han och inombords skrattade jag åt frågan

"Guess."

"Jas i know i didn't call you but can i come to you and then we can talk about it?"

"I'm not home."

"Where are you?"

"I'm at a friends house."

"When are you back?"

"One or two years maybe"

"WHAT!?" jag sa inget "Why??"

"Cause i can't be in the same country as you!" skrek jag nästan.

"You're not in UK?"

"No i'm not and i'm not going to tell you where i am!"

"Jas...please! I don't wanna lose you again..." jag hörde på rösten att han var nära att gråta.

"Well you already did!" sa jag och la på. Jag brast ut i gråt och la ansiktet i händerna. Jo hörde nog det för snart satt hon bredvid mig och försökte trösta mig. Ni vet när det känns som om någon sticker en kniv genom hjärtat? Den känslan hade jag nu. Jag vill förlåta honom och sen leva lycklig med honom men jag kan bara inte. Han har sårat mig många gånger.

Nialls perspektiv

"Well you already did!" sa hon och la på. Mitt hjärta brast i tusen bitar. Vad har jag gjort? Jag är så självisk! Varför ringde jag inte henne från första början? Fuck! Jag har förlorat den mest underbaraste tjejenjag känner. Inget av det här hade hänt om jag inte hade lämnat henne för Xfactor! Jag la ansiktet i händerna och grät.

"Niall i thought...Wow! What happened?" Liam kom in i rummet. Jag tittade upp på honom med rödgråtna ögon

"I'm a idiot!" sa jag och tittade ner i mina knän. Han satte sig bredvid mig.

"Tell me." sa han och jag snyftade till

"I just lost the love of my life." sa jag och han vart tyst

"You mean Jas?" frågade han och jag nickade sakta.

"She's pregnant and she's staying at a friends house for one or two years. All because of me..." sa jag och började gråta igen. Liam drog in mig i en kram och jag grät mot hans axel. Vissa skulle kalla oss bögar men vi är bara bästisar som tröstar varan i vått och tort. Säger man så? Strunt samma ni fattar vad jag menar!

"She hates me!" sa jag mellan snyftningarna

"I'm sure she doesn't! She's just broken!" sa han. Efter ett tag lugnade jag ner mig.

"Thanks Liam..." sa jag och torkade bort tårarna med tröjärmen

"Hey! That's what best friends do , right?" log han och jag besvarade leendet.

"Well what i were about to say before... I thought me , you and the other lads could play paintball but i don't know if you want it after...this" sa han

"I'm not in the mood but you can go without me." sa jag och log föraiktigt

"I can stay with you if you want." sa han och jag skakade på huvudet

"Go and have fun!" log jag och han besvarade det.

"Well okey but call me if you need me!" sa han och gav mig en snabb kram innan han gick för att ringa dom andra. Jag la mig på rygg i sängen och stirrade upp i taket. Hur ska jag få tillbaks henne? Jag började gråta tyst och snart somnade jag.

Ett till kapitel! :P

Jag är sjuk så det kanske kommer ett kapitel senare. :)

xxx

 

Johanna

29 januari 2014 21:33

Kan hon förlåta honom...?</3 :'( kryyya världens bästa novellskrivare!!:*xxxxxxx

Ronja :) x

31 januari 2014 07:28

Kanske ;) Aww Tack bästa läsare!!
xx

 

emsipemsi

9 februari 2014 15:00

hej jätte bra sorry att jag inte har kommenterat på ett tag det är för att min dator gick sönder
XXXXXXXXX

Ronja :) x

10 februari 2014 19:51

:) x

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

När jag och alla andra var på väg till bilarna för att åka hem såg jag den lilla flickan igen. Hon satt en liten bit bort på en stenmur och sparkade lätt med benen. "Eh...here, take Michael. I'll be right back." sa jag till Niall och gav honom Mich...

Några månader senare när turnén är över och Niall är tillbaka i L.A. "Do I have to?" klagade jag medans Niall försökte få upp mig ur sängen. "Yes! We're doing that interview today!" sa han och drog upp mig så jag satt upp. "But why?" klagade ja...

Senare samma morgon   "Did you made all this just for the two us?" frågade efter min andra tallrik med stekta ägg, bacon, rostad macka och pannkakor. "Well yeah! I love food and so do you!" svarade Niall med munnen ful med mat. Jag skrattade åt...

Nästa dag/Jas perspektivJag öppnade ögonen sakta och sträckte på mig. Undrar hur länge jag sovit. Jag menar jag har inte känt mig så utvilad under dom här dagarna när jag tagit hand om Michael som idag. Niall låg inte bredvid mig i sängen och Michael...

"I think we have to go inside." mumlade jag i kyssen. "I like it like this." mumlade han tillbaka och log ett busigt leende. Jag avslutade kyssen och log. "Well I have a baby to take care of." sa jag. "You mean WE have a baby to take care of?" ...