Harrys perspektiv

Niall gick iväg med Jas och jag satt kvar med Kat.

"So...how is it to work here?" sa jag men ångrade mig snabbt eftersom det var en konstig fråga. Hon skrattade gulligt.

"Don't have anything better to ask curly boy?" skrattade hon och blinkade. Jag log och blev röd om kinderna.

"You have a cute smile!" log jag och hon rodnade lite.

"You have cute dimples." log hon och jag besvarade det.

"Ehm...maybe we can take a coffe or something , just you and me?" sa jag nervöst medan jag kliade mig i nacken. Hon rodnade

"like a date?" sa hon och jag tittade ner på mina händer.

"If you want to!" sa jag och hon log.

"Sure , it would be nice!" sa hon och jag log brett.

"Serious? I thought you would say no..." sa jag och rodnade.

"A date with you isn't something you say no to if you know what i meen." sa hon och blinkade. Jag räckte ut tungan åt henne och hon skrattade till. Vi bytte telefonnummer och sen pratade vi lite till. Niall kom sakta ut genom dörren dom gick ut ur. Han såg helt förkrossad ut. Vad hände egentligen? Kat såg lika förvånad ut.

"Come on lets go..." sa han och gick mot dörren. Jag tittade konstigt på honom innan jag vände mig mot Kat.

"I think we should go but i call you later!" sa jag och gav henne en kram som hon besvarade. Jag kysste henne på kinden innan jag gick och jag tror hon rodnade. Jag sprang ikapp Niall som gick och sparkade på några stenar.

"What's wrong? What happened?" sa jag oroligt. Han bara skakade på huvudet. Jag fattade ingenting.

"Can we just pretend this never happened..." sa han och jag spärrade upp ögonen.

"Ofcourse not! You're sad! Something happened and i have to know what's wrong!" sa jag och ställde mig framför honom och la händerna på hans axlar.

"Ok but can we please take it home?" sa han och jag nickade. Jag tog upp telefonen och ringde Paul. Han hämtade oss och vi åkte hem till honom. Han låste upp och vi gick och satte oss i soffan. Han tittade ner i sina händer.

Nialls perspektiv

"So...can you tell me what happened?" frågade Harry och jag suckade.

"When we went out , Jas and I , i asked her why she havn't called and that i wanted to get to know her better. She laughed and i asked her why. She asked if i really didn't know who she was and i said no. Then she just cried and i said if i had met her on the street or whatever so would it be hard to remember and then she wanted me to go. I'm just so confused! I can't remember her!" sa jag och började gråta. Harry kramade om mig och jag grät ut mot hans axel. Dom flesta skulle kalla det bögigt men jag bryr mig inte. Jag är glad att ha en vän som Harry.

"I'm so sorry for you..." sa han och jag torkade tårarna. Jag suckade. Det som var problemet var att jag inte visste  vem hon var. Det plingade till i Harrys mobil.

"Zayn wondering if we could have a movie night." sa han och tittade på mig med en typ klarar-du-av-det blick. Jag log svagt och nickade.

"I just gonna change clothes and wash my face so i don't look like shit." sa jag och han skrattade. Jag bytte snabbt till andra kläder och stoppade plånboken i fickan. När jag var klar tog vi en taxi till Zayns lägenhet.

"Hey! Was happening?" sa Zayn när han öppnade och vi började skratta. Vi gick till dom andra och hälsade. Resten av kvällen tittade vi på film och sen spelade vi fifa.

"I'm gonna win!" sa jag och Louis skrattade.

"No you don't! I'm gonna win!" sa han och jag gav honom en lurig blick.

"20 puonds that i'm gonna win!" sa jag och sträckte fram handen. Han nickade och skakade handen. Vi började spela och jag började med ett mål. Jag lädde i början med Louis vann i slutet med 7-5. Jag suckade när han höll på att retas. Jag tog fram plånboken och skulle precis ta fram 20 pund när mina ögon fastna på bilden i plånboken. Hade inte jag tagit bort det? Det var ett foto av mig och min flickvän. Fan vad jag saknade henne. Vi hade tappat kontakten för att min telefon gick sönder förut och nu vet jag inte ens om hon gillar mig fortfarande. Jag tittade nog på fotot. Kan det vara..? Nej det kan inte vara..? Plötsligt gick det upp för mig.

"Jas..." viskade jag med tårarna hack i häl.

Så här är kapitlet! Som vanligt så säger jag förlåt för dålig uppdatering... ;) Jag vill veta lite om mina läsare så om ni typ kunde kommentera nåt om er själva. T.ex ålder , intressen m.m

xxx till mina underbara läsare

1 vecka senare/Nialls perspektiv

Jag kan inte sluta tänka på tjejen från Starbucks. Jag gav henne mitt nummer men hon har ändå inte ringt. Borde hon inte  ringt? Hon kanske inte gillar mig... Jag kan bara inte sluta tänka på henne hon kändes bekant men jag kan inte sätta fingret på vem hon var. Men hon var så söt. Hennes bruna vackra hår , hennes fina blå/gröna ögon och hennes otroligt vackra leende. Sluta nu att tänka på henne! Men jag kan bara inte...det är nåt speciellt med henne. Jag har en känls av att hon är den rätta. Även fast jag inte känner henne.

"How are you? You look like you thinking of something." sa Harry och satte sig bredvid. Han var tydligen klar med inspelningen.

"Nothing" ljög jag men det funkade inte på Harry. Han höjde på ena ögonbrynet och gav mig en sån där jag-känner-dig-blick.
"Okey... You know when we were at starbucks?" sa jag och han log.

"You like Jas!" sa han och jag tittade chokat på honom. Hur visste han?

"No.. I didn't said that..." sa jag och rodnade. Han bara skrattade och klappade mig på axeln.

"You don't have to say it! I see it!" log han och jag tittade ner i mina händer.

"Anyways , i gave her my number and said that she should call me but she havn't. She don't like me i think..." sa jag och han tittade konstigt på mig.

"So she havn't called? We can go there and talk to them if you want! You can talk to Jas so can i talk to Kat. Kat seem nice so it's just fine." sa han och jag log.

"Only nice?" sa jag och log retsamt mot honom. Han skrattade och rodnade lite.

"Oh shut up!" sa han och slog mig lekfullt på armen. Vi skrattade och höll på innan alla andra var klara. Det låg en blond peruk på golvet och Louis satte på sig den.

"Look! I'm Hanna Montana! Noboyd's perfect! I gotta work it!" skrek han och jag började asgarva. Jag tog upp mobilen och tog foto när han använde vattenflaskan som mikrofon och dansade jätte töntigt. Jag gick in på twitter och la ut den.

@NiallOffical : Omg! I just met Hanna Montana! :o I just kidding , it's @Louis_Tomlinson ! ;)

Jag log för mig själv när det plingade till i Louis mobil. Han tog snabbt upp den och logga in. Han gav mig ona ögat och jag skratta åt honom.

"I'm going to sing a song for you now!" sa han med tjej röst och jag och dom andra kunde inte hålla oss för skratt.

"I'm a girl! Look at me! I got pink clothes and shoes! I'm just a girl with pink clothes , yeah!" sjöng han och alla dog av skratt.

"Guys you can..." sa Paul när han kom in. Han stannade när han såg oss och det gjorde vi. Jag var den som bröt tystnaden. Jag började skratta för bara den. Paul bara skakade på huvudet.

"I don't want to know... I just wanted to say that you're done so you can go home. Want a ride?" sa han och jag lugnade mig lite.

"Okey! Come on guys! We can go to my place and play fifa!" sa Zayn och alla instämde utom jag och Harry.

"We just have to do a thing in town... Paul , can you come with us?" sa Harry och Paul nickade. Vi hoppade alla in i bilen/minibussen och åkte mot Zayns lägenhet.

"Bye guys! See you later!" sa jag när killarna hoppade ut.

"Bye!" sa dom innan dom stängde. Paul började kör mot stan.

"So were are you going?" sa han.

"You know what , drop us on Bakery Street. We can walk." sa jag och han tittade på mig gennom backspegeln

"Are you sure? It's many fans here." sa han och ja tittade på Harry.

"It's ok! We have our hoodies and sunglasses." sa han och Paul nickade.

"Ok. Be careful and call me if you need me!" sa han när han parkerade.

"Thanks!" sa jag innan vi stängde dörren och gick med huvudet lågt mot starbucks. Vi såg några tjejer längre fram så vi gömdes oss så mycket det gick. Som tur var såg dom inte oss. Vi kom fram till starbucks och vi gick in. Det var inte så många här. Jag såg Jas och Kat stå och skratta medans dom torkade borden i ett hörn. Jag knuffade på Harry och pekade mot dom. Han nickade och vi gick dit.

Jas perspektiv

Jag och Kat stog och skrattade åt ett skämt hon sa när två killar kom fram till oss.

"Hi! It's just us. Niall and Harry." det sista sa Niall lite tystare. Jag suckade inombords. Han undrar säkert varför jag inte har ringt...

"Hi!" sa Kat glatt. Jag log ett fake leende.

"Can we talk? More private?" sa han till mig. Jag nickade sakta.

"We can go out the backdoor." sa jag och gick mot köket med honom bakom mig. Mina arbetskamrater tittade knstigt på mig.

"He's a friend." sa jag innan jag tog med honom ut. Jag ville inte egentligen men jag kände mig tvungen. Det fanns en bänk utanför så vi satte oss på den.

"So...what was it you wanna talk about?" sa jag även fast jag visste.

"I just wanted to ask why you havn't called , i meen....i kind of wanted to know you better..." sa han och inom mig skrattade jag. Lära känna mig? Ha! Du vet redan vem jag e!

"What?" sa han och jag upptäckte att jag skratta högt. Jag suckade.

"You really don't remember me , right?" sa jag och han tittade konstigt på mig.

"No...i don't think so..." sa han och jag tittade ner på mina händer. Jag kände att jag skulle börja gråta. Jag fällde en tår. Jag tror Niall såg det för han tittade oroligt på mig.

"Are you ok?" sa han och jag skrattade hur patetiskt det lät.

"No. You don't remember me , that's the problem!" sa jag och nu började flera tårar rinna.

"Oh...eh...if you're a fan and i meet you on the street or something so is it hard to remember." sa han och jag skrattade mellan tårarna.

"For god sake! I'm not a fan Niall!" sa jag och reste mig upp. Han reste sig oxå upp oxh tittade på mig.

"I'm sorry but i don't know...." sa han och det gjorde så ont i hjärtat. Jag vände mig om och knep ihop ögonen för att hindra tårarna men dom bara forsa.

"Go." sa jag och Niall tittade konstigt på mig.

"But why?" sa han och jag bet mig i läppen.

"Just....go. Please." sa jag. Han stog kvar en stund innan jag hörde hur han gick bort en bit. Fotstegen slutade.

"I'm sorry..." sa han innan han öppnade dörren vi kom ut ifrån och gick in. Jag hörde hur dörren stängdes och jag började gråta. Jag orkade inte hålla upp mig så jag satt mig på marken. Varför? Varför händer detta mig?! Jag Älskar Niall med hela mitt hjärta men han...han kommer inte ens ihåg mig.

Okej här är nästa del! Hoppas ni gillar den!

xxx

Klockan var 17.50 och snart skulle dom komma. Kat torkade borden medan jag torkade diskbänken och allt annat.

"Kat can we swich name sign?" sa jag och hon skrattade.

"Why?" sa hon och jag suckade

"I don't know i just....i'm scared..." sa jag och hon kom fram till mig.

"For what?" sa hon och la sina händer på mina axlar.

"That he remembers me and that he don't! I just don't know!" sa jag och hon kramade mig. Jag kramade henne tillbaka och tittade på klockan.

"We should get ready." sa jag och vi började gå till kassan och det.

"It's gonna be ok!" sa hon och jag log tacksamt. Snart öppnades dörren och 5 killar kom skrattandes in. Dom stannade när dom såg oss och gick sakta mot kassan. Jag mötte Nialls ögon  i nån sekund men en kille med bruna lockar avbröt den.

"Hi ladies! How you doing?" sa han med ett leende och jag besvarade det.

"Good and you guys?" sa jag och dom pratade i mun på varan. Jag skrattade av hur roliga dom var.

"You have a cute laugh!" sa Niall och jag log ett falskt leende. Han hade , som jag trott , glömt mig. Jag hade färgat håret från blont till brunt men kom igen! Så svårt är det väl inte? Inombords sprack mitt hjärta i tusen bitar men nu skulle jag inte förstöra kvällen för dom.

"So...Jas?" sa han som jag tror hette Liam när han läste på namnskylten.

"We want some god coffe!" sa han och log.

"Wich one?" sa jag och dom började prata med varan om vad dom ville ha.

"I prefer our special starbuck coffe with wipe cream and chocolat , cause i love it , but i don't know about you." log jag och dom tittade på varandra och nickade.

"We take five." sa den killen med lite mörka drag , Zayn? Jag nickade och knappade in det i kassaaparaten. (hittar på nåt pris bara)

"25pounds" sa jag och Liam gav mig 30. Jag skulle precis ge honom 5 när han stoppade mig.

"Keep the change!" sa han och blinkade. Jag log och la tillbaks det. Jag sa till Kat att göra 5 special.
 Dom gick och satte sig vid ett bord med 7 platser. Jag satte mig ner på golvet med ryggen mot diskbänken. Kan inte fatta att han inte kommer ihåg mig! Var jag så enkel att glömma? Jag andades ut och in för att inte börja gråta. Kat såg mig och hon tittade medlidande på mig.

"He doesn't remember me!" mimade hon och hon gjorde ledsen min sen mimade hon

"I'm sorry!" jag log ledsent och sttällde mig upp. Hon tog fram en bricka och la alla drickor på den innan hon gick med dom till killarna. Jag började göra två till till mig och Kat eftersom jag vart sugeb på det oxå.

"Jas! The boys want us to sit with them!" hörde jag Kat ropa och inom mig suckade jag men jag nickade bara. Jag tog våra drickor och gick och satte mig bredvid Niall och framför Louis eftersom det var den ända lediga platsen. Vi pratade och hade jätte kul. Såklart jag inte glömde Niall. Hur kan jag glömma att han glömt mig? Hur kan jag ens glömma Niall? Mig kan man ju glömma iallafall.. Jag kände nånting röra sig i fickan på förklädet jag hade. Jag såg Niall hand som drog sig från mig till hans knä. Jag tittade upp på honom och han log och blinkade. Jag suckade. Han hade lagt en lapp med hans nummer. Hur jag vet det utan att kolla? Ha , han gjorde det på mig när vi blev ihop. Suck...

"Oh shit! The time is 9pm! I think we have to go guys.." sa Louis och vi alla reste på oss. Vi kramade alla hejdå och när jag kramade Niall viskade han 'call me'. Det gick en stöt genom mig när jag kramade honom och inombords suckade jag.

"It was nice to meet you girls! Hope we see you soon!" sa Harry och log sitt charmiga leende. Jag såg på Kat att hon gillade honom. Harry blinkade mot Kat och hon rodnade lätt.

"It was nice to meet you too! Come back later!" log jag och höll upp dörren för dom. 'Gå fort! Skynda!' tänkte jag eftersom jag kände att jag var nära tårar.

"Bye!" sa vi innan jag stängde dörren. Jag gick mot 'köket' för att städa det sista. Kat kom fram till mig och tittade frågande på mig. Tårarna kom och jag började gråta. Hon kramade om mig och jag grät mot hennes axel.

"He...he doesn't....he dosen't remember me!" sa jag mellan gråten.

"Am i so diffrent with my new hair coulor?" sa jag när jag hade lunat mig lite.

"Maybe..." sa hon och tittade på mig. Jag suckade och stoppade händerna i fickan på förklädet. Jag kände papperet i fickan och tog sakta upp det. Kat tittade på det och jag fällde några tårar.

"He gave him his number." sa jag och var på väg att riva sönder den men hon stoppade mig.

"You can always call and talk to him." sa hon och jag skakade på huvudet.

"I've waited for 3 years , now it's his turn." sa jag och suckade. Jag brast ut gråt igen och jag stog där länge och grät innan vi bestämde oss för att städa och gå hem.

Tjoo bre! hahaha XD Nä men här nästa kapitel! Vad tycker ni hitills? Bra/dåligt? Sjuk dag 5... :(

xx

Jas perspektiv

"Jas!" skrek chefen och jag suckade.

"Hi boss!" log jag och hon tittade surt på mig.

"Why are you late?" sa hon surt och jag suckade.

"Like i said in the phone , I got stuck in the trafic.!" sa jag och hon blängde surt på mig.

"Ok but it's your turn now!" sa hon och gick. Jag suckade och gick till kassan. Jag hälsade på mina arbetskamrater och ställfde mig bakom Kat.

"Bu!" skrek jag och hon koppade till. Allas blickar vändes mot oss men jag skämdes inte. Det gjorde ju Katrine såklart eftersom hon var den som alltid skämdes. Hon skrattade och slog mig löst på armen. Jag skrattade och gick bort till kassan.

"Goodmorning!" log jag mot kvinnan som stog och tittade på menyerna.

"Goodmorning , i take a...black coffe!" sa hon och jag knappade in det på kassapparaten.

"What's your name?" sa jag och tog fram en penna.

"Merdith." sa hon och jag skrev det på kvittot. Jag la kvittot där man lägger beställningar.

"You can wait there." sa jag och pekade vart hon skulle stå. Hon nickade och gick. Så höll jag på i några timmar innan det var rast.

"Kat! A cappuchino?" sa jag och hon nickade. Jag gjorde två cappuchino och tog en chokladmuffins. Vi satte oss på ett bord och fikade. Det satt några tonårstjejer bredvid oss och dom pratade på om kändisar osv.

"Omg! Did you know One Direction is in the town?!" sa en av tjejerna och jag stannade upp. Ånej! Är dom här? Här i London? Fan! Kat hade nog oxå hört för hon tittade på mig typ är-du-ok? Jag andades ut och nickade sakta. Rasten var slut så vi gick tillbaks till jobbet. Det var min tur att diska så jag gick in i "köket" och började diska. Efter några timmar ropade chefen på oss. Vi samlades i en halvcirkel runt honom.

"Tonight at 6pm i need two person who can be here and serve five , very special guests." sa hon och jag suckade.

"Who are the guests?" sa Gabriella. Jag visste exakt vilka..

"One Direction." sa han och jag suckade. Varför just idag och varför just den här starbucks. Dom flesta av våra arbetskamrater fangirla utom jag och Kat. Jag tittade på henne och hon mig. Vi tänkte på samma sak. Vi behöver bara titta på varan för att förstå vad den andra tänker på det är därför vi är bästisar.

"I'm going to choose two who are going to serve them." sa hon igen och alla bönade utom jag och Kat. Han tittade på oss. Inte oss! Välj inte oss!

"Jas and Kat! You are going to serve them!" log hon. Fuck! Fucking jävla skit! Varför just jag!?

"But i don't.." började jag men hon stoppade genom att bara gå. Jag suckade och vände mig mot Kat. Hon tittade medlidande på mig.

"This sucks!" sa jag och hon nickade.

"You should be happy! Hello? It's One Direction! Don't you like them?" sa Juliette och jag tvingade fram ett leende

"It's a long story!" sa jag och hon bara ryckte på axlarna och gick. Jag tittade tillbaks på Kat.

"It's gonna be a loooong night!" sa jag och suckade.

Ett kort kapitel men har inte så många ideer än. Jag är fortfarande sjuk... Har varit det i fyra dagar nu och det är SKIIIIIT jobbigt! Aja men kommentera! :)

xx

"Come on Niall! Just one song! Please?" sa jag och gjorde puppyface.

"Ok , ONE song!" sa han och skrattade. Han tog ner gitarren från väggen och satte sig på sängkanten. Han började spela och jag filmade i smyg.

"You were great!" sa jag efter han spelade. Jag kysste honom och tog sedan fram datan. Jag gick in på x-faktors hemsida och anmälde Niall.

"What are you doing honey?" sa han och kröp upp bredvid mig. Jag log när hans ögon fastnade på datorn.

"Don't say you did it!" sa han och tittade med stora ögon på mig.

"Yes i did and it's to late to back now!" log jag och skrattade. Han satt sig ovanpå mig så han hade ett ben på varsin sida om mig och kittlade mig. Jag skrattade som bara den eftersom jag var otroligt kittlig.

"Stop it! Niall!" skrek jag men han fortsatte bara. Efter ett tag vart han oxå trött och la sig bredvid mig. Jag låg med huvudet på hans bröst och lekte med hans fingrar.

"Niall?" sa jag

"Yes?" sa han och pussade mitt huvudet.

"Can you promise me one thing?" sa jag och ritade cirklar på hans mage.

"Anything for you!" sa han och jag tittade upp på honom.

"Can you promise that , no matter what , you won't leave me?" sa jag och han kysste mig passionerat. Han backade och log.

"I promise!" sa han och jag log. Jag forsatte att rita med mina fingrar på hans mage men nu ritade jag hjärtan.

"I love you." sa jag och han pussade mitt huvud.

"I love you too Jas" sa han.

Just då kände jag mig så lycklig med Niall fast allt förändrades efter någar månader. Ni förstår , han kom vidare i x-faktor fast lyckades inte som soloartist. Han vart istället ihopsatt med fyra andra killar och är nu kända världen över som One Direction. Varför jag inte är glad att va ihop med en kändis? Jo , för det första så tror jag inte vi är ihop längre och för det andra....jag tror inte ens han kommer ihåg mig. Jag är nu 19 år och har flyttat till London med min bästis Katrine , Kat som jag kallar henne , och vi båda jobbar på Starbucks. Vill ni veta varför allt förändrades på 3 år? Jo det är så att Niall inte har ringt eller smsat på dom här 3 åren. Tror ni man är glad över det? Nej , exakt. Dom 4 - 5 första månaderna grät jag nästan konstant men inte längre. Så fort nån nämner One Direction eller Niall så får jag gamla minnen och det gör mig ledsen. Åh juste , jag sa aldrig vad jag hette! Jag heter Jasmine Kennedy , kalla mig Jas!

Det här är den nya novellen. Hoppas ni gillar den! Kommentera om jag ska fortsätta.

Två månader senare

Idag var dagen jag inte längre kommer heta Cloe Harolds. Jag ska gifta mig. Jag fattar inte att jag ska gifta mig! Det som gjorde mig extra glad var att jag var gravid. Jag hade inte berättat för nån inte ens Louis så det kommer bli en överraskning för alla. Jag stog nu och väntade på att vi skulle få gå in. Med vi menar jag mig och Niall. Han ska föreställa min pappa. När jag tänkte på honom vart jag ledsen. Jag önskade dom var här. Dom skulle ha varit med när jag skaffade mig min egen lägenhet , tog studenten och leda mig fram till altaret. Pappa skulle säga till Louis att om han gjorde illa mig skulle pappa göra illa honom osv. Jag tittade ner i blombuketten och fällde en tår. Niall la sina händer på mina axlar och tittade oroligt på mig.

"Is something wrong?" sa han och jag log ett litet leende.

"I just wish my parents were here..." sa jag och han kramade mig.

"Cloe , when i saw you on that plane i knew that you were special. I havn't love someone as much as i do. You opened my heart to something beatiful. I didn't really knew what i had until i lost you. Those days , weeks , months without you were a terrible time! I'm so happy you forgived me! I can't show you how much i love you. A letter is nothing , this wedding is to short. I love you Cloe! I always will." sa han och jag fick tårar i ögonen. Okej min tur...

"Louis , you don't know how much you have helped me. Before i met you i just got cheated by my ex and i hadn't really got over my parents. I had it hard but when i met you everything just....got easier. I'm thankful for that. I still can't belive you chosed me to be your girlfriend , and now wife. Me , of all the other girls in this world. Those months without you were hard ang the thoughts of never hug or kiss you again , i couldn't handle it. Ofcourse i forgived you! Like they say in movies. You had me at helllo. I love you from the moon and back. Nothing can change that." sa jag med ett leende. Prästen babbla på om nånting mer men jag tittade bara in i Louis vackra ögon.

"Do you , Cloe Kristina Harolds , take Louis William Tomlinson to your husband and love him till death do you apart?" sa han. Utan att se på prästen nickade jag och sa "Yes." Han frågade Louis samma sak fast prästen hann inte säga klart meningen innan han svarade

"Why wouldn't i?" sa han och jag skrattade smått. Pr'sten fortsatte att babbla på men jag tittade bara in i Louis ögon.

"You can now kiss the bride." sa prästen och Louis lutade sig närmre. När våra näsor nuddade varan stannade han och tittade mig i ögonen.

"I love you." viskade han innan våra läppar mötes i en kyss. Nu var det officiellt. Jag var gift med den bästa killen i hela universum. Ni kan nu kalla mig Mrs. Tomlinson.

Jag stog och minglade med alla på bröllopet. Jag hade pratat med dom flesta. Louis hade sin arm om min midja och höll mig mJag kom på att jag måste berätta för alla att jag var gravid. Jag tog en liten sked som låg på bordet och slog den löst mot champange glaset. Jag hade ingen champange i eftersom jag var gravid. Jag hade päroncider så det såg ut som champange. Alla tittade på mig och log.

"Hi everyone! First of all i want to thank you for being here , support us and....yeah! Just being here!" började jag och alla skratta åt slutet.

"Haha but anyways , thank you! I have a little suprise for all of you , even Louis!" sa jag och vände huvudet mot Louis. Han titta förvånat på mig och jag log. Jag tittade ut över dom andra och alla såg lika förvänade ut. Alla var tysta och väntade på att jag skulle berätta.

"I'm pregnant!" log jag och Louis bara gapade. Alla vart glada fast Louis vart överlycklig. Han kramade mig hårt och kyssade mig på kinden , halsen , pannan och lite överallt. Inte ÖVERALLT men ni fattar.

"Take it easy Louis!" sa jag och skrattade men han fortsatte.

"You hurt our baby!" sa jag på skoj och skratta. Han stannade upp och tittade oroligt på mig. Jag skrattade åt hans min och kysste honom länge.

"I love you." sa jag efter kyssen. Han log och kysste mig igen

"I love you too." sa han. Efter alla utom Hanna och killarna hade grattat mig/oss kom dom och nästan hoppade på mig.

"Congratulations!" skrek killarna och jag log.

"Grattis gumman! Varför berättade du inte innan?" sa Hannaoch gjorde ledsen min. Jag skrattade åt hennes min och svarade.

"För att det skulle vara en överraskning eh , dah!?" skojade jag och vi bröt ut i gapskratt. Killarna tittade frågandes på oss eftersom vi pratat svenska. Vi berättade snabbt och dom började oxå skratta. Efter att ha partajat lite mer gick jag ut och tittade ut över horisonten. Vi hade "efterfesten" på en resturang som låg precis vid londons finaste strand. Jag kände att nån la sin arm om mig och jag tittade upp på personen. Det va såklart Louis. Jag log och tittade ut mot horisonten. Vi stog där helt tysta. Det var ingen pinsam tystnad utan en skön , underbar tystnad.

"I love you" sa han helt plötsligt. Jag log och vände mig mot honom. Jag la mina armar runt hans hals och han la sina runt min midja.

"When you were gone , i thought i hated you. But then i realised that it wasn't hate. It was love. Love made me blind but not anymore. I love you." sa jag och kysste honom.

Hatar du nån kille? Om du gör det så tänk om lite! Det kan faktiskt vara så att du gillar honom. ;)

--------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Nu är den slut! Skala 1 - 100 , hur bra var HELA novellen?  Jag kommer såklart börja på en ny novell men det kan ta ett tag. :) Kommentera vad ni tyker nästa ska ha. Ska det vara typ mer drama , kärlek , skräck eller ja , vad som helst! Hoppas ni gillade denna novell!

Cloes perspektiv

Jag och Hanna var på väg hem. Jag hade köpt en vit klänning med silvriga/rosa detaljer. Klänningen var ganska kort men räckte till knäna. Jag verkligen älskade den. Eftersom jag skulle vara finklädd när jag kom hem hade jag på mig den. Jag undrar verkligen vad han ska hitta på. Jag hatar överraskningar! Man vill bara veta var det är! Vi var framme nu ochh jag nästan sprang till dörren. Vi lät alla påsar vara kvar i bilen. Jag plingade på och väntade otåligt på att nån skulle öppna. Snart hörde jag hur det prasslade i låset och sen öppnade Harry. Jag log mot honom och gick in. Alla killarna stog där snygga som dom var men absolut inte snyggare än Louis.

"Var är Louis?" sa jag och dom gjorde en gest mot bakgården. Jag skyndade mig ut dit och satte handen över munnen när jag kom ut. Det var så fint! Dom hade lagt ut rosenblad på marken i form av ett hjärta och texten "I LOVE YOU" i. Jag började få tårar. Jag gick fram till Louis.

"Is this all for me?" sa jag och han nickade sagt. Han tog tag i mina händer och log.

"Cloe. I wanted do show you how much ilove you and how much you meen to me. I love you with all  my heart and i regret that i let you go by yourself when you were pregnat. I can't belive that you want me to be your boyfriend. I love you so much and to be my girlfriend isn't enough to show you my love so i'm asking you..." sa han och jag fick tårar av det han sa. Han släppte mina händer och gick ner på knä. Jag satte händerna för munnen och tårar rann nerför mina kinder. Tur att jag har vattentät mascara. "Oh. My. God. Är han seriös?" tänkte jag när han tog fram asken och öppnade den. Det var en jättefin ring med en liten diamant på den.

"Will you , Cloe Kristina Harolds , made me the honor to be my wife?" sa han och tårarna började rinna mer och mer.

"Yes....Yes!" skrek jag och han sken upp i ett stort leende. Han ställde sig upp och trädde på ringen på mitt finger medans jag grät av lycka. Innan han hann krama mig slängde jag migh i hans famn. Han kramade mig hårt och sen kysstes vi. Jag är så jävla lycklig! Jag kommer tillbringa resten av mitt liv med Louis! Omg! Jag släppte honom och försökte tårka bort tårarna men det kom bara fler och fler.

"Don't cry!" sa Louis och la sina händer runt min midja.

"It just that...I'm so happy!" log jag och han besvarade det. Han tårkade bort en tår med sin tumme och log. Han lutade sig närmre och kysste mig mjukt och passionerat. Åh vad jag älskade honom.

"Come on! We have to show the others!" log han och jag nickade och tog tag i handen han sträckte fram. Vi gick in till dom andra. Dom stog och pratade om nånting med ryggarna mot oss så dom märkte inte oss. På ett bord stog det två champange flaskor. Jag tittade på Louis och han på mig. Vi tänkte nog samma sak. Vi tog varsin flaska och tog bort metallgrejen runt korken. Vi tittade på varan och räknade tyst till tre. Vi tröck bort korken med ett plopp och alla vände sig om men det var försent. Det sprutade massa champange mot dom och dom skrek. Jag och Louis nästan dog av skratt. Vi gjorde high five och jag gav honom en snabb puss på munnen.

"So you said yes?" sa Niall och log.

"No" sa jag helt allvarligt.

"No!?" skrek alla och tittade konstigt på mig. Louis hade oxå fattat vad jag höll på med.

"Yeah...she said no..." sa han och tittade ledset ner i marken.

"How can you say no?! We now you love him , right?" sa Hanna och kom fram till mig. Jag kunde inte hålla mig för skratt. Jag började skratta så mycket att jag fick ont i magen.

"You.....should have.....seen your...." sa jag mellan skratten och dom tittade bara konstigt på mig.

"Ofcourse i said yes!" sa jag efter skrattet hade lugnat sig. Hanna skrek av glädje och kramade mig. Alla sa grattis och hela kvällen firade vi och hade jätte kul. Vi hade gjort en liten brasa i trädgården som vi nu satt vid. Niall hade sin gitarr med sig. Som alltid. Han spelade på Little things som är min favo och dom börja sjunga.

Jag satt och gungade med i takten och Louis tittade på mig hela tiden. Han log och jag besvarade den. Det var det här jag alltid önskat mig. En kille som älskar mig , på RIKTIGT , och världens underbaraste vänner. Undrar hur bröllopet kommer vara. Hur kommer det bli med alla paparazzis? Jag kommer säkert få massor av mer hat. Jag får ju jätte mycket hat men jag har lärt mig hur jag ska tackla det. Den som har hjälpt mig igenom det är ju såklart Louis. Louis. Min Louis. Min älskade Louis. Min älskade make. Louis and Cloe Tomlinson. Jag gillar det! Cloe Tomlinson. Louis bit av låten kom och jag tittade på honom medans han sjöng. Han log mot mig och blinkade. Jag log tillbaka. Kan inte fatta att detta händer. Jag ska gifta mig! Jag ska få stå på altaret med världens finaste klänning och världens underbarste , sexigaste och gulligaste killen i hela världen. Louis.

Ok det kommer vara såhär: Nästa kapitel kommer vara en epilog så det här är typ sista kapitlet men kommer börja på en ny novell. Om ni vill såklart! Om ni inte vill så säg det. Om ni vil så skriv gärna i kommentarerna vad ni tycker den ska handla om eller innehålla och gärna ett bra namn till den.

xx

Hanna hade tvingat med mig på en shoppingdag dels för att Louis hade en överraskning till mig på kvällen så jag nu ville jag bara hem. Vi hade köpt ganska mycket och såklart så gav Louis mig sitt kreditkort och sa att jag fick köpa vad som helst. Åh han är så söt! Plus sexig. haha

"I want to go home!" suckade jag när vi stog i kön på starbucks klockan 17 på kvällen.

"Du får inte! Jag måste uppehålla dig till 19!" log hon och jag suckade.

"Hi Robert!" sa jag till Robert i kassan. Så ni vet har jag börjat jobba på starbucks , just den vi är på nu , så det är därför jag vet vad han heter.

"Hi Cloe! Your special?" log han och jag nickade. Han vet alltid vad jag vill ha. Hanna beställde efter mig och vi gick och satte oss. Snart ropades våra namn och vi gick för att hämta. Jag fick en stor cappuchino (stav?) toppad med grädde , kanel och minimaränger. Jag vet. Konstigt va? Men eftersom jag jobbar här får jag ha vad jag vill på min och jag gjorde alltid det hemma så jag tycker det är super gott. Hanna hade bara en vanlig cappuchino och hon skakade på huvudet när hon såg min.

"Vad? Det är ju jättegott!" sa jag och skratta.

"Du kanske tycker det men inte jag!" sa hon och skrattade oxå.

"Så....vad är överraskningen?" sa jag med ett försök att få reda på den.

"Jag tänker inte berätta!" sa hon och skrattade.

"Men ahh!" suckade jag och hon bara skrattade åt mig.

"Du ska iallafall ha fina kläder på dig för annars blir det inte romantiskt!" sa hon och blinkade.

"Romantiskt? Åh nej! Vad är det nu han har hittat på?" sa jag men hon bara skrattade.

"Nånting galet!" log hon och vi började skratta. Nånting galet? Undrar vad. Åhhh! Jag vill bara hem!

Louis perspektiv

"Guys! I don't think i can do this!" sa jag nervöst när jag räta till min slips runt halsen.

"Come on! We know you can!" sa Niall och dom andra nickade instämmande. Jag suckade och tittade mig i spegeln.

"Is itt to much?" sa jag och vände mig mot killarna. Jag hade en svart kostym på mig med matchande skor och slips. Dom log och nickade. Dom kom fram till mig och gav mig en kram. Jag log. Ikväll ska jag göra det. Tänk om det bli värst katastrofen! Tänk om hon säger nej! Åhh! Tankar sluta! Vi gick ut till bakgården. Jag tittade på rosenbladen som vi hade lagt ut på gräsmattan. Jag tog ett djupt andetag. Det plingade på dörren och jag hoppade till. Åh nej! Hon är här! Jag är inte redo!

"Take it easy mate!" sa Zayn och skrattade.

"You can do it!" sa Harry och klappade mig på axeln. Dom gick in för att öppna medans jag själv stog ute på gräsmattan bland alla rosenblad. Okej nu gäller det! Du klarar det! Kom igen nu Louis! Jag stoppade händerna i fickorna. Var är den?! Åh nej! Har jag glömt den?! Jag letade stressat i fickorna. Jag pustade ut när jag kände den i innerfickan. Ta det lugnt! Det kommer gå bra! Du klarar det! Jag såg Cloe komma ut genom dörren. Så vacker hon var! Jag kan inte  fatta att hon är min! Hon höll handen för munnen när hon kom ut.

"Oh. My. God." sa hon och mötte min blick. Jag log och hon kom fram till mig i hjärtat med rosenblad och texten "I LOVE YOU".

"Is this all for me?" sa hon och jag såg att hon hade tårar i ögonen. Jag nickade sakta och tog hennes händer i mina.

"Cloe. I wanted to show you how much i love you and how much you meen to me. I love you with all my heart and i regret that i let you go by yourself when you were pregnat. I can't belive that you want me to be your boyfriend. I love you so much and to be my girlfriend isn't enough to show you my love so i'm asking you..." sa jag och släppte hennes händer och gick ner på knä. Hon tog händerna för munnen och tårar gick nerför hennes kinder. Jag tog fram asken och öppnade den.

"Will you , Cloe Kristina Harolds , made me the honor to me my wife?" log jag och hon började gråta. Det var glädjetårar eller hur?

"Yes...Yes!" sa hon medans hon nickade hysteriskt. Jag log och kände hur hela jag sken upp. Jag trädde på henne ringen och innan jag hann krama henne slängde hon sig i min famn. Jag kramade henne hårt och sen kysstes vi. En passionerad kyss. Jag är så glad , lycklig. Jag skulle spendera resten av mitt liv med världens underbaraste , snyggaste och helt fantastiska tjej. Cloe.

Dom ska gifta sig!! :D Förlåt (som alltid) för dålig upptadering! Kan lägga ut ett till i morgon lovar!

xxx