2 timmar senare

Jag har suttit här ganska länge nu och deg börjar bli kallt. Jag känner mig så taskig för att ha lämnat Michael kvar där inne. Det är bara det att jag inte vill gå in riktigt än. Niall's ord ekar i huvudet. Friade han på riktigt? Jag har ingen aning om man kallar det för ett frieri. Jag vill såklart men det han gjort gör mig osäker. Mitt hjärta säger ja men min hjärna säger nej. Jag hade inte ens märkt att Jo kommit ut förrän hon satte sig bredvid mig. Jag tittade på henne och sen ner på gräset igen.
"How's Michael?" frågade jag.
"Derek and Hannah are trying to get him to sleep." sa hon
"I'll come in soon." sa jag och hon nickade sakta. Det var tyst ett tag.
"What should I do, Jo? I want the best for Michael but I don't know what's best!..." suckade jag.
"You think Michael needs his father right?" frågade hon och jag nickade. "Do you love him?" fortsatte hon.
"Michael?" försökte jag men hon gav mig en menande blick.
"Uhm... Yeah... A lot..." sa jag
"And you can't live without him?" jag skakade på huvudet "Then don't! I know that he have hurt you many times but now he's here and asking for your hand cause he love you and can't live without you. You can't live without him too but you're hurt and you're insecure about how he's going to be so that's why it's hard to say yes am I right? If you talk to him about it I'm sure you will work it out." sa hon. Jag vet inte hur men hon brukar nästan alltid ha bra råd till allt. Hon har säkert rätt. Jag är osäker hur det kommer bli och hur det kommer gå med Michael.
"Thanks." sa jag lågt och hon log smått mot mig.
"It's your decision so you decide but I'll support you whatever you choose." sa hon och jag log svagt mot henne. En harkling hördes bakom oss och båda vände sig om. Jag mötte Niall's blick innan jag vände tillbaka blicken till gräset.
"Good luck." viskade hon till mig innan hon reste på sig och gick. Niall satte sig på Jo's plats och det vart tyst en lång stund.

"I'm sorry." sa han efter ett tag "I shouldn't have said that it's just... I love you so much and not knowing if you ever going to forgive me , makes me insane. I just need to know if you're going to give me another chance. I promise to make it up for everything if you forgive me. You're my world, Jas. I don't know what to do without you. If you don't give me another chance I'm sure I will find a way to survive. I have to... Just please. I have to know before I leave L.A." avslutade han och i ögonvrån såg jag att han tittade på mig. Hans ord fick mina tårar att komma tillbaka. Några rann nerför kinden och landade på gräset nedanför. Jag är säker på att Niall såg det men han sa ingenting och det är jag glad för för annars hade det blivit värre.

"I love you too. It's just....I'm not sure if I can forgive you. I'm scared that if I forgive you, you'll break my heart again and even hurt me more but I'm also scared of that if I don't, I ain't going to make it without you." jag tittade upp på honom och mötte hans blick men jag tittade ner igen.

"So...you do and do not want to forgive me?" frågade han. Jag reste mig med en suck och han var snabbt efter mig.

"Look. I really want to forgive you but with all this that happened...I'm not sure if you're going to break my heart again. This situation just make it harder for me! First you suprised me by coming to L.A and then you came here. I tryed to hide but Harry came up to my room and talked to me so I went down stairs. Then you-...I don't know...proposed? I don't know what to call it but that just made me even more confused and that's why I ran out. I just want to make clear that I'm very confused about my feelings right now and that maybe-" sa jag men vart avbruten av att Niall tog tag i mitt ansikte och kysste mig. Oh my god. Jag kunde inte gör något annat än besvara den. Gud vad jag har saknat honom. Jag vet inte varför men mina tårar började på nytt rinna nerför kinderna. Han drog ifrån långsamt men hade fortfarande sina händer om mitt ansikte. Jag blundade hårt för att inte börja gråta igen. Jag öppnade ögonen och tittade rakt in i hans.

"I'll do whatever it takes to make you forgive me. I love you and that I said up there...it's true. I wanna marry you. I wanna be with you til I die. I wanna be the one who teach Michael how to play football and all that stuff. And I wanna be the one waking up beside you every morning. If you want me to quit One Direction I will, cause I love you and if that's what you want I will do it. I love you more than anything and I wanna spend the rest of my life with you." log han och jag tittade på honom med tårfyllda ögon. Jag tårkade bort tårarna med tröjärmen innan jag tittade upp på honom igen.

"I don't want you to quit One Direction. That's just stupid. I don't want you to do anything for me cause I love you too and that's why I forgive you." log jag.

"Really?" frågade han med ett leende. Som svar kysste jag honom och han besvarade den direkt. Efter vi drog ifrån log vi båda.

"Really." log jag.

"So...this mean you said yes to marry me?" frågade han

"Well you didn't really ask so..." svarade jag med ett busigt leende. Han suckade högt på låtsas och jag skrattade åt honom. Han snurrade mig i luften och jag skrek/skrattade innan han släppte ner mig. Han tittade in i mina ögon väldigt länge innan han ställde sig på ett knä och höll mina händer i hans. Han tittade upp på mig och log sitt guliga leende som jag besvarade.

"I don't have a ring right now but I'll buy it later." började han och log "Will you, Jasmine Elisabeth Kennedy, make me the honor to marry you?" frågade han och jag böjade skratta.

"Did I do something wrong? Don't you propose like that?" han tittade förvirrat och lite rädd på mig. Jag lugnade mig och skakade på huvudet.

"No. No, you didn't. I just thought you wouldn't say my full name. It sounded so funny." sa jag och log "But yes. My answer is yes." log jag och han besvarade det. Han reste sig upp och kysste mig passionerat. Ni vet inte hur mycket jag har saknat det här.

Jag är verkligen jätte jätte ledsen för den otroligt dåliga uppdateringen! :S

Har haft skit mycket att göra plus att det här kapitlet har jag fått göra om två gånger.

Jag hoppas jag inte har förlorat massa läsare! :( Kommentera vad ni tycker om novellen. Tycker ni jag ska fortsätta eller ska jag sluta?

xx

 

Johanna

13 april 2014 12:26

Ååå va fint!!:'D Asså om detta blir typ sista delen, så kan du ju göra en prolog, efter att dom har gift sig och lixom lever lyckliga ever after elr nått!:)xx

Ronja :) x

14 april 2014 10:21

Nej nej detta är inte slutet! >:)
Kommer mer! ;)
Det kan jag väl göra! :) xx

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

När jag och alla andra var på väg till bilarna för att åka hem såg jag den lilla flickan igen. Hon satt en liten bit bort på en stenmur och sparkade lätt med benen. "Eh...here, take Michael. I'll be right back." sa jag till Niall och gav honom Mich...

Några månader senare när turnén är över och Niall är tillbaka i L.A. "Do I have to?" klagade jag medans Niall försökte få upp mig ur sängen. "Yes! We're doing that interview today!" sa han och drog upp mig så jag satt upp. "But why?" klagade ja...

Senare samma morgon   "Did you made all this just for the two us?" frågade efter min andra tallrik med stekta ägg, bacon, rostad macka och pannkakor. "Well yeah! I love food and so do you!" svarade Niall med munnen ful med mat. Jag skrattade åt...

Nästa dag/Jas perspektivJag öppnade ögonen sakta och sträckte på mig. Undrar hur länge jag sovit. Jag menar jag har inte känt mig så utvilad under dom här dagarna när jag tagit hand om Michael som idag. Niall låg inte bredvid mig i sängen och Michael...

"I think we have to go inside." mumlade jag i kyssen. "I like it like this." mumlade han tillbaka och log ett busigt leende. Jag avslutade kyssen och log. "Well I have a baby to take care of." sa jag. "You mean WE have a baby to take care of?" ...