Jag höll mig för magen med ena handen och byrån med den andra. Okej ta det lugnt Jas! Det är ingen fara , andas långsamt. In....och ut... 

"Jo!" skrek jag så högt jag kunde som inte var så högt men hon hörde iallafall. Hon gick upp för trapporna och började sin mening innan hon kom in helt.

"What i-" hon slutade prata när hon såg mig. Jag tittade upp på henne med en blick som hon förstog direkt.

"Oh god... Derek! Get the car ready! It's time!" skrek hon och skyndade sig fram till mig. Hon höll mig om sidan och vi började gå sakta ut ur rummet. Jag sa ingenting utan jag konsentrerade mig på att andas lugnt och att inte snubbla. När vi kom till trappan var Derek där. 

"What-" han tittade upp och bara stirrade. Kan han inte göra nät annat? Typ som att starta bilen?

"Are you just gonna stand there or are you gonna get the car?!" skrek jag och han ruskade lite på huvudet för att komma tillbaks tillverkligheten

"Yeah , yeah! Sorry..." sa han och sprang ut för att hämta bilen.

"Why is this so fucking hard?" sa jag och kände att jag blev frustrerad när jag inte kunde gå fort i trappan.

"I would say that you should calm down but i know how it feels so i'm not saying it!" sa Jo och log lätt. Efter några minuter kom vi ner för trapporna. Varför behövde det vara så många trappsteg? Hannah kom in i hallen och tittade konstigt på oss men sen med stora ögon.

"Is he coming?" frågade hon och jag blundade och tog ett djupT andetag för att det gjorde ont. 

"Yeah he is so can you please help get in the fucking car!" skrek jag och hon skyndade sig till min andra sida för att hjälpa mig. Jag tog nya djupa andetag för att dämpa smärtan och deN känslan jag hade nu. Jag var glad men samtidigt ledsen att jag skulle föda. Jo för det första är inte pappan här, alltså Niall, och för det andra kommer det göra jävligt ont. Förlåt men jag stör mig på nästan allting. Vi kom till bilen och jag satte mig i baksätet. Jo satt bak med mig medans Hannah satt fram med Derek.

"Can you drive a little faster please?" frågade och försökte låta inte så arg men det gick inte så bra.

"I try but it's trafic and-" jag avbröt honom genom att sucka högt

"Fucking trafic..." mumlade jag och tog djupa andetag. Jag kände min telefon ringa och jag suckade.

"You that call me: it's not a good time to call!" sa jag argt i telefonen.

"What? What's going on?" hörde jag en orolig Kat säga

"It's time Kat! It's fucking time!" svarade jag och blundade. Är vi inte framme snart?!

"No! You kidding!" sa hon och jag suckade

"I'm fucking serious Kat! I'm on the way to the hospital! Oh my god..." jag knep igen mina ögon för jag fick en otrolig smärta där nere.

"I call you later when this is over!" sa jag och la på fort. Jag slängde bort telefonen och konsentrerade mig på att andas. 

"We're here." sa Derek och alla skynda sig runt till mig för att hjälpa mig ut. Jag ställde mig sakta upp och vi började gå in mot sjukhuset. När vi kom in tittade dom flesta konstigt på oss. 

"Can someone please help us? Her child is coming!" sa nästan skrek Derek och några läkare kom fram till oss.

"You can sit in this wheelchair." sa en av dom och gav oss en rullstol. Jag satte mig i den och läkaren körde den.

"I'm sorry but only one person can follow." sa han när vi var vid två stora svängdörrar. 

"Jo!" sa jag och hon tittade på dom andra som nickade.

"Good luck!" hörde jag Detek och Hannah ropa innan dörrarna stängdes. Nu är det dags. Dags att föda den lilla krabaten.

2 timmar senare

Världens finaste hade jag i mina armar. Min son. Min älskade son. Han var värd smärtan. Jo stog bredvid mig och log. Jag tittade upp på henne och log. 

"You wanna hold him?" log jag och hon nickade. Hon tog försiktigt upp honom från min famn och tittade på den lilla krabaten.

"Have you decided a name for him yey?" log hon och jag tänkte lite. Jag har ingen aning. Jag skakade på huvudet. Hon la tillbaks honom i min famn när Det knackade på dörren. Derek och Hannah kom in. Jag log och dom kom fram till oss.

"How are you feeling?" frågade Hannah med ett leende.

"Just tired." sa jag och besvarade leendet. Båda tittade ner på lillkillen i min famn. Dom kom fram och Derek klappade hans huvud lite lätt. 

"What's his name?" frågade Hannah och jag tittade ner på honom. Han påminner mig mycket om Niall och det kommer vara ganska svårt för mig att gå vidare. Men namn. Han öppnade ögonen och tittade på mig med sina havsblåa ögon. Jag log. Det perfekta namnet.

"Michael" log jag.

"Why Michael?" frågade Derek och mitt leende försvann. Jag vet att det är dumt att ta det namnet men jag måste ta det. Varför? Jo det är för...

"Niall always said he wanted to name his son that..." jag märkte inte ens att en tår lämnat min kind. Flera tårar kom medans jag tittade på Michael. 

"He look like Niall." sa jag och snyftade. Jag skrattade lite åt mig själv. Jag tittade på dom och dom tittade på mig med en blick som jag förstog direkt. Jag tittade ner på Michael igen och tog ett djupt andetag.

"I have to talk to him..."

Här är ett kapitel! Hoppas ni gillar novellen hittills! Den här kommer vara lite kortare än den första med efter den här kommer jag göra en till som kommer vara lite längre! :) 

xx

 

emsipemsi

26 februari 2014 16:53

wow långt kapitel värt att vänta på kan man lugnt säga

Ronja :) x

26 februari 2014 17:03

Haha :)

 

Johanna

26 februari 2014 17:42

O M G




That's it.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

När jag och alla andra var på väg till bilarna för att åka hem såg jag den lilla flickan igen. Hon satt en liten bit bort på en stenmur och sparkade lätt med benen. "Eh...here, take Michael. I'll be right back." sa jag till Niall och gav honom Mich...

Några månader senare när turnén är över och Niall är tillbaka i L.A. "Do I have to?" klagade jag medans Niall försökte få upp mig ur sängen. "Yes! We're doing that interview today!" sa han och drog upp mig så jag satt upp. "But why?" klagade ja...

Senare samma morgon   "Did you made all this just for the two us?" frågade efter min andra tallrik med stekta ägg, bacon, rostad macka och pannkakor. "Well yeah! I love food and so do you!" svarade Niall med munnen ful med mat. Jag skrattade åt...

Nästa dag/Jas perspektivJag öppnade ögonen sakta och sträckte på mig. Undrar hur länge jag sovit. Jag menar jag har inte känt mig så utvilad under dom här dagarna när jag tagit hand om Michael som idag. Niall låg inte bredvid mig i sängen och Michael...

"I think we have to go inside." mumlade jag i kyssen. "I like it like this." mumlade han tillbaka och log ett busigt leende. Jag avslutade kyssen och log. "Well I have a baby to take care of." sa jag. "You mean WE have a baby to take care of?" ...