Förlåt för att jag ljugit om mitt namn! Jag skäms för mitt namn eller jag tycker inte om det så jag ville inte att nån skulle veta. Hoppas ni inte slutar läsa! Vill verkligen inte det! Jag kände att ni behövde veta sanningen så var tvungen att berätta. Hata mig inte , det räcker med att många redan gör det...

5 februari/Cloes perspektiv
"Tack! Hejdå!" sa jag och gick av scenen med applåder efter mig. Jag började packa ihop mina grejer när min chef kom fram till mig.
"Cloe... Jag har dåliga nyheter.." sa han och såg lite ledsen ut.
"Jag måste tyvärr sparka dig" sa han och jag titta ner i marken.
"Ok..." sa jag ganska ledset och vände mig om för att gå.
"Vänta! Det är inte så att jag vill att du ska sluta sjunga utan det är för att vi måste ta bort underhållningen. Om du vill så kan jag tipsa en kompis om dig. Han äger en klubb som ligger vid..."
"Det är lugnt! Jag klarar mig." stoppade jag honom. Han log och jag gav honom en kram.
"Hejdå!" log jag och vinkade. Han gjorde samma sak.

När jag kom hem låste jag dörren och gick in till köket. Jag fyllde ett glas med vatten innan jag började
"Hej Cloe!" sa Hanna bakom mig och jag sprutade ut allt.
"Va fan!? Hur kom du in?" sa jag och hon log
"Fönstret var öppet så jag klättra in genom fönstret!" sa hon glatt som om inget var konstigt och jag tittade konstigt på henne.
"Och varför gjorde du det?" sa jag och hon ryckte på axlarna
"jag hade inte lust att gå in genom dörren. Tur att du bor på bottenplan." sa hon och jag log lite innan jag ställde mitt glas i diskhon och satte mig med en suck i soffan. Min lägenhet var inte så stor. Två sovrum , ett litet förråd , vardagsrum och köket sitter typ ihop och sen en toalett. Väldigt lite jämfört med killarnas hus.
"Cloe! Jag har skaffat två biljetter och backstage pass till en konsert!" sa hon och satte sig bredvid mig.
"Vilken?" sa jag glatt eftersom jag älskar konserter.
"One direction" log hon och jag suckade.
"Måste jag?" sa jag
"Såklart! Niall vill att du att där och jag tror att "du vet vem" vill det oxå." sa hon och log mot mig. Jag har sagt till henne att hon inte ska säga hans namn.
"Men... Asså jag vill inte träffa...."du vet vem". Han...." sa jag och tittade ner i marken.
"Jag vill inte bara ok?" sa jag och gick in i mitt sovrum. Jag låste dörren och la mig på sängen. Jag hörde att hon knackade på dörren men jag var i mina egna tankar. Ska jag eller ska jag inte gå? Jag vill gå för Niall skull men om jag går dit så betyder det att jag kommer att prata med Louis. Jag vill förlåta honom men det känns så konstigt. Är jag redo att förlåta honom. Jag är rädd. Han har säkert gått vidare. Han träffar ju många snygga tjejer så han har säkert en flickvän. Tanken att han hade en annan krossade mitt hjärta. Jag kanske borde gå. Jag går för Niall skull. Det var ganska länge sen vi sågs.

Hannas perspektiv
Hon låste dörren och jag försökte prata med henne men hon svarade. Jag satte mig med en suck i soffan. Vad ska jag göra nu då? Jag vill så gärna fixa ihop dom igen. Okej Louis var ganska taskig som lämna henne men det var ju Pauls fel. Jag hörde att sovrums dörren öppnades så jag vände mig om och Cloe kom in i rummet och satte sig bredvid mig i soffan.
"Jag följer med." sa hon och jag log och kramade henne.
"Niall kommer bli jätteglad , han har saknat dig jättemkt." sa jag och hon tittade konstigt på mig.
"Pratar ni med varandra?" sa hon. Oops!
"Eh...asså ja...vi hade tänkt berätta..." sa jag
"Berätta vadå?" sa hon och jag gjorde facepalm i mina tankar. Bra jobbat Hanna!
"Ok jag ska berätta. Vi är....ihop....igen" sa jag och hon log.
"Jag visste det!" sa hon och jag tittade konstigt på henne.
"Jag visste att ni passade ihop och att ni skulle bli det igen." sa hon och jag rodnade.
"Så som jag vet att du och du vet vem passar ihop och att ni kommer bli det igen." sa jag och hon slutade skratta och tittade ner i sitt knä.
"Hur vet du det? Han har säkert en tjej nu. Jag hörde att han dejtade nån." sa hon. Jag la armen runt hennes axlar och kramade henne lätt.
"Jag vet det bara. Varför skulle han ha det när jag vet att han fortfarande älskar dig? Det är falska rykten. Jag vet att ni kommer bli ihop igen bara ni får vara själva en stund och prata. Du älskar väl honom? *Cloe nickar* Exakt! Han älskar dig och du älskar honom. Okej han lämnade dig men om ni nu båda älskar varandra så kan man väl bara förlåta!" sa jag fast hon tittade bara ner i sina händer. Jag bestämde mig för att inte prata om det mer dels för att jag var tvungen att gå hem.


Nialls perspektiv
Vi hade precis avslutat vår konsert och nu satt vi i turné bussen. Louis , Liam och Harry spelade FIFA och Zayn låg och sov. Jag satt i soffan längst bak och messade med Hanna. Åh vad jag saknade henne! Vi skickade hjärtan och puss munnar till varandra. Jag log hela tiden t.o.m när Louis kom och satte sig.
"Who are you texting? Someone special?" sa han och blinkade med ena ögat. Jag rodnade lite och stoppade undan telefonen.
"Nobody." sa jag och han höjde ena ögonbrynet. Jag suckade på skoj och log.
"Ok it IS someone special."
"I have a thought that she is Hanna." sa han och log ett retsamt leende. Jag spärrade upp ögonen. Hur visste han?
"But how did you know?"
"I kind of looked at your messages" sa han och jag skrattade. Han började oxå skratta och dom andra kom in till oss. Jag berättade att jag och Hanna var ihop och sen satt vi som vanligt och pratade om fotboll , fans och konserter.

Hejsan!
Kan man inte få lite mer kommentarer? ;P

Jag låg i sängen och tittade upp i taket. Jag har bara legat i sängen och deppat. Nu vet Louis sanningen och tror att jag ska förlåta honom. Jag vill men jag kan inte. Det knackade på dörren och jag gick ut för att öppna. Det var Hanna. Hon log , hon vissste ju inte vad som hade hänt. Jag kramade henne hårt och började gråta.
"Shh.. Vad har hänt gumman?" ssa hon medans hon strök mig över ryggen. Jag släppte henne och torkade tårarna.
"Jag berättade för Louis..." snyftade jag och hon la sina händer på mina axlar.
"Varför gråter du då?" sa hon och jag tittade ner i golvet.
"För att jag saknar honom..."sa jag och började gråta igen. Hon kramade mig och vi satte oss i soffan efter ett tag somnade jag.

Hannas perspektiv

Cloe somnade och hon såg så söt ut. Jag tyckte synd om henne. Jag måste göra nåt. Jag tog fram min mobil och letade fram Nialls nummer.
"Hello?" sa han och jag log. Jag älskar hans röst.
"Hi! It's Hanna." sa jag
"Oh! Hi baby! Whatsup?" sa han och jag tittade på Cloe som rörde sig lite.
"Cloe is really broken and i don't even know why i call you. I just want to help her but how?" sa jag
"I understand how you feel. Louis are also broken and i want to help him too." sa han och jag suckade.
"Has he told you why he did it?" sa jag
"Yeah. It was our manager , Paul. He and Louis talked and Paul said that it's better to break up with Cloe because we are going on a world tour tomorrow." sa han och jag spärrade upp ögonen.
"So it was Paul's idea?" sa jag
"Yeah. Louis is really sad. He's most on his room now." sa han.
"When are you coming to sweden?" sa jag och jag hörde hur han letade bland papper.*
"7/2" sa han
"Have you two ticets and backstage i can have for free?" sa jag och han skrattade.
"Yes  i have. I can send you those i just need your adress." sa han och jag log.
"I can send it on a message." sa jag
"I miss you!" sa han och jag log.
"I miss you too cutie!" sa jag 
"Have you told Cloe about us?" sa han
"No... Have you told the boys?" sa jag
"No.." sa han och vi vart tysta ett tag.
"We tell them when your here." sa jag och log.
"Yeah. Honey , i have to go but we talk later." sa han och jag log
"Okey! Love you!" sa jag
"Love you too!" sa han och jag la på med ett leende på läpparna. Ja. Vi är ihop igen. Vi vart det innan vi åkte hem kanske typ två veckor innan. Jag tittade på Cloe. Hon sov fortfarande. Hoppas det här löser sig. Jag vet att dom passar varandra och jag vet att båda älskar varandra.

Hejsan svejsan! Kanske lite kort men eftersom jag är sjuk kanske det kommer ett till senare. How are you guys? :P
Förlåt för hur textstilen är men det vart nåt knas som jag inte visstte hur man ändrade så det fick stå såhär. :/

Som jag säger varje gång.... Kommentera!! ;)

Några veckor senare/Cloes perspektiv

Det hade gått några veckor sen jag åkte hem från London. Alltså några veckor utan killarna och speciellt Louis. Idag skulle jag göra abort. Jag bestämde att jag skulle göra det för jag vill inte ha barnet om inte Louis är med mig. Jag var ganska nervös inför aborten. Hanna kunde inte följa med för hon jobbade. Jag gick fram till tjejen i receptionen och hon log mot mig.
"Goddag! Vad kan jag hjälpa dig med?" sa hon
"Jag har en bokad tid om abort." sa jag och hon sa att jag skulle gå till väntrummet så skulle nån komma och ropa upp mitt namn. Jag fick vänta i kanske 5 min innan en sjuksköterska ropade mitt namn och visade mig till ett rum.
"Jag ska bara ta lite prover så sätter vi igång sen." log hon och jag kände nervositeten stiga. Hon tog blodprov och några andra prover.
"Är du redo?" sa hon.
"Nej! Jag menar ja!" sa jag och hon skrattade.
"Du behöver inte oroa dig! Det kommer gå bra! Ta bara ett djupt andetag och blunda så kommer det vara över om nån timme." sa hon med en lugn röst. Jag blundade och tog ett djupt andetag och snart vart jag så himla trött.

Jag hade precis kommit hem från sjukhuset. Det gick bra. Jag mådde inte bätttre av det men aja. Jag satte mig framför datorn och logga in på skype. Jag såg att Niall va inne så jag tröck på "videosamtal" och han svarade.
N: Hi Cloe! Is it done?
C: Hi Niall! Yes , i just got home. What are you doing?
N: Nothing really , just bored. How do feel?
C: Sad , broken , tired... Not better anyway

Han gjorde ledsen min och jag skrattade lite. Plötsligt öppnades dörren bakom Niall och Louis kom in men hade blicken i telefonen. Mitt hjärta stannade i typ 10 sek.

"Niall i need the..." sa han men slutade prata och stannade när han såg mig.
"I leave you two alone." sa Niall och gick ut ur rummet. Han stängde dörren och Louis satte sig på stolen framför datorn.
"How are you?" sa han efter ett tag och jag tittade på honom.
"Great and you?" ljög jag och tvinga fram ett leende.
"Great." sa han och log. Det vart tyst ett tag. Min telefon ringde och det var doktorn som jag var hos innan. Han undrade bara om jag var okej.
"Who was that and what did you say?" sa Louis.
"It was my doctor. He just checked that i was okey." sa jag och han tittade konstigt på mig men ändå oroligt.

"Have you been to a doctor? Why?" sa han och jag ångrade att jag sa det. Kom på nåt snabbt Cloe!

"I...uh...i donated blood!" ljög jag men Louis höjde på ena ögonbrynet och jag förstog att han förstog att jag ljög. Jag suckade.
"Okey the truth is... I was going to tell you before but i was scared and after that...thing happened i was even more scared. I know i should told you before but i was just..." babblade jag på men han stoppade mig.
"What are you talking about?" sa han och han såg ut som ett frågetecken. Jag blundade och tog ett djupt andetag. Jag öppnade ögonen igen och tittade på honom medans jag berättade.
"You know....that thing?" sa jag och försökte att inte gråta. Han nickade sakta och jag såg att han vart lite ledsen att tänka på det.
"Okey here it comes... before that I was..." sa jag och blundade. Jag kände tårarna komma men dom gick inte att stoppa. Det var försent att backa nu. Har ju redan sagt hälften.
"I was pregnant." sa jag fast jag blundade fortfarande och tårarna rann. Jag vill inte möta Louis blick.
"Look at me." sa han med en ganska lugn röst men jag visste att han var chockad och ledsen. Jag öppnade ögonen och såg på honom.
"Why didn't you tell me?" sa han och mina tårar rann fortfarande.
"Because i thought and dreamed that you would leave me and that's what you did!" sa jag medans jag grät. Han öppnade munnen för att säga nåt men stängde den igen och tittade ner i marken.
"Yeah... I know and i regret that! I didn't know what i was thinking! I just know that i was an idiot who left you... If you give me a second chance i promise to never hurt you again!" sa han och jag började gråta ännu mer.
"You know i can't!" grät jag och jag såg på honom att han oxå fick tårar.
"You can! If you you want ofcourse..." sa han och såg ledsen ut. Jag började gråta ännu mer.
"That's the problem! I don't know what i want!" grät jag. Jag la ansiktet i händerna och grät. Louis var tyst ganska länge. Jag torkade mina ögon och kinder coh tittade på Louis. Han tittade på mig och vi satt så ett tag.
"How much do you love me?" sa jag och han log.
"With all of my heart." sa han och jag suckade. Jag la på snabbt och började gråta.

Här är kapitlet för dig Johanna!! <3 :) xx

OMG! Jag gråter! Varför gör jag så sorgliga kapitler?!

Jag har 1D perfym!!! OMG!! Den luktar skiiiit gott!! Köp den!!

Förlåt!! Jag överdriver lite men jag är trööööööött! :)

Ingen som vill läsa eller? (förutom dig då Johanna <3 ) Kommentera!!!