Jag började gråta igen. Jag fattar inte att Louis sa så! Vadå bara vänner? Har han bara lekt med mig? Just nu vill jag bara åka hem och glömma alltihop , om det går. Jag kommer nog aldrig glömma det här och framförallt kommer jag inte glömma Louis. Niall kom ut till oss och satte sig bredvid mig. Hanna sa att hon skulle vänta inne så hon gick in. Det var tyst ett tag men sen gav han mig en kram och jag besvarade den.
"How are you?" sa han
"My boyfriend just told me he doesn't love me and just want to be friends , how do you think i feel?" sa jag och suckade
"He do love you Cloe! He's broken inside! He doesn't want this! It's for your best!" sa han med en medlidsam blick

"If he REALY love me he wouldn't do this! He wouln't do this if he knew that i'm....i'm..." sa jag och började gråta. Niall tittade konstigt på mig och jag tittade ner i mina knän.
"If he knew you're what?" sa han och jag bet mig i läppen.
"Please don't say this to Louis! I know i have to but not yet!" sa jag och han nickade.
"You can tell me evrything!" sa han och jag tog ett djupt andetag.
"I'm pregnat." sa jag sakta och han bara tittade på mig. "I know i should've told him before but... I don't know i just..." sa jag och tittade på mina händer. Han reste sig upp och sträckte fram handen.
"You have to tell him now!" sa han och jag ställde mig snabbt upp.
"No!" sa jag och skakade skräckslaget på huvudet.
"Why?" sa han och titta konstigt på mig.
"Not now! He would just change his mind!" sa jag och han tittade fortfarande konstigt på mig

"Isn't that what you want?" sa han och jag tittade på honom med en är-du-seriös blick

"Do you think i forgive him for this?" sa jag och suckade. Jag satte mig ner igen och det gjorde Niall oxå.
"Do you want him back?" sa han
"Of course!" suckade jag. Vi satt tysta ett tag innan vi gick in. Louis och dom andra satt i soffan och dom tittade på mig när jag kom in. Jag struntade i Louis blick och gick upp till mitt rum. När jag gick in till mitt rum stängde jag och låste dörren. Jag kastade mig på sängen med en suck. Jag såg Louis tröja på golvet och tog upp den. Jag tittade på den länge innan jag satte på mig den. Jag la mig under täcket och luktade på den. Den luktade Louis och det fick mig att gråta. Jag lät tårarna rinna och grät mig till sömns.

1 vecka senare

Idag var det dags att åka hem. Jag hade stort sett bara varit på rummet. Hanna och Niall har kommit in då och då med mat och så har vi pratat lite men jag ville inte gå ut till Louis. Igår gick jag faktiskt ut. Jag åkte till mormor (ni vet vem jag menar va?) och grät ut hos henne. Jag tittade på mina två väskor. Jag har packat allt. Just nu satt jag på sängkanten med Louis tröja i handen. Jag granskade den noga. Den luktade inte Louis längre utan den luktade mig. Jag har sovit i den varje dag så nu luktar den mig. Jag stoppade ner den i min handväska och hängde väskan över axeln. Jag tog mina väskor och gick ut ur rummet. Dom andra väntade där nere tillomed Louis. Vi tog minibussen till flyplatsen. Det var inte så mycket fans utanför men några var det. Vi checkade in våra väskor och gick mot säkerhetskontrollen. Jag kramade Harry , Zayn och Liam innan jag vände mig mot Niall. Han log mot mig och jag besvarade det innan jag gav honom en kram.
"Good luck , Cloe!" viskade han och jag log. Jag vände mig mot Louis och tittade på honom innan han också fick en kram. Han besvarade den och det gorde ont i hjärtat.
"I'm gonna miss you." viskade han och jag fick bita ihop för att inte gråta. Jag släppte honom och började gå mot Hanna som väntade vid säkerhetskontrollen.
"Bye guys! I'm gonna miss you!" sa jag med ett leende mot dom och dom vinkade. Jag och Hanna gick genom säkerhetskontrollen och innan jag gick runt hörnet vände jag mig om för att se Louis en sista gång.

Louis perspektiv

Cloe kramade mig och det gjorde ont i hjärtat. Hon och Hanna gick genom säkerhetskontrollen och mitt hjärta gick i tusen bitar när hon försvann runt hörnet. Vad har jag gjort? Varför gjorde jag det? Cloe kommer absolut inte förlåta mig! Jag är en idiot! Hur kunde jag göra så mot henne? Jag älskar ju henne! Gjort är gjort! Det går inte att ändra.

:'( Här är nästa del! Kankse lite kort och tråkigt men aja! :) Kommentera!! Jag vill ha minst 3 kommentarer innan jag börjar på nästa del! Inte från samma... ;)<3

Jag satt bara där , som en staty. Jag rörde mig inte , satt bara där med graviditets testet i handen. Jag älskar Louis - det känns som han är den rätta - men är vi redo för barn? Är han redo? Har han tid? Vi hinner prata om det senare för man kan göra abort , men vill JAG det? Jag har alltid velat ha ett barn men vill jag ha det nu , med Louis? Hanna knackade på dörren och jag stoppade snabbt undan testet under sängen.
"Kom in." sa jag och hon öppnade dörren
"Vill du med till stan?" log hon
"Ja! Jag behöver verkligen nya parfymer!" sa jag och hon skrattade.
"Kom då!" sa hon och vi skuttade ut ur huset. Efter kanske två och en halv timme hade vi handlat ganska mycket. Vi satte oss på Starbucks med varsin latte och en cupcake.
"Cloe? Har nånting hänt? Jag menar , du verkar tänka på nåt." sa Hanna och jag suckade. Hon är min bästa vän. Hon borde veta att jag är gravid. Eller?

"Jag saknar honom." sa jag för det var ju sant.
"Jag vet att du gör det. Det är ju bara en vecka så det går fort." log hon och jag besvarade det. Vi gick ut på stan igen. Min mobil plingade till och jag tog upp den. Ett meddelande från Louis. Jag log och knappade in ett svar.

Hi beautiful! What ya doing? Miss you already!! xx

Hello handsome! In town with Hanna. You? I miss you too! xx

Just arived in Usa. How am i suposed to live one week without you?! :( xx

We'll make it :) xx

Love you <3xx

Love you too <3xx

"Ni är bara för gulliga!" log Hanna som hade läst meddelandena. Jag log och nickade. Vi började gå hemåt och när vi väl va hemma la jag mig trött i soffan. Hanna gjorde samma sak och vi började asgarva. Vi visste inte varför , vi bara skrattade. Efter tag satte vi på min favofilm , Hachiko. Jag och Hanna började gråta , det gör vi alltid. När filmen var slut torkade vi tårarna och satte på nåt engelsk teveprogram. Tänk att jag är gravid. Vad kommer hända? Louis kanske inte ens vill ha barnet. Men vänta! Jag bor i Sverige! Ånej! Inte ett till problem! Jag började gråta. Hanna hoppade till men kramde mig och jag grät ut mot hennes axel. Efter ett tag släppte jag henne och torkade tårarna. Hon tittade konstigt på mig och jag suckade.
"Hanna? Kan du bevara en hemlighet?" sa jag och tittade ner i mina händer.
"Självklart? Vi är ju bästisar. Vi håller varandras hemligheter." sa hon och la sina händer på mina axlar. Jag blundade och bet mig i läppen.

"Jag är gravid." sa jag och tittade på den förvånade Hanna framför mig.
"Är du gravid?" sa hon med stora ögon. Jag nickade och tårarna rann nerför kinderna. Hon kramade mig hårt. "Hur ska du göra?" sa hon och jag släppte henne.
"Jag vet inte!" grät jag "För det först: Jag vet inte om han vill ha det. För det andra: Jag vet inte om JAG vill ha det. Och för det tredje: Jag bor i Sverige." suckade jag och la mig ner i soffan.
"Ni får väl prata om det , höra vad han tycker. Det där med att vi bor i Sverige är enkelt att fixa. Vi flyttar till London!!" sa hon och jag skrattade.
"Jag vet. Jag ska prata med honom när dom kommer tillbaka. Självklart kan vi flytta hit om han nu vill ha barnet..." sa jag och hon nickade.

En vecka senare

Ikväll skulle killarna komma. Jag hade pratat med Louis kvällen innan och han sa att vi behövde prata , det behöver ju vi men hans ton när han sa det lät.....ledsent... Jag har funderat hela veckan hur jag ska prata med honom och idag gäller det. Jag gick fram och tillbaka i rummet i väntan på att dom skulle komma och i sista sekunden jag tänkte sätta mig i soffan öppnades dörren. Killarna kom in och jag sprang rakt fram till Louis och krama honom hårt. Han kramade mig tillbaks och jag log.
"I missed you!" sa jag och kysste honom. Han avsluta den fortare än vanligt. Det gjorde mig lite oroligt. Jag krama dom andra och det gjorde Hanna med. 
"Can we talk?" sa Louis och jag nickade. Nu får vi det här överstökat. Vi gick upp till övervåningen och satte oss i soffan. 
"Would you like to start or should i?" sa jag.
"Can i?" sa han och jag nickade. Jag såg oro i hans blick och det gjorde mig orolig.Han tog ett djupt andetag innan han började.
"You know i love you. More then anything. This is hard for me to tell you but i have to." började han och nu vart jag ännu mer orolig. "You know , the summer is over soon and we don't live in the same country. After the summer i have lots of tours , conserts and new songs to do so it's gonna be quite busy. I don't want to but i think it's better that way." Vad snackar han om? "I love you but i think it's better that we're just friends." mitt hjärta stannade när han sa den sista meningen. Var det sant? Hände verkligen det här? Min mardröm vart sann! Jag ställde mig upp och vände ryggen mot honom. Han reste sig oxå och jag fick bita ihop för att inte brista i gråt.
"So you mean.....after all that has heppened on this summer you just want to be friends?" sa jag lite argt fortfarande med ryggen mot honom.
"No! Or yes but not like that! I mean.....we're not gonna meet each other on a very long time and it's better to just be friends." sa han och tårarna rann nerför mina kinder. Jag vände mig om för att se Louis ledsna min och jag ville säga nåt men jag bara sprang ut. Nerför trapporna , genom vardagsrummet där alla satt , genom hallen och ut på uppfarten.
"Cloe!" ropade Louis och jag vände mig argt mot honom. I dörren stog dom andra helt förvånade.
"Louis! Just leave me alone!" suckade jag och vände mig om igen men han gav sig inte
"Let me explain!" bönade han och jag vände mig igen.
"You've already explain that you obviously don't love me!" sa jag argt.
"That's not true!" sa han och gick närmre. Jag backade.

"If you love me why do you want to just be friends?!" sa jag och kände tårarna komma. Han vart tyst och tittade ner i marken. Jag vände mig om och kämpade med att inte låta tårarna rinna. Just nu ville jag bara ta sönder nåt.
"Cloe i.." sa han och jag hann inte tänka mig för innan jag gav honom en örfil. Jag satte handen för munnen och vände mig om. Nu grät jag. Jag kände Hannas  armar om mig och jag kramade henne hårt. Vi stog där länge och jag grät floder. När klockan var elva på kvällen satte jag mig på marken och lutade mig mot stenmuren. Alla hade gått in utom jag och Hanna. Hon satte sig bredvid mig.
"Vad kommer hända nu?" sa jag med blicken ut mot ingenting.
"Cloe. Vill DU ha barnet?" sa hon och titta allvarligt på mig. Jag tittade ner på mina händer.
"Vad är meningen med att föda barnet när pappan till barnet inte älskar mig?" sa jag och en tår rann nerför min kind.

Vad hände nu?! :o Här är nästa del! Hörni! Det känns som jag bara skriver till bara en läsare. Ok , det är kanske 5 besökare per dag men inga kommentarer? Jag vill faktiskt bli peppad till att skriva! Ni behöver inte skriva mycket , "Mer!"  eller "Bra!" räcker. Kommentera mer! :)

ca 1 månad senare
Vi har varit här i mer än en månad nu. Jag har hälsat på mormor flera gånger. Ja ni vet den där kvinna? Jag kallar henne för mormor och det har hon inget i mot. Jag och killarna har kommit närmre varandra och är väldigt goda vänner. Speciellt jag och Louis såklart. Jag och Louis är officiellt pojkvän och flickvän. Och ja , vi har gjort det. Två gånger faktiskt. Igår var en an gångerna. Idag när jag vaknade kände jag mig ganska dålig. Jag mådde illa och hade ont i magen. Jag satte handen för munnen och sprang in på toan och spydde. Louis kom snabbt efter och höll mitt hår. Jag spolade och sköljde munnen. Jag tog fram underkläder och en av Louis tröjor och satte på mig det.
"Are you ok?" sa Louis oroligt.
"No. I'm sick." sa jag och la mig i sängen igen.
"Should i get you something? Water? Juice? Food?" sa han och ställde sig i dörröppningen.
"Do you have grapejuice?" sa jag och kände illamåendet igen.
"No but i can go and buy it if you want." sa han och tog fram bilnycklarna och plånboken.
"Thanks Louis!" log jag och han besvarade det innan han gick. Jag suckade. Jag kände att jag behövde spy igen så jag sprang in på toan igen. När jag var färdig la jag mig i sängen och sen knacka det på dörren.
"Come in!" sa jag och Hanna öppnade dörren. Jag log.
"Hur mår du? Louis sa att du spydde och hade huvudvärk eller nåt." sa hon och satte sig framför mig som en skräddare.
"Dåligt. Ja. Jag har ont i huvudet och magen." sa jag och suckade.
"Tror du det kan ha varit nåt du åt?" sa hon och jag ryckte på axlarna.
"Tror det men vem vet?" sa jag. Jag tänkte på vad jag åt igår. Nej , inget verkade "misstänksamt". Jag log av tanken vad som hände på kvällen. Vänta nu! Jag hade det med Louis igår! Det var den 12 igår! Jag brukar ju ha det då... Tänk om jag är....jag kanske är....nej jag kan inte va.....eller?
"Vad är det?" sa Hanna och tittade konstigt på mig.
"Inget..." sa jag och tvinga fram ett leende. Tänk om jag är det? Vad kommer Louis tycka? Han har ju sin karriär. Han har väl inte tid för barn?Stop nu Cloe! Du vet inte om du är det än. Men tänk om jag är det! Tänk om jag är gravid!

Det var kväll nu och jag mådde bättre. Vi satt nere hos dom andra och åt middag. När jag var klar gick jag in i köket och stoppade in det i diskmaskinen. Louis kom och gjorde samma sak. Jag kanske borde säga till honom att jag tror jag är gravid.
"Louis? I have to say something." sa jag och han tittade upp och nickade.
"I think i'm" började jag men vart avbruten av Louis telefon.
"Sorry!" sa han och tog upp telefonen
"I have to take this." sa han med en medlidsam min.

Samtalet:
"Hello?"
"Hi Louis it's Paul!"
"Oh hi"
"I have bad news"
"Ok? What's the bad news?"
"Tomorrow you guys go to USA in one week"
"What?! But you say that our holiday would end first september!"
"I know but this is just one week. Meet me at the airport half past 10. I have to go so tell the others."

"What was that about?" frågade jag och tittade konstigt på honom.
"We have to go to USA tomorrow in one week." suckade han. Vi gick ut till dom andra och sa det och dom vart oxå ledsna eller dom suckade iallafall.
"I'm gonna miss you." sa jag när vi låg i sängen senare på kvällen.
"I'm gonna miss you too." log han och kysste mig.
"It will be so empty when your gone." sa jag och la mitt huvud på hans bröstkorg. Jag lekte lite med hans fingrar.
"What was it you wanna say in the kitchen?" sa han
"I think i'm......you know.....forget about it. It's nothing..." sa jag och han tittade konstigt på mig.
"It has to be something." sa han och jag suckade.
"No or...yes but...no it's nothing." sa jag och han tittade på mig med en är-du-säker blick.
"Come on! Tell me!" sa han
"No!" sa jag lite irriterat.
"You have to tell me!" sa han.
"No! It's nothing!" sa jag lite argt och vände mig om med ryggen mot honom.
"Ok! Don't tell me then." sa han oxå lite argt. Bråkade vi nu? Jag hoppas han inte är arg på mig imorgon för jag vill inte att han är arg på mig när han åker. Jag somnade snart och drömde om Louis.

Jag vaknade med ett ryck. Jag andades tungt och grät lite. Louis beskyddande armar låg runt mig.
"It was just a nightmare." tröstade han mig och jag lugnade ner mig lite.
"Are you mad at me?" sa jag och vände mig om så jag hade ansiktet mot honom.
"No! I just overreacting yesterday. I'm sorry but you should know that you can talk to me about everything!" sa han och jag log. Jag pussade honom på munnen och log. Han gjorde puppyface. Jag skrattade och kysste honom. Han log och besvarade den. Jag tittade på klockan och suckade.
"I think we have to go up." sa jag och nickade mot klockan. Han suckade och reste sig upp. Jag gjorde samma sak och vi började klä på oss. När jag var på väg ut tog Louis tag i mig och drog mig till sig. Han kysste mig och jag log.
"Louis! We have to go." sa jag men han fortsatte att kyssa mig
"We have time." sa han och kysste mig. Jag skrattade och drog mig undan.
"No we haven't! It's ten." sa jag och han suckade. Jag tog hans hand och vi gick ner till dom andra. Dom var oxå klara så vi tog limousinen till flygplatsen. Det var många paparazzi utanför. Vi sprang in med massa blixtrar bakom oss. Vi kom fram till Paul och hälsade. Dom checka in sina väskor och vi gick mot säkerhets kontrollen. Jag kramade alla innan Louis. Jag kramade honom och kände en tår rinna ner från kinden.
"I'm gonna miss you!" snyftade jag och han torkade bort tårarna.
"I'm gonna miss you too honey!" sa han och kysste mig. Jag besvarade den och vi stog där ganska länge tills Paul ropade på honom. Han gick igenom säkerhetskontrollen och vände sig om. Jag log och vinkade. Han vinkade och sen försvann han. Jag log mot Hanna , tog hennes hand och vi gick ut till limousinen.
"Can you stop at the pharmacy?" frågade jag honom och han nickade.
"Vad ska du göra där?" sa Hanna.
"Köpa värktabletter." ljög jag. Jag vill inte att hon ska veta att jag kan vara gravid.
"Ok. Kan du köpa halstabletter oxå?" sa hon och jag nickade. Jag satte på mig ett par solglasögon innan jag gick ut. Jag köpte halstabletter och ett graviditets test. Jag sa till kvinnan i kassan att inte berätta för någon att jag köpte det. Jag gick satte mig i limon och vi åkte hem. Tänk om det visar positivt! Vi gick in i huset och jag sa till Hanna att jag bara skulle hämta en sak uppe. Jag sprang in på toan och tog fram testen. Jag gjorde som det stog och jag la mig i sängen och väntade. Den pep till och jag kollade på den med stora ögon. Positivt.


OMG!! :O Hon är gravid! Tyvärr tror jag att jag inte kommer ha bilder för jag hittar inga bra... Varför är ni så dåliga på att kommentera? Skojar bara men uppskattar gärna kommentarer! Har ni kik? Skriv i kommentarerna vad ni heter så kan jag kika er. När jag får igång kik... Har varit avstängd ett tag... Vet ej varför :/

Cloes perspektiv

Jag hade berättat för dom andra vad som hänt igår och nu satt vi i soffan och bara myste. Hanna var ganska nere eller hon var liksom borta.
"Hanna? What is it?" frågade jag så killarna oxå förstod. Hon tittade upp och jag förstod på hennes blick att hon inte ville prata om det framför killarna.
"Guys , we're just go upstairs for a while." sa jag och dom tittade konstigt på oss.
"Girltalk you know." sa jag och dom nickade som svar. Jag och Hanna gick upp och jag låste efter oss.
"Så! Vad är det?" sa jag och la händerna på hennes axlar.
"Är det konstigt att jag drömt om en annan kille när jag sov bredvid Niall?" sa hon och jag tittade konstigt på henne.
"Vem har du drömt om?" sa jag och hon tittade ner i marken.
"Marcus..." sa hon och fällde en tår.
"Men gumman!" sa jag och kramade henne. Hon började gråta och kramade mig hårt.
"Vi gjorde ju slut för jätte längesen och jag älskar inte ens honom så hur kan jag ha drömt om honom?" grät hon.
"Du kanske saknar honom?" sa jag och hon tittade konstigt på mig
"Men jag älskar ju Niall inte Marcus. Eller?" det vart tyst en stund innan hon suckade och satte sig i soffan.
"Älskar du honom?" frågade jag och hon suckade
"Jag vet inte det känns liksom som....som....kärlek för stunden..." sa hon och tittade ner på sina knän.
"Du kanske ska prata med Niall. Så han vet vad du tycker och du vet vad han tycker." föreslog jag.
"Men tänk om jag sårar hans känslor! Jag vill inte va känd som Hanna , the girl who broke Nialls heart." suckade hon men vi skrattade lite åt namnet. Det vart tyst ett tag.
"Jag skickar in honom!" sa jag och reste mig upp.
"Nej!" sa hon och stoppade mig.
"Det kommer gå bra gumman! Om jag känner honom rätt så kommer han ta det jätte bra." log jag lugnande och kramade henne. Hon besvarade kramen och log.
"Tack Cloe!" log hon
"Det är vad bästa vänner gör eller hur?" log jag och hon skrattade. Jag gick ner för trapporna och gick in i vardagsrummet. Dom spelade FIFA -såklart - och det var Louis mot Harry. Jag log.
"Niall , she wants to talk to you." sa jag och alla vände sig om. Han ställde sig upp och började gå upp för trapporna. Jag satte mig i Louis knä och tittade på medans han förlora.
"Give me!" log jag och tog konsolen från Louis. Dom tittade konstigt på mig.
"Are you sure?" sa Harry och jag nickade.
"Are you ready to lose?" sa han och jag skrattade. Han satte igång spelet och vi började spela. När spelet var slut vann jag med 4 poäng
"That's my girl!" log Louis och drog ner mig i sitt knä och kysste mig.
"Guys! Get a room!" skrattade killarna och jag log. Snart kom Niall och Hanna ner igen. Jag mimade till Hanna "Hur gick det?" och hon gjorde tummen upp.
"So what's happening here?" log Niall och jag började skratta.
"I just won against Harry, no big deal." sa jag kaxigt på skoj och dom skrattade.
"I'm sure you won't beat me!" sa Niall och jag skrattade.
"I can beat all of you guys!" log jag och dom bytte blickar med varan.
"Should we bet?" sa Zayn med ett flin.
"20 punds?" log jag och dom skrattade.
"So little?" log Louis och jag skrattade
"50?" sa jag och dom gick med på det. Jag har redan slagit Harry så jag började spela mot Zayn. Zayn var lite svårare än Harry men jag vann ändå.
"Losers!" retades jag.

"Where's my 50 punds?" log jag och dom rotade i fickorna. Dom gav mig 10 pund var. Ja som ni förstår så vann jag vadet. Klockan var nu 12 och vi satt nu på altan och åt pannkakor. Min telefon började spela "Ready or not" av Bridgit Mendler. Det är min ringsignal så ni vet. Jag tog upp telefonen och tittade på den med en förvånad min.
"Who's calling?" sa Zayn och dom andra tittade förväntansfulla på mig.
"Lucas" sa jag och tittade på Hanna som såg förvånad ut. Killarna såg ut som frågetecken och jag tittade bara på telefonen.
"Shouldn't you answer?" sa Niall och tittade konstigt på mig. Jag skakade på huvudet.
"Then i do it for you!" sa han och tog telefonen från mig. Jag hann inte stoppa honom innan han svarade.
"Hello! I'm a friend of Cloe , what can i do for you?" sa han. Jag reste mig upp och gick till köket men jag hörde fortfarande vad han sa.
"If she's here?" sa han och jag skakade skräckslaget på huvudet mot honom.
"Yes she is." sa han med ett retsamt leende mot mig. Om han bara visste... Han gav mig telefonen och jag pekade Fuck you till honom.
"Hej Lucas!" sa jag och försökte att inte skrika idiot.
"Hej babe!" sa han glatt
"Kalla mig inte det." sa jag argt
"Är älskling bättre?" skrattade han och ilskan vart värre.
"Vad vill du?" sa jag ännu argare.
"Jag saknar dig! Var är du förresten?" sa han och jag ville bara slå sönder nåt.
"Va fan! Vi är inte ihop! Jag hatar dig! Dessutom har jag gått vidare! Du har säkert sett det på nätet och det är därför du ringer! Lämna mig ifred! Du är en jävla fucking idiot!!" skrek jag argt och la på. Jag satte mig argt i soffan med armarna i kors. Dom tittade på mig eftersom dom bara hörde mig skrika , förutom Hanna då. Hon satt bredvid mig och kramade mig.
"Can someone tell us what happened?" sa Louis och kramade oxå mig även fast han inte visste vad som hände.
"Nothing i wanna talk about...but i'm fine." sa jag och log lite så dom skulle förstå att jag mådde bra.
"I shouldn't have answered , right?" sa Niall lite skamset och jag skakade på huvudet.
"No you shouldn't.." sa jag och tittade ner på mina händer

Förlåt för dålig uppdatering men det kommer det vara för jag är så dålig på det här med att blogga...:/ Men hata mig inte för det! Jag ska försöka att bli bättre! Kommentera mer!! :)