Det hade gått två timmar och dom var fortfarande kvar. Michael hade vaknat för en halvtimme sen så nu ammar jag honom. Hur länge ska de prata? Jag skickade ett sms till Derek och han svarade att han inte visste. Suck. Michael började skrika och jag tror jag behöver byta blöja. Sakerna är i badrummet och det betyder att jag måste gå ut. Jag ställde mig försiktigt upp och öppnade sakta dörren. Ingen var här. Jag skyndade mig till badrummet. Ingen såg mig som tur var. Jag bytte blöja på Michael sen skyndade jag mig tillbaka. När jag kom tillbaka till rummet gick jag runt och vaggade honom i famnen tills han somnade. Jag la försiktigt ner honom i sängen och log brett hur sött han sov. Dörren öppnades och jag vände mig snabbt mot dörröppningen. Det var Harry. Fan.
"Oh sorry i was....Jas?" sa han och mötte min blick.
"Hi Harry..." sa jag och log svagt. Han tittade på min mage, sen på mig och sen på Michael.
"Is that...?" frågade han och jag nickade sakta. Han kom in och stängde dörren.
"So...how old is..ehm..." sa han och tittade på Michael
"He's 2 days old" sa jag och han nickade. Han vände sig mot mig.
"Derek told us he didn't know any Jasmine?" sa han mer som en fråga. Jag gav honom en menande blick och han nickade förstående.
"You know you have to talk to him." sa han och jag suckade. Inte han också.
"I know it's just...i'm scared..." sa jag och Harry tittade konstigt på mig
"Scared of what?" jag suckade och sökte efter nånting i rummet jag kunde titta på.
"I'm scared that he will hurt me again." sa jag och tittade ner på mina fötter.
"I understand but he's dying without you and you know...it's his child..." sa han
"I just need time okey?" sa jag och han nickade sakta.
"Well i probably need to get back to the others..." sa han och jag nickade sakta.
"Yeah..." sa jag och log snett
"Sure you don't want to go and talk to him?" frågade han och jag suckade.
"Well...i'm going anyway... It was nice to meet you and congrats to the babyboy!" log han och kramade mig. Jag besvarade den och vi växlade hejdå innan han gick. Jag satte mig på sängen och tänkte på vad jag skulle göra. Det skulle säkert bli bättre om jag pratade med honom. Jag tittade på Michael i sin säng. Han behöver sin pappa. Jag kanske ska berätta för Niall hur jag känner eller hur? Jag erkänner att jag har saknat honom. Okej. Nu gör jag det.
"You can do it." viskade jag till mig själv. Jag gick ut från sovrummet och gick sakta nerför trapporna. Jag hörde Niall prata med Derek när jag kom ner. Jag gick in i vardagsrummet och alla såg mig förutom Niall och Derek. Harry log mot mig och de andra såg förvånade ut. Niall vände snabbt huvudet åt mitt håll och sen åt Derek men det hjälpte för att han skulle se mig. Han tittade med stora ögon på mig och reste på sig.
"Hi Niall..." sa jag och bet lite i läppen

Så nu får ni kapitlet! Hoppas ni inte dött av den långa väntan! ;)
Kommentera gärna! :)

"I saw the picture! He's so cute!" sa en glad Kat i luren. Jag skrattade lite åt hennes röst. Vi pratade lite till om Michael och hur vi hade det innan Michael började skrika från övervåningen.
"Oh Michael just woke up. We talk later!" vi växlade hejdå och sen la jag på. Jag gick upp för trappan och in i mitt rum där vi hade ställt en spjälsäng. Jag tog upp honom och vaggade honom fram och tillbaka.
"Shh..." viskade jag och han lugnade ner sig. Han tittade på mig med sina blåa ögon och jag log. Jag började sjunga tyst på den första låt jag kom på.
Shut the door
Turn the light off
I wanna be with you
I wanna feel your love
I wanna lay beside you
I cannot hide this
Even though I try
Heart beats harder
Time escapes me
Trembling hands
Touch skin
It makes this harder
And the tears stream down my face
If we could only have this life
For one more day
If we could only turn back time
You know I?ll be
Your life
Your voice
Your reason to be
My love
My heart
Is breathing for this
Moment
In time
I?ll find the words to say
Before you leave me today
Jag slutade sjunga när jag märkte att han hade somnat. Jag la ner honom igen och tog fram mobilen. Derek kom in i rummet och såg lite nervös ut. Han nickade mot Michael. Jag följde med ut till hallen och stängde dörren bakom mig.
"What is it?" sa jag och han kliade sig i nacken
"Ehm...My boss want the boys to come here to talk about how the recording been and so on..." sa han och först förstod jag inget med killarna men sen förstod jag. Harry , Louis , Liam , Zayn och....Niall...
"He told me for about 10 minutes ago and they're going to be here in about 10 minutes..." sa han och jag fick lite panik
"I can't go out! What am i going to do? Michael isn't going to sleep all the time! What if he wakes up? They're going to hear him!" sa jag och drog lite i håret.
"Calm down! You have to talk to him someday." sa han och jag tog några andetag.
"Yeah but not now! Michael is two days old and i can't tell him now!" sa jag och tittade på Derek
"I'll just stay in the room and if Michael scream you can just say that your sister is here with her child. Don't tell Niall i'm here!" sa jag och han nickade. Precis efter hördes ringklockan och jag spärrade upp ögonen. Jag gav honom en blick att han inte skulle berätta och han nickade innan han gick ner. Jag hörde honom prata med dom och jag kände genast igen Nialls röst. Jag suckade och gick in i mitt rum igen och låste. Det här kommer bli en lång kväll.

Hejsan! Så nu är jag på väg hem till Stockholm! Känner mig så bortskämd av mormor... :)

Aja här är kapitel 20! Vill bara tacka er (igen) för att ni läser! Extra tack till er som kommenterar! ;) 

xx

Jag höll mig för magen med ena handen och byrån med den andra. Okej ta det lugnt Jas! Det är ingen fara , andas långsamt. In....och ut... 

"Jo!" skrek jag så högt jag kunde som inte var så högt men hon hörde iallafall. Hon gick upp för trapporna och började sin mening innan hon kom in helt.

"What i-" hon slutade prata när hon såg mig. Jag tittade upp på henne med en blick som hon förstog direkt.

"Oh god... Derek! Get the car ready! It's time!" skrek hon och skyndade sig fram till mig. Hon höll mig om sidan och vi började gå sakta ut ur rummet. Jag sa ingenting utan jag konsentrerade mig på att andas lugnt och att inte snubbla. När vi kom till trappan var Derek där. 

"What-" han tittade upp och bara stirrade. Kan han inte göra nät annat? Typ som att starta bilen?

"Are you just gonna stand there or are you gonna get the car?!" skrek jag och han ruskade lite på huvudet för att komma tillbaks tillverkligheten

"Yeah , yeah! Sorry..." sa han och sprang ut för att hämta bilen.

"Why is this so fucking hard?" sa jag och kände att jag blev frustrerad när jag inte kunde gå fort i trappan.

"I would say that you should calm down but i know how it feels so i'm not saying it!" sa Jo och log lätt. Efter några minuter kom vi ner för trapporna. Varför behövde det vara så många trappsteg? Hannah kom in i hallen och tittade konstigt på oss men sen med stora ögon.

"Is he coming?" frågade hon och jag blundade och tog ett djupT andetag för att det gjorde ont. 

"Yeah he is so can you please help get in the fucking car!" skrek jag och hon skyndade sig till min andra sida för att hjälpa mig. Jag tog nya djupa andetag för att dämpa smärtan och deN känslan jag hade nu. Jag var glad men samtidigt ledsen att jag skulle föda. Jo för det första är inte pappan här, alltså Niall, och för det andra kommer det göra jävligt ont. Förlåt men jag stör mig på nästan allting. Vi kom till bilen och jag satte mig i baksätet. Jo satt bak med mig medans Hannah satt fram med Derek.

"Can you drive a little faster please?" frågade och försökte låta inte så arg men det gick inte så bra.

"I try but it's trafic and-" jag avbröt honom genom att sucka högt

"Fucking trafic..." mumlade jag och tog djupa andetag. Jag kände min telefon ringa och jag suckade.

"You that call me: it's not a good time to call!" sa jag argt i telefonen.

"What? What's going on?" hörde jag en orolig Kat säga

"It's time Kat! It's fucking time!" svarade jag och blundade. Är vi inte framme snart?!

"No! You kidding!" sa hon och jag suckade

"I'm fucking serious Kat! I'm on the way to the hospital! Oh my god..." jag knep igen mina ögon för jag fick en otrolig smärta där nere.

"I call you later when this is over!" sa jag och la på fort. Jag slängde bort telefonen och konsentrerade mig på att andas. 

"We're here." sa Derek och alla skynda sig runt till mig för att hjälpa mig ut. Jag ställde mig sakta upp och vi började gå in mot sjukhuset. När vi kom in tittade dom flesta konstigt på oss. 

"Can someone please help us? Her child is coming!" sa nästan skrek Derek och några läkare kom fram till oss.

"You can sit in this wheelchair." sa en av dom och gav oss en rullstol. Jag satte mig i den och läkaren körde den.

"I'm sorry but only one person can follow." sa han när vi var vid två stora svängdörrar. 

"Jo!" sa jag och hon tittade på dom andra som nickade.

"Good luck!" hörde jag Detek och Hannah ropa innan dörrarna stängdes. Nu är det dags. Dags att föda den lilla krabaten.

2 timmar senare

Världens finaste hade jag i mina armar. Min son. Min älskade son. Han var värd smärtan. Jo stog bredvid mig och log. Jag tittade upp på henne och log. 

"You wanna hold him?" log jag och hon nickade. Hon tog försiktigt upp honom från min famn och tittade på den lilla krabaten.

"Have you decided a name for him yey?" log hon och jag tänkte lite. Jag har ingen aning. Jag skakade på huvudet. Hon la tillbaks honom i min famn när Det knackade på dörren. Derek och Hannah kom in. Jag log och dom kom fram till oss.

"How are you feeling?" frågade Hannah med ett leende.

"Just tired." sa jag och besvarade leendet. Båda tittade ner på lillkillen i min famn. Dom kom fram och Derek klappade hans huvud lite lätt. 

"What's his name?" frågade Hannah och jag tittade ner på honom. Han påminner mig mycket om Niall och det kommer vara ganska svårt för mig att gå vidare. Men namn. Han öppnade ögonen och tittade på mig med sina havsblåa ögon. Jag log. Det perfekta namnet.

"Michael" log jag.

"Why Michael?" frågade Derek och mitt leende försvann. Jag vet att det är dumt att ta det namnet men jag måste ta det. Varför? Jo det är för...

"Niall always said he wanted to name his son that..." jag märkte inte ens att en tår lämnat min kind. Flera tårar kom medans jag tittade på Michael. 

"He look like Niall." sa jag och snyftade. Jag skrattade lite åt mig själv. Jag tittade på dom och dom tittade på mig med en blick som jag förstog direkt. Jag tittade ner på Michael igen och tog ett djupt andetag.

"I have to talk to him..."

Här är ett kapitel! Hoppas ni gillar novellen hittills! Den här kommer vara lite kortare än den första med efter den här kommer jag göra en till som kommer vara lite längre! :) 

xx

Så vad tycker ni om novellen hittills? :)
På onsdag kommer jag åka tåg i ca 3 och en halv timme så kommer skriva ett då. Sen på lördag kommer jag åka tåg i 5 timmar ungefär så ni får räkna med att det kommer ett kapitel då. ^_^
Annars då? Hur mår ni? Hur är det i skolan? Jag är nyfiken hur ni har det! ;)
Knock Knock
Who's there?
Don
Don who?
Don know

Förlåt men ville bara skriva det! :D

Ett halv år senare/Jas perspektiv

Jag är på den åttonde månaden och han kan komma när som helst. Ja det är en pojke. Jag kollade upp det för ungefär en vecka sen. Jag har alltid velat ha en son. Jag satt i soffan och tittade på nåt tråkigt program så jag stängde av och försökte ställa mig upp. Okej det var ingen idé att försökat. Hannah var på nån dansträning , Derek och Jo jobbade så ingen kunde hjälpa mig. Jag hörde hur min mage kurrade och jag suckade. Jag tog fram telefonen och ringde Joseph. Ja vi har träffats ganska mycket under dom här månaderna och det känns som vi känt varandra i evigheter. Nej jag är inte kär i honom. Han är snäll , söt och...ja...skit snygg men bara så ni vet är han gay. Men även om han inte var det skulle det kännas konstigt för han är min bästa vän.

"Hi Jas! How are you?" svarade han glatt.

"Hi! Tired...he were kicking almost the whole night! What about you?"

"I'm good! So , why did you call?"

"Yeah, about that...ehm... I'm a bit hungry and-" började jag men blev avbruten

"You can't get up from the couch?" sa han och skrattade lätt.

"Ehm...yeah..." sa jag och kände att jag rodnade lite.

"Let me just change and then i go and buy food. I'm coming in 30 minutes." sa han och jag log.

"Thanks! I don't know what i would do without you."

"Hey! That's what best friends do, right? But i'll see you in 30 minutes!"

"Bye!" sa jag och la på. Han är så omtänksam. Om bara Niall kunde vara som Joseph... Sluta nu Jas! Du ska inte tänka på honom! Suck! Men det går bara inte att inte göra det! Han är inte värt det! Men jag älskar honom? Han lämnade dig Jas! Argh! Håll truten! Du gör det bara värre! Eller...jag gör det värre? Skit samma! Precis som Joseph hade sagt knackade han på dörren 30 min senare.

"The door is open!" skrek jag och jag hörde hur han kom in i rummet med en påse i ena handen

"Hi!" log han och la påsen på bordet "I bought us some chinese food!" jag log tacksamt

"Thanks Joseph! I'm too heavy and tired to stand up!" han skrattade.

"No problem! So how do you feel?" sa han och ställde ifrån sig tallriken(/burken eller vad det nu heter!)

"I'm a bit scared..." sa jag och han tittade sorgest på mig.

"Hey! It's going to be fine! I'm going to be here for you okey?" sa han och jag log svagt.

"Yeah i know it's just..." jag kände en tår rinna nerför kinden. Han flyttade sig närmre och la en tröstande arm om mina axlar. Jag lät tårarna rinna och snyftade till då och då.

"Why did this happened to me? I can't raise a child by my own! I'm too young!" snyftade jag och lutade mig mot Josephs axel.

"I'm going to help you, Derek and Jo too!" sa han tröstande men jag skakade på huvudet

"I know you will but you know what i mean!" sa jag och suckade. Vi låg där ganska länge utan att säga något. Det var ingen pinsam tystnad utan den var skön. Snart behövde han gå så jag vart ensam i det stora huset. Klockan sex kom alla andra hem och Jo började direkt med midagen. Klockan var ju sex så alla va hungriga. Vi satt vid matbordet ocj jag såg på Derek att han visste någonting.

"What is it , Derek?" sa jag och han mötte min blick.

"Uhm...you know i work at a record company, right?" sa han och jag tittade frågande på honom.

"Yeah?"

"Today were a...intressting day..." sa han och petade i maten. Jag tittade på Jo och hon ryckte på axlarna.

"Tell us." sa Jo och han började berätta.

*flashback/Dereks perspektiv*

Jag satt på mitt kontor
och gjorde lite pappersarbete. Min chef sökte mig på min sändare så jag gick mot hans kontor. Jag knackade på dörren och han ropade 'come in!' så jag öppnade dörren. Det satt 5 killar i soffan framför min chefs skrivbord och det stog två killar bredvid. Dom vände sina huvuden mot mig. Jag kände genast igen dem.

"Guys! This is Derek Kennedy. He's going to help you record your new song." sa min chef , Frank , och visade en gest mot mig. Jag såg hur Niall reagerade på mitt namn. Jag tror de andra också gjorde det. Fan.

"But right now i'm helping Ha-" började jag men blev avbruten av Frank.

"No, that's Luke's job right now." sa han och jag nickade sakta. "You're going to use studio 9 so you guys , just follow Derek!" dom nickade och reste sig upp. Jag höll upp dörren för dom när dom gick ut.

"So the studio is in the other building. Let's go." sa jag och gick mot den andra byggnaden med killarna hack i häl. Jag hörde hur dom viskade med varandra men jag struntade i det. Vi kom till studio 9 så jag låste upp dörren till studion och tände. Det var den största studion vi hade. Säkert därför Frank valde den.

"You can just sit here. I just need to get some things." sa jag innan jag gick ut för att hämta texterna och cd:n. Jag gick tillbaka till studion. Studion ser ut såhär: Ett stort rum med två soffor en fotölj en tv och några gitarrer , sen är det ett till rum som är själva inspelningsrummet. Jag pratar lite med dom två killar som tydligen var dom som typ "bestämmde" hur det skulle vara. Idag skulle vi spela in deras solo. Vi hinner inte med alla för jag slutar fem och det kommer ta ett tag.

"So guys. We start with your solos. Who wants to start?" frågade jag och dom tittade på varandra.

"I can start." sa Niall och ställde sig upp.

"Okey. Harry , Liam , Zayn and Louis. You could just watch tv or somthing. You have a playstation there if you want to play." sa jag och pekade mot skåpet under tvn. Jag stängde dörren till inspelningsrummet och satte mig vid apparaten man spelar in med , fixar ljud och annat.

"So here's the lyrics that you probably have seen before." sa jag och gav han papperna.

"Okey." sa han och tog emot dom.

"Have you talked about when you're going to start?" frågade jag och han nickade. "So you know exactly when you begin?" han nickade igen.

"You've probably doing this before so just go in there." sa jag och han gjorde det. Han satte på sig hörlurarna och ställde sig framför mikrofonen.
"Are you ready?" sa jag genom min lilla mikrofon så han hör vad jag säger. Han höll upp tummen så jag satte på musiken. Vi va där ganska länge för att få till det i dom rätta tonerna osv. När vi var klara gick han ut ur båset.

"Great Niall! Now you can go to the other and send in Louis." sa jag och han var på väg att gå men stannade upp.

"Can i just ask you something?" frågade han.

"Okey." sa jag medans jag höll på med knapparna på apparaten (vet inte vad den heter!)

"Do you know Jasmine Kennedy?" sa han och jag stannade upp. Vad ska jag säga? Jag tror inte Jas vill prata med honom men jag vet inte... Jag vände mig om och tittade på honom.

"Uhm...i don't think so." Han nickade sakta och tittade ner i marken.

"Okey." sa han och vände sig om. Han gick ut och stängde dörren. Jag suckade och snart kom Louis in.

*flashback ends*/Jas perspektiv

Han är här. Här i L.A Nej. Det här händer inte. Jag satt som förstenad i stolen.

"So he's here?" sa jag och försökte vara lugn.

"Yeah..." sa Derek och jag suckade. "Jas he totaly wants you back! You should've seen his face."

"But i don't want him back!" skrek jag och märkte inte försen nu att tårarna rann.

"I'm going to bed." sa jag och lämnade matbordet. Jag satte mig på sängen och stirrade tomt in i väggen. Såklart jag vill ha honom tillbaka det är bara det att... Det är verkligen en dålig tid att komma just nu. Jag ska snart föda och jag vågar inte förlåta honom än. Jag ställde mig upp och gick mot fönstret. Jag tittade ut på gatan där nästan ingen gick nu eftersom det var sent på kvällen. Jag suckade och vände mig om men stannade tvärt.

Det var dags.

Nu händer grejer! ;) Nä men här är ett till kapitel.

Idag missade jag hela första lektionen eftersom jag försov mig. Vaknade av att min kompis ringde mig. Jag är så himla bäst! ;D

Några dagar senare

"Hannah please!"

"No! I can't!" 

"Please! I do everything to know where she is!"

"Ugh! I want to tell you but i promised Jas not to tell you. You should've thought about it before you broke her heart! Now escuse me but i need to go!" små skrek hon och gick. Hannah har rätt. Jag borde ha tänkt lite innan. Jag är så dum i huvudet att jag lämnar Jas när hon som mest behöver mig. Undrar om hennes mage har börjat bli stor än. Såklart den har! Det har ju gått 2 och en halv månad sen jag såg henne! Jag suckade för mig själv och sparka till några stenar på vägen. Jag satte händerna i byxfickorna och gick med huvudet lågt hem. Jag gick förbi en tidningsaffär och en av tidningarna fick min uppmärksamhet. Jag röck åt mig den och tittade på omslaget. "Niall's girlfriend, Jasmine, pregnant in L.A?" stog det med stora bokstäver och det var en bild på henne när hon gick mot ett hus. Nej nej nej! Det här är inte bra! Jag är glad att jag hittat henne men det här är inte bra för det kommer bli kaos. Jag köpte tidningen och gick hem för att läsa klart artikeln

"Niall's girlfriend Jasmine Kennedy got caught in L.A and on the pic you see that she's pregnatn. We haven't seen Nasmine togheter for a couple of months. What's going on? Is Niall the father or is it someone else? Did Jasmine cheat on Niall? Did she move to L.A? That's some of the questions everyone asking right now. You can read some more about 'Nasmine' below." 

Jävla paparazzis! Förlåt att jag svär men de ska alltid överdriva med allt. Nu vet jag iallafall vart hon är men jag får inte åka dit än för våran turnering börjar snart och vi har massa saker att göra. Ibland önskar jag att jag bara var en vanlig kille. 

Jas perspektiv

Åhnej! De hittade mig! Fan! Det stog paps utanför. Jag skulle gå och handla men när jag såg dom från fönstret gömde jag mig bakom dörren. Jo kom ner från trappan och tittade konstigt på mig.

"Why are you sitting on the floor?" frågade hon

"They found me!" sa jag lite halvt skräckslaget

"Who?" 

"The paps!" sa jag och pekade mot fönstret. Hon gick dit och tittade.

"Oh... Derek!" ropade hon genom huset

"what?" hörde man han ropa tillbaka

"You need to see this!" ropa hon och sen kom Derek och han tittade också konstigt på mig

"Why are you-" började han men stoppades att det knacka på dörren. Jag hoppade till och gömde mig i köket.

"i'm not here!" ropa jag till dom innan dom öppnade. Jag hörde inte var dom sa. Snart kom Derek in i köket med en annan man bakom sig.

"Jas, this is your security guard!" sa Derek och jag spärrade upp ögonen.

"My what?" frågade jag

"I'm Jake and Niall send me to protect you if it gets more dangerous." sa den andra killen.

"So Niall send you?" frågade jag och han nickade.

"How much is it going to cost?" frågade jag 

"Niall is paying." sa han och jag suckade

"Ofcourse he do..." sa jag lågt 

"So you need to live here with us?" frågade Jo som hade kommit in i köket.

"No. Miss Kennedy is going to call me when she needs me." sa han

"Please! Call me Jas!" sa jag eftersom jag hatar när folk kallar mig Miss Kennedy.

"Well do you want coffe?" frågade Jo artigt.
"No thanks." sa han. "Jas , do you want we to drive you somewhere?" frågade han mig.

"Not now but i'll text you when i need help." sa jag och ansträngde ett leende.

"Okey here is my number." han gav mig ett visitkort innan Derek följde honom till dörren. Varför måste han skicka en säkerhetsvakt? Han är inte min pojkvän. Han behöver inte skicka nån säkerhetsvakt. Jag kan ta hand om mig själv! Fast jag var ganska tacksam ändå... Suck. Varför ska det vara så komplicerat?

Förlåt att jag inte uppdaterat men det har varit mycket i skolan och annat så har inte kunnat men här är det! :)

Kommentera! ;)

xx

"Are you still there?" frågade den välkända rösten

"Uhm...yeah.." sa jag och kände att jag var på väg att gråta.

"So...uhm...I've tried to call you but you haven't answered and you haven't called back..."

"Yeah i know..."

"Okey...why?"

"I didn't want to." sa jag utan några känslor.

"Are you still mad?" frågade han och inombords skrattade jag åt frågan

"Guess."

"Jas i know i didn't call you but can i come to you and then we can talk about it?"

"I'm not home."

"Where are you?"

"I'm at a friends house."

"When are you back?"

"One or two years maybe"

"WHAT!?" jag sa inget "Why??"

"Cause i can't be in the same country as you!" skrek jag nästan.

"You're not in UK?"

"No i'm not and i'm not going to tell you where i am!"

"Jas...please! I don't wanna lose you again..." jag hörde på rösten att han var nära att gråta.

"Well you already did!" sa jag och la på. Jag brast ut i gråt och la ansiktet i händerna. Jo hörde nog det för snart satt hon bredvid mig och försökte trösta mig. Ni vet när det känns som om någon sticker en kniv genom hjärtat? Den känslan hade jag nu. Jag vill förlåta honom och sen leva lycklig med honom men jag kan bara inte. Han har sårat mig många gånger.

Nialls perspektiv

"Well you already did!" sa hon och la på. Mitt hjärta brast i tusen bitar. Vad har jag gjort? Jag är så självisk! Varför ringde jag inte henne från första början? Fuck! Jag har förlorat den mest underbaraste tjejenjag känner. Inget av det här hade hänt om jag inte hade lämnat henne för Xfactor! Jag la ansiktet i händerna och grät.

"Niall i thought...Wow! What happened?" Liam kom in i rummet. Jag tittade upp på honom med rödgråtna ögon

"I'm a idiot!" sa jag och tittade ner i mina knän. Han satte sig bredvid mig.

"Tell me." sa han och jag snyftade till

"I just lost the love of my life." sa jag och han vart tyst

"You mean Jas?" frågade han och jag nickade sakta.

"She's pregnant and she's staying at a friends house for one or two years. All because of me..." sa jag och började gråta igen. Liam drog in mig i en kram och jag grät mot hans axel. Vissa skulle kalla oss bögar men vi är bara bästisar som tröstar varan i vått och tort. Säger man så? Strunt samma ni fattar vad jag menar!

"She hates me!" sa jag mellan snyftningarna

"I'm sure she doesn't! She's just broken!" sa han. Efter ett tag lugnade jag ner mig.

"Thanks Liam..." sa jag och torkade bort tårarna med tröjärmen

"Hey! That's what best friends do , right?" log han och jag besvarade leendet.

"Well what i were about to say before... I thought me , you and the other lads could play paintball but i don't know if you want it after...this" sa han

"I'm not in the mood but you can go without me." sa jag och log föraiktigt

"I can stay with you if you want." sa han och jag skakade på huvudet

"Go and have fun!" log jag och han besvarade det.

"Well okey but call me if you need me!" sa han och gav mig en snabb kram innan han gick för att ringa dom andra. Jag la mig på rygg i sängen och stirrade upp i taket. Hur ska jag få tillbaks henne? Jag började gråta tyst och snart somnade jag.

Ett till kapitel! :P

Jag är sjuk så det kanske kommer ett kapitel senare. :)

xxx

Solen lös rakt i mina ögon så att jag vakna. Jag sträckte på mig och satte mig upp. Jag grät mig till sömns igår. Rummet jag sov i hade ett eget badrum med dusch så jag tog en varm härlig dusch. Jag tvätta av mig det utsmetade sminket i ansiktet och tvättade håret. När jag var klar virrade jag en handduk runt kroppen och en annan runt håret. Jag gick ut ur badrummet och satte på mig mina mjukisbyxor och en lite för stor tröja. Jag handdukstorka håret innan jag gick ner till köket. Jag satte på kaffebryggarn och tog fram en kopp. När det var klart hälde jag i det i koppen. Jag brukar inte dricka kaffe men just nu behöver jag coffein. Derek kom in i köket och hällde upp en kopp han också.

"Goodmorning." sa han och satte sig vid köksbaren, som jag kallar den.

"Goodmorning." sa jag och smuttade lite på kaffet.

"How you feeling?" frågade han och syftade på igår.

"Tired..." sa jag och log svagt för att han skulle veta att jag var okej.

"Did you tell the rest of the story?" frågade jag och han nickade sakta.

"I hope didn't mind." jag skakade på huvudet som svar. Jo kom snart ner och när hon såg mig gav hon mig en kram.

"I were so worried! I didn't sleep well!" sa hon

"Well me neither." sa jag och hon log försiktit. Snart kom Hannah ner och även hon kramade mig. (Vi säger att Hannah är 16 och var 8 när Jas förlorade sin bästis) Vi pratade om allt och inget. Dom var glada för min skull att jag var gravid men ledsen för allt annat. Den dagen ägnade vi oss åt att prata om gamla minnen.

2 månader senare

Min mage har växt och man ser att jag är gravid. Det står i dom flesta tidningarna att jag och Niall aldrig träffas. Ingen har kommit på att jag är här dels för att jag skyddat mig väl när jag varit ute. Hannah stack in huvudet genom dörren och jag tittade upp på henne.

"Wanna go shopping with me and some of my friends?"sa hon

"I don't want bother you." sa jag

"No it'll be fun! They will love you! It's going to be me , my bff and her brother. He's 20 , like you!" log hon och jag besvarade det.

"Okey let me change outfit first!"

"Be ready at 11" log hon och gick ut. Jag bytte om från mina myskläder till ett par jeans och en huvtröja. Det hade blivit varmare så jag behövde ingen jacka. Jag la ner plånboken i min Michael Kors väska och tog mina solglasögon. Vill ju inte bli igenkänd. Hannah väntade där nere. Vi satte på oss skor och innan jag gick tog jag luvan över huvudet. Vi tog bussen in till stan och gick mot den stora fontänen. (säger att det finns en fontän där)

"There they are!" utbrast Hannah plötsligt och pekade mot två personer som kom mot oss.

"Hi guys! This is my cousin Jasmine!" sa hon när hon kramat dom.

"Hi! I'm Danielle but you can call me Dani!" log tjejen och gav mig en lätt kram. "And this is my brother , Joseph!" hon pekade på killen och han sträckte fram handen.

"Hi! Nice to meet you Jasmine!" log han när jag skakade hans hand.

"Hi! Nice to meet you too and please, call me Jas!" log jag.

"Are you pregnant?" frågade Dani

"Is it that obviously?" skrattade jag

"I'm so happy for you!" log Joseph och jag besvarade det som tack. Vi gick in i massa affärer eller rättare sagt Hannah och Dani eftersom både jag och Joseph inte är shoppingtyper. Hannah och Dani ville in på en stor butik men jag orkade inte så jag sa att jag skulle vänta utanför. Joseph gjorde mig sällskap så vi bestämde att vi alla skulle ses i den lilla parken nära butiken. Vi gick och satte oss där.

"So where do you work?" frågade jag

"You see that sport store?" sa han och pekade mot en sportaffär längre bort. Jag nickade.

"There!" log han. Vi vart tysta ett tag eftersom vi inte hade nånting att säga.

"I just want to know. Why haven't you took of your shades?" frågade han efter ett tag.

"Well...i don't want to be reconiced."

"By who?"han tittade konstigt på mig.

"Well..." suckade jag "If i say Niall Horans girlfriend?" sa/viskade jag och han spärrade upp ögonen.

"Wait? Are you THAT Jas?" sa han och jag nickade. "Is Niall the father?" jag nickade igen.

"But please don't tell anyone!" sa jag

"Ofcourse i'm not gonna tell anyone" sa han och jag log tacksamt

"But why are you here?" sa han och jag tittade ner i mina händer.

"It's kind of a long story that i really don't wanna talk about" sa jag och han nickade förstående. Vi bytte telefonnummer när vi väntade på Dani och Hannah.

"Jas! Are you ready to leave?" frågade Hannah när dom kom tillbaka.

"Yeah it was nice to meet you guys!" log jag och gav dom en lätt kram. Vi sa hejdå och sen åkte vi hem.

När vi va hemma lämnade vi/Hannah kassarna i sitt rum. Jag hade bara köpt en present till Kat. Hon ska komma om cirka 2 veckor.

"Jas? Can you please take out the trash?" ropade Derek från sitt kontor.

"Okey!" skrek jag tillbaka och gick ut i hallen. Jag tänkte inte på att ta solglasögonen så jag gick ut utan dom. Jag slänge soporna i den stora "sophinken". Jag gick in i huxet igen och la mig i sängen. En timme senare när jag höll på med datan ringde min telefon. Jag struntade i att titta vem det var.

"Hello?"

"Hi..." jag frös till

Här kommer ett kapitel! :)

Det kanske kommer ett till imorgon om jag är sjuk eller inte. Spydde nämligen :S :(

Tack för att ni läser!

xxx