När jag och alla andra var på väg till bilarna för att åka hem såg jag den lilla flickan igen. Hon satt en liten bit bort på en stenmur och sparkade lätt med benen.

"Eh...here, take Michael. I'll be right back." sa jag till Niall och gav honom Michael. Jag gick sakta mot tjejen. Hon verkade inte märka mig förrän jag satte mig bredvid henne. Hon tittade sakta upp på mig och fick stora ögon när hon såg att det var jag.

"Hi." log jag. Hon svarade inte.

"I like your shirt." fortsatte jag och pekade på hennes tröja. Hon tittade ner på sin tröja (som var vit med texten 'I love 1D' på) och sen tillbaka upp på mig igen.

"T-Thanks." sa hon med lite skakig röst.

"What's your name?" frågade jag med ett leende.

"Lucy." svarade hon.

"Hi Lucy. I'm-"

"Jasmine." avbröt hon mig med ett litet leende. "I know. You're Nialls girlfriend, or fiancée to be exactly." log hon.

"Haha yeah." sa jag och log av tanken.

"I think you and Niall are cute together. You two make a great couple." sa hon och jag log.

"Thanks. I don't hear it that often so thank you, it means a lot." sa jag.

"Don't listen to the haters. They're wrong. You are a good person and very beautiful so i don't see why Niall shouldn't love you." sa hon och det kändes som mitt hjärta smälte.

"Stop! You're making me cry!" sa jag och hon skrattade. "Thank you Lucy. You seems to be a lovely person. Don't let anyone tell you otherwise okay? Don't let anyoen bring you down." sa jag och la min hand på hennes axel.

"It's hard but I try everyday. They say that i will never meet one direction and that i'm just a loser." sa hon och tittade ner i marken. Minnen kom tillbaka från när jag blev mobbad i skolan.

"You know what. What's your school called?" frågade jag och hon sa vad den hette. "On friday you and me are going shopping, I pay. I will pick you up from school and then you could show them that they're wrong." log jag och hon tittade med stora ögon på mig.

"Really? Will you do that?" frågade hon chockat.

"Of course. I like you Lucy. You shouldn't be treated like that." sa jag och hon kramade mig hårt. Först blev jag förvänad men sen kramade jag henne tillbaka.

"Thank you." viskade hon.

"It's okay." log jag. "I think i have to go back to Niall and the other but I will see you on friday, right?" sa jag medans jag ställde mig upp. Hon gjorde likadant och log stort mot mig.

"Yeah. See you on friday." sa hon och jag gav henne en kram till.

"Bye Lucy. Be careful on your way home." log jag.

"Bye Jasmine. You too." log hon och vinkade. Jag vände mig om och började gå tillbaka mot bilen. När jag vände mig om igen för att se om Lucy var på väg hem såg jag att hon gjorde någon slags glädjedans. Jag log för mig själv och skakade lätt på huvudet. She's too cute.

Äntligen så får ni ett nytt kapitel.

Förlåt för att jag inte har lagt upp något förrän nu men som vanligt har jag haft fullt upp så har inte kunnat.

Kommentera vad ni tycker om kapitlet!

xx

Några månader senare när turnén är över och Niall är tillbaka i L.A

"Do I have to?" klagade jag medans Niall försökte få upp mig ur sängen.

"Yes! We're doing that interview today!" sa han och drog upp mig så jag satt upp.

"But why?" klagade jag igen och slappnade av så jag föll ner igen. Niall gav upp suckande och la sig bredvid mig på mage.

"They wanna ask us about us. You know about the wedding, Michael and so on." log han och jag satte mig upp med en suck.

"Okay how long time do we have?" frågade jag och han tittade på sitt armbandsur. 

"One hour I think." he simply said and my eyes got big.

"One hour?! Why didn't you wake me up earlier?!" sa jag och fick lite panik.

"Don't blame me! It was you that didn't want to!" sa han som försvar och jag suckade eftersom han hadec rätt.

"I have to take a shower, get dressed, eat breakfast and then the make up!" jag började springa runt i rummet för att hämta saker.

"Forget about the makeup and you can just take normal clothes cause when we get to the studio, our team is going to make us both ready." sa han och la sina händr runt min midja. "You don't even need make up to look perfect." viskade han och försökte kyssa mig. Jag bakade ifrån och log mot honom.

"Oh thank you. That was the sweetest lie I've ever heard." jag klappade honom på kinden och gick in till badrummet för att duscha.

"You own me a kiss." ropade han efter mig.

"Keep dreaming!" ropade jag tillbaka och jag kan föreställa mig att han ler för sig själv och skakar på huvudet. Efter den snabba duschen satte jag på mig en vanlig röd t-shirt och ett par slitna jeans. Eftersom det var 20 minuter kvar sminkade jag mig lite med grundsminket. Jag gick ner till köket där Niall satt och matade Michael med gröt. Jag skrattade åt hur både Niall och Michael såg ut.

"Michael don't- No no no!" försökte Niall att stoppa honom innan han hällde ut gröten på golvet. Jag försökte att hålla mig för skratt men det gick inte så jag började gapskratta.

"It's not funny." sa Niall surt och började torka upp gröten från golvet.

"Oh baby." suckade jag med ett leende oc gick fram till honom. "It is VERY funny." skrattade jag och kysste honom snabbt på munnen. Han log och fortsatte torka upp det Michael orsakat.

"Hi Michael!" log jag och han sträckte upp sina små armar mot mig. Jag log och tog några våt servetter. "I need to make you clean first." sa jag och torkade bort gröten från hans ansikte och hans händer. När jag var färdig tog jag upp honom och gick upp till sovrummet för att sätta på honom nya kläder. Jag tog fram hans blåa tröja med texten "My daddy rocks" på och hans grå byxor. Efter jag hade satt på han dem nya kläderna gick jag ner igen och satte på mig mina skor.

"Niall! Let's go!" ropade jag och öppnade dörren.

"I'm coming!" ropade han och kom springandes ner för trppan. Vi gick ut till bilen och jag satte ner Michael i hans bilstol medans Niall la in vagnen i bakluckan. När vi var klarar satte vi oss i bilen och körde mot studion där intervjuven skulle ske. Jag suckade högt när jag såg alla fans som stog och väntade. Visst det var gulligt och roligt men vissa stunder önskar man att de bara kunde försvinna. Nu när vi har Michael med oss hoppas jag att de är lugnare och inte hoppar på oss. Som tur var stog det livvakter som höll unden fansen som faktiskt inte var så många. När de såg bilen så började de skrika och hoppa upp och ner. Bilen stannade och jag såg Paul komma fram flör att öppna dörren.

"Please be a little quiet! You're going to break their son's ears!" sa han till fansen och de skrek tystare. Jag gick ut ur bilen och alla började ropa för att få min uppmärksamhet. Jag försökte le mot alla medans jag tog ut Michael. En av livvakterna tog ut barnvagnen och de började skrika mer när Niall klev ut ut bilen. Han vinkade och log mot alla fans.

"Let's go." sa han och ledde mig förbi alla fans som skrek och försökte röra oss. Jag hörde några elaka kommentarer men de snälla överöstade dom. Jag skymtade en liten tjej som stog långt bak i folkmassan som försökte komma fram men hon lyckades inte. Hon måste ha varit runt 10 men jag hann inte göra nåt innan dörrarna stängdes och alla skrik dämpades. Mitt leende försvann när jag tänkte på den lilla flickan.

"What is it?" frågade Niall och tittade konstigt på mig.

"Nothing...I just-" mer hann jag inte säga förrän lilla Lux kom springandes mot oss.

"Jas!!" ropade hon glatt och jag log.

"Hi Lux!" jag satte mig på huk så jag kunde krama henne. Hon kramade mig lätt och tittade på Michael.

"He looks like Niall." skrattade hon och jag log mot henne. Vi följde med henne till rummet där alla stylister var. De andra killarna var redan där så Lou och alla andra hade fullt upp.

"Michael!" hörde jag Harry ropa och sen en hög suck från Lou som höll på att fixa hans hår. Harry kom fram till oss och tog Michael från mig. Jag skrattade åt hans min och skakade på huvudet.

"Hi to you too." log jag och han lipade åt mig. Eftersom Harry var klar så fick han uppdraget att passa Michael medans jag och Niall blev fixade. De skulle ha enskilda intervjuver förrutom med mig och Niall som skulle vara i samma. Första var det Louis, sen Liam, Zayn, Harry och till sist jag och Niall. Vi vart inkallade till ett rum. I rummet satt en kvinna i kanske 30-års ålder och framför henne var det som en liten soffa. Hon bad oss sätta oss medans hon pratade med killen bakom kameran.

"So...should we start?" frågade hon med ett leende och vi nickade.

"Hi and welcome back to the show! If you just started to watch then I tell you that I've been interviewing the members of One Direction and now I'm here with Niall Horan and his lovely girlfriend, Jasmine Kennedy!" sa hon till kameran och vände sig sedan till oss. "Jasmine, can I just say that I'm so happy you wanted to come here." log hon fake-glatt.

"Well, I'm happy to be here." log jag lika fake.

"So, I think you already know what everyone is so curious about?" flinade hon och Niall log.

"Yeah we know and the answer is no. My mom is NOT dying." sa han och vi alla skrattade.

"Well then I think we ain't talking about the same question." sa hon och skrattade. "But tell us, how is it going?" frågade hon.

"It's going pretty well. I'm so thankful that most of the fans are taking this good and not hating on us that some of them do but I understand if they do." sa jag.

"How's so?" frågade hon och höjde sitt ena ögonbryn.

"Well, they're just like me when I was younger and so obsessed of my favorite actor. When I heard rumors about him dating girls I got quite mad and hateful so I guess I was just too obsessed with him." jag skrattade åt Niall's min när jag berättade.

"I hope you're not obsessed with him anymore." sa han och jag flinade.

"I may still have a poster on him in my closet." skojade jag och haan tittade surt på mig.

"Next question!" ropade han och jag skrattade ännu mer.

FÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖRLÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅT

Jag är så himla kass! Har haft fullt upp i sommar och imorgon ska jag iväg igen i två veckor... :(

Eftersom jag typ aldrig har tid att uppdatera så tänkte jag att efter att "You're the reason" är slut så slutar jag helt men jag är inte 100% säker för jag tycker det är jättekul att skriva. :)

Aja men kommentera vad ni tycker! Hoppas ni haft och fortsätter att ha en underbar sommar!

Bye Bye Applepie ;)

Senare samma morgon

"Did you made all this just for the two us?" frågade efter min andra tallrik med stekta ägg, bacon, rostad macka och pannkakor.

"Well yeah! I love food and so do you!" svarade Niall med munnen ful med mat. Jag skrattade åt honom medans jag la i den smutsiga disken i diskmaskinen. Michael var med Jo inne i vardagsrummet så jag och Niall var ensamma i köket. Jag tittade på honom när han åt och bara log. Märkte inte att jag bara stirrat på honom förrän han började prata med mig.

"Why are you staring and smiling at me like that?" skrattade han och reste sig upp för att stoppa in grejerna i diskmaskinen.

"Oh, just thinking about how lucky I am to call you my fiancé." log jag och la mina armar runt hans nacke medans han la sina armar runt min midja.

"I love you and I will never let you go." sa han och böjde sig fram så våra pannor nuddade varandra. 

"I will always love you. Forever and always." log jag och han tröck sina läppar mot mina i en passionerad kyss.

"I bought a ring." mumlade han och jag drog ifrån.

"What?" frågade jag och tittade på honom med stora ögon. Han log och tog fram en liten röd låda ur fickan.

"I didn't really buy it I-" började han men jag stoppade honom genom att sätta handen för munnen.

"Did you stole it?!" skojade jag och han skrattade. Jag skrattade också eftersom det var så roligt. Tyckte vi iallafall.

"No, I didn't stole it. I asked Harry to buy it for me. I'm gonna pay him later." sa han och blinkade med ena ögat.

"So what now?" log jag och han ställde sig på ett knä igen.

"Will you, Jasmine Elisabeth Kennedy, make me the honor to marry you...again?" log han och jag låtsades tänka.

"Uhm...Let me see. Ehm...I don't quite know if you-"

"Oh shut up!" avbröt han mig med en kyss. Vi log i kyssen och när vi drog ifrån skrattade jag. Han tog ur den lilla diamantringen ur den lilla asken, som han hade i sin lilla ficka på sin-(nej skoja bara! :D), och trädde på den på mitt finger. Jag log och tittade på min hand. Han köpte en diamantring, en DIAMANTring. Han tog min hand i sin och drog mig närmre honom.

"I love you." sa han och böjde sig närmre men precis innan våra läppar möttes, plingade det på dörren. Niall suckade högt och jag skrattade åt honom.

"Jas, can you take it?" frågade Jo från vardagsrummet.

"Yeah I'm on my way!" svarade jag och gick mot dörren. Jag öppnade dörren och höll handen för munnen när jag såg vilka det var.

"KAT!!" skrek jag av glädje och gav henne en bamsekram. 

"I missed you so much!" mumlade jag i hennes hår.

"I missed you too, Jas!" svarade hon och vi släppte varandra. Jag tittade på person bakom henne och ännu en gång vart jag överlycklig.

"Erik! Omg!" skrek jag och slängde mig runt hans hals. Jag kramade om honom hårt bara för att jag saknat honom så mycket.

"I missed you too Jas but can you please try to not kill me with this hug?" log han och skrattade. Jag släppte honom och log.

"Sorry I've missed you so much that's all!" sa jag och log mot dom båda.

"So can we see my little cutie pie now?" frågade Kat med bäbisröst och jag skrattade åt henne.

"Your little what?" log jag.

"She means Michael. He's her little cutie pie." sa Erik och skrattade lite åt Kat. 

"Oh! He's in the living room with my cousin's wife Jo. Come in!" sa jag och flyttade mig åt sidan så dom kunde komma in. De tog av sig skorna och följde efter mig in i vardagsrummet. 

"Jo. This is Kat, you know the one I talked about, and this is my other bestfriend Erik. Kat and Erik, this is Jo." presenterade jag dom för varandra. Dom hälsade på varandra medans jag gick fram till Michael och tog upp honom.

"And this..." började jag medans jag vände mig mot dom. "...this is Michael." log jag och Kat sken upp.

"AWW!! Can I hold him?" frågade hon med ett stort leende

"Yeah absolutly!" log jag och gav Michael till henne. Erik log också stort när han fick hålla Michael.

"He's so cute!" log Erik och jag log åt båda.

"I have to tell you something before you-" började jag men vart avbruten av Kat.

"What is he doing here?" jag tittade bak och såg att Niall hade kommit in i rummet. Han tittade på mig och jag vände mig om.

"Yeah...That's what I was about to say. Me and Niall is kind of...back together." sa jag och log ett svagt leend.

"Did you forgave him for what he did? But you said-" började Kat men jag avbröt henne.

"I know I said that I couldn't forgive him for that but Kat-... you know how I've been. He came here and we talked it through. I love him, don't you see that?" sa jag.

"I'm your friend not your mom." skrattade hon och jag log. Det här är Kat det om ni inte visste.

"So your not mad that I forgave him?" frågade jag och hon kramade mig.

"As long as you're happy with so." log hon och kramade henne igen som ett tack. Kat gick fram till Niall och tittade argt på honom.

"If you hurt her, I will do things to you that you didn't even think I could." sa hon och han skrattade.

"Hi to you too." log han och kramade henne. Erik harklade och jag vände mig mot honom.

"Oh I forgot! Niall, this is Erik. Note that he's my BEST FRIEND and ONLY my bestfriend." sa jag för att jag visste hur han kan bli. Han skrattade åt mig och skakade hand med Erik.

"I one more thing to tell you..." sa jag och de tittade på mig.

"Okey what is it?" log Erik. Jag tittade på Niall och han log mot mig.

"Ehm..." log jag och bet mig i läppen. Jag tittade ner på min hand och pillade lite på ringen. Deras blickar flyttades till min hand och när jag tittade upp, tittade Kat på mig med stora ögon. Hon skrek det kända 'tjejskriket' och kramade mig nästan för hårt.

"You're getting married!" skrek hon och höll båda mina händer medans hon hoppade upp och ner. Jag skrattade åt henne och tog tag i hennes axlar för att hålla fast henne.

"Calm down!" sa jag långsamt och skrattade.

"I can't calm down! You getting married! We have to fix wedding dresses and food. And the cake!" babblade hon på och jag skakade på huvudet medans jag skrattade. Niall kom in i rummet igen med ett glas vatten som han precis skulle dricka men jag tog det och slängde vattnet på Kat. Hon stannade upp och hade munnen öppen medans hon torkade bort vattnet i ansiktet. Hon öppnade ögonen och tittade argt på mig.

"Jas!" skrek hon och jag skrattade innan jag sprang ut ur rummet eftersom hon jagade mig. När hon jagade mig i trädgården fick hon tag i min tröja men då snublade jag så vi båda ramla på gräset. Hon landade på mig och vi båda började skratta. Hon rullade av mig så vi låg bredvid varandra och båda försökte hämta andan.

"Omg!" suckade hon när vi väl hade slutat skratta. Vi tittade tyst på varandra men börja skratta nästan direkt.

"And what have we here then?" sa en röst framför oss och vi vände oss dit.

"Harry!" skrek Kat och ställde sig upp för att springa fram till honom. De kramades och kysstes meddans jag äcklat vände bort blicken. Båda såg det och började skratta.

"Oh come on! You do this with Nialll!" sa Harry med ett busigt leende.

"Yeah but then I don't see it!" sa jag och lipade åt honom.

"I missed you Harryboo." log Kat.

"I missed you even more Kattoo." svarade han och de kysstes igen.

"Really?" suckade jag och Niall la armen om mina axlar.

"Oh come on Lollipop! They're cute together." log han.

"No more nicknames!" stönade jag och alla skrattade åt mig

Förlåt igen för den dåliga uppdateringen! Nu när det äntligen är sommarlov ska jag FÖRSÖKA uppdatera oftare. ;)

Hoppas ni inte har slutat läsa!

Någon som längtar tills imorgon eller lördag? :) Jag gör iallafall!

xxxxx

Nästa dag/Jas perspektiv

Jag öppnade ögonen sakta och sträckte på mig. Undrar hur länge jag sovit. Jag menar jag har inte känt mig så utvilad under dom här dagarna när jag tagit hand om Michael som idag. Niall låg inte bredvid mig i sängen och Michael låg inte i sin säng. Jag log åt det jag hörde Niall säga till honom igår. You and me are going to be bestfriends forever sa han till Michael. Jag log för mig själv och reste mig upp. Jag gick sakta nerför trappan och hörde röster från köket. Michael skrek/skrattade åt något och jag log.
"Shh! You're going to wake mommy!" nästan viskade Niall. Jag stannade och gömde mig bakom väggen. Jag hörde att det fräste i en stekpanna och bubblade i tekannan.
"Now I'm going to show you how you cook the best breakfast ever!" sa Niall och jag skrattade tyst för mig själv.
"No do not touch it! It's very hot and you can get hurt if you touch it. We don't want mommy to be mad at me right?" skrattade han. Michael sa något, alltså något på bäbisars språk.
"The chair? You want to sit there?" frågade Niall och sen hörde jag att han flyttade barnstolen. Ytterdörren öppnades och Jo kom in med två kassar i handen.
"Hey Niall. Sleeped well?" frågade hon.
"Oh hi Jo! Ehm...not really. Michael haven't been sleeping so much. Just screaming..." svarade han och skrattade lite.
"Oh yeah! He's going to be like that a long time I think." sa hon medans hon vände sig om mot mig. Jag signalerade i luften att hon skulle vara tyst. Hon verkade inte förstår vad jag försökte säga.
"Jas what are you doing behind that wall?" frågade hon. *facepalm* Jag suckade.
"Jas?" sa Niall. Jag stack fram huvudet och log oskyldigt.
"Hi." sa jag och han skrattade.
"How long have you been standing there?" log han och gick sakta fram mot mig.
"Long." log jag och han besvarade det innan han böjde sig ner och kysste mig.
"Guys. You know it's a child in here." sa Jo för att retas och jag lipade åt henne. Jag gick fram till Michael som satt i barnstolen.
"Hi Michael!" sa jag och tog upp honom.
"Have Harry been good to you?" fortsatte jag men Michael gav mig inget riktigt svar utan något som lät typ "gadada"...
"I take it as a yes." log jag och satte ner honom igen.
"You ruined the suprise...!" sa Niall och tittade på mig ledset.

"Well good! I hate suprises." jag blinkade och kysste honom snabbt innan jag satte mig på en barstol bredvid Michael.

"After breakfast I need to go to the studio." sa Niall medans han stekte det som såg ut som bacon. Juste. Om några dagar kommer han åka vidare på turnén i 1 månad till. Sen då? Hur gör vi då? Vart ska vi bo? Ska vi ens bo tillsammans? När kommer vi gifta oss? Kommer vi gifta oss? Såklart ni kommer, han friade ju. Alla frågor flög runt i huvudet.

"Jas?" Niall knäppte framför mitt ansikte. Jag skakade på huvudet och tittade upp på honom.

"Huh?" han skrattade lätt.

"What are you thinking about?" jag tittade ner i mina händer igen

"Oh. Nothing special." jag fakeade ett leende för att visa att jag mådde bra men Niall känner mig så det gick inte så bra.

"Jas!" sa han menande. Jag suckade.

"Okey... It's just...in a few days, you're gone again and I don't know what we'll do. Am I just going to wait here for you to come back or what?" sa jag och tittade upp på honom. Han såg ut att tänka.

"Well... what do you want to do?" frågade han och tittade på mig.

"I don't know..." vi tittade rakt in i varandras ögon.

"When and where will we get married?" frågade jag.

"It would be great if we did it in Ireland but I don't know if you want that, I mean..." när han sa Irland flög mina tankar direkt till min barndom. Alla slag, tårar, hat osv. Min bästis. Jag har inte gått till hennes grav på evigheter. Jag kände Nialls varma och trygga armar runt mig i en kram.

"Sorry, I didn't mean to bring that up." sa han och pussade min kind.

"It's okey." log jag svagt. Han snurrade stolen så jag hade ansiktet mot honom.

"Tonight, I'm taking you out." log han och jag besvarade det.

"Where?" frågade jag och han log busigt.

"It's a suprise!"

"You know I hate suprises" suckade jag.

"I know!" log han och jag himlade med ögonen och puttade bort honom. "Oh! Come on baby! I know you love when I give you suprises!" log han busigt och gick närmre.

"You wish!" himlade jag med ögonen och vände ryggen mot honom. Han kramade mig bakifrån och kysste min nacke.

"I know you love this." log han medans han kysste min svaga punkt. Jag blundade och log.

"You two, stop! Or else I'm taking Michael out of here!" sa Jas och vi skrattade åt henne.

"It's okey Jas! We were just going to eat breakfast, right Harry?" sa jag och gav honom en menande blick.

"If breakfast means di-" han hann inte avsluta meningen för jag kastade rostbrödspaketet på honom. Han blundade och gapade som en tjej när de får nåt äckligt på sig. Jag vet mig av skratt och skrek till när han tog tag i mig bakifrån och snurrade mig i luften innan han började kittla mig. Jag skrek av skratta och Jas skakade på huvudet åt oss

"Kids.." suck/skrattade hon när Niall slutat kittla mig.

"She started it!" försavarde han sig själv. Jag slog honom på armen och han röck till. "Aouch!" sa han och jag log åt honom.

"You deserved it!" sa jag och han tittade surt på mig. Jag skrattade och kysste honom.

"Better?" frågade jag med ett leende.

"No." sa han och kysste mig igen.

Okej här är kapitel 25!

Jag tänkte att i något kapitel innan bröllopet att hon hälsar på sin mamma. Blir det bra?

Bara 3 1/2 vecka kvar av skolan! :D Någon som har många saker planerat i sommar som jag?

xx

"I think we have to go inside." mumlade jag i kyssen.

"I like it like this." mumlade han tillbaka och log ett busigt leende. Jag avslutade kyssen och log.

"Well I have a baby to take care of." sa jag.

"You mean WE have a baby to take care of?" log han och blinkade med ena ögat. Jag himlade med ögonen och slog till honom löste på bröstet.

"Let's go!" sa jag och tog tag i hans hand. Han flätade ihop våra fingrar och jag drog med honom in i huset igen. När vi kom in stog killarna i köket och deras blickar vändes mot oss när vi kom in hand i hand. Alla förstog att vi var tillsammans igen och log stolt.

"Glad to have you back, Jas!" log Louis och kramade mig. Jag besvarade den och kramade sen Liam som också kommit fram.

"Yeah! Now I hope Niall have a better mood!" sa han och blinkade. Niall slog till honom på axeln och gav han en mördarblick. Liam skrattade bara. Zayn kramade mig också och sen Harry.

"See? You talked to him." viskade han och blinkade med ena ögat. Jag sträckte ut tungan åt honom och lutade mig mot Niall när han la armen runt mina axlar.

"Yeah. We talked about all things that happened and..." började Niall men slutade för att titta ner på mig med ett brett leende "We're engaged!" log han och killarna tittade på oss med stora ögon innan dom flippade ur som små tonårstjejer. Dom drog in oss i en gruppkram och grattade oss.

"Yaya! Now I'm not the only one who getting married!" sa Zayn och alla skrattade åt honom.

"We need to celebrate this!" sa Louis och jag skakade på huvudet medans jag skrattde åt hur roliga dom var.

"Maybe another day but not today. It's late and don't forget Michael." sa jag och dom nickade förstående.

"Well we propably should get back to the hotel." sa Liam och tittade på dom andra.

"Yeah we should." svarade Harry

"Well I stay here if it's okey for you." sa Niall och tittade på mig leendes

"Yeah." log jag och han böjde sig ner och kysste mig.

"Jisses! Can you at least wait til we're gone?" skojade Louis och vi log i kyssen. Vi drog ifrån och sa hejdå till killarna. Dom grattade oss en sista gång innan vi stängde förren efter dom.

"Finally alone!" sa Niall och drog mig närmre honom med ett busigt leende. Jag skrattade och skakade på huvudet.

"Michael. Remember?" sa jag och han suckade på skoj. Jag himlade med ögonen och skakade på huvudet.

"Come on." sa jag och drog med honom upp. Jag hörde Michael skrika från mitt rum. Jag öppnade sakta dörren och gick in med Niall efter mig. Dom log mot oss och Jo gav mig Michael. Jag mimade tack till dom och dom log som svar. Niall sa också tack när dom gick förbi honom ut i hallen. När dom hade stängt dörren efter sig vagade jag Michael i min famn och sjöng tyst på The only exception. Niall började sjunga tyst han också och snart sov Michael. Jag la försiktigt ner honom i spjäll sängen utan att väcka honom innan jag började ta fram kläder att sova i.

"Wait. You don't have anything to sleep in." sa jag och vände mig mot Niall.

"I can sleep in my boxers if it's okey?" sa han

"Okey." sa jag och vände mig om för att ta fram Nialls tröja jag hade tagit med mig när jag-...lämnade honom... Jag har faktiskt inte använt den på ett tag eftersom jag har haft min stora mage. Jag satte på mig den och brydde mig inte om Niall såg mig. (han har ju sett henne med mindre kläder ;) haha) Jag vände mig om och gick mot sängen där Niall redan låg. Han tittade på mig och sen ner på tröjan.

"Is that my shirt?" frågade han och jag nickade sakta.

"That's why I didn't find it!" sa han och jag skrattade åt honom. Jag la mig under täcket och la huvudet på Nialls bröst. Han höll armen om mig och jag ritade små cirklar med mitt finger på hans bröst.

"I've missed this." sa Niall efter en lång tystnad.

"Missed what?" frågade jag och tittade upp på honom.

"This. You and me , just laying in bed." sa han och log. Jag besvarade det och gäspade stort.

"You're tired?" frågade Niall och jag mumlade ett ja med stängda ögon.

"Goodnight my fiancée." hörde jag han säga innan jag somnade.

Nialls perspektiv

Fiancée. Jag älskar hur det låter. Jag fattar inte att hon förlät mig. Efter allt jag har gjort mot henne. Fast jag är ju såklart glad att hon gjorde det för jag vet inte vad jag skulle göra om hon inte gjort det. Undrar hur det blir med fansen och paparazzerna nu. Jag kommer ju såklart berätta för alla att vi gifter oss för jag älskar henne och jag är inte rädd att berätta för hela världen. Jag hoppas bara alla tar det bra, typ när Zerrie gick ut med det. Dom fick mycket hat i böjan men efter ett tag hade nästan alla accepterat det. Men jag ska prata med Jas imorgon så vi kan bestämma tillsammans hur vi gör. Jag tittade ner på henne och log. Hon ser ut som en ängel när hon sover. Jag är seriös! Jag blundade för att försöka sova men jag hann inte somna försen Michael började skrika. Jas vaknade till och var på väg att resa sig upp men jag stannade henne.

"I take him." log jag och hon log tacksamt tillbbaka. Hon la sig ner igen och jag reste mig upp. Jag tog upp honom ur spjäll sängen och vaggade honom sakta.

"Shh..." sa jag och försökte lugna honom. Det gjorde han och han öppnade sakta sina ögon. Han tittade på mig och jag log.

"Hey buddy!" sa jag tyst och höll fram mitt finger som han tog tag i med sin lilla hand.

"You and me are going to be bestfriends forever." sa jag och skrattade lite hur jag lät. Jag fortsatte vagga honom och sjöng sakta på Little things. Det var en av mina favorit låtar. Dels för att jag hjälpte till att skriva den. Snart sov han så sött i min famn och jag log. Michael. Jag fattar inte att hon kom ihåg att jag alltid har önskat mig en son med det namnet. Jag vet inte vad jag var rädd för när Jas berättade att hon var gravid. Men nu är jag inte rädd längre och jag kommer aldrig lämna Jas igen. Aldrig.

FÖÖÖÖÖRLÅÅÅÅÅÅÅT!!!! Jag har varit sämst på att uppdatera! :(

Hoppas ni inte har slutat läsa! :/

Jag tänker varna er nu att den här veckan har jag väldigt mycket att göra MEN! Jag kommer skriva så fort jag har tid bara för er! :)

Tack för tålamodet! xx

2 timmar senare

Jag har suttit här ganska länge nu och deg börjar bli kallt. Jag känner mig så taskig för att ha lämnat Michael kvar där inne. Det är bara det att jag inte vill gå in riktigt än. Niall's ord ekar i huvudet. Friade han på riktigt? Jag har ingen aning om man kallar det för ett frieri. Jag vill såklart men det han gjort gör mig osäker. Mitt hjärta säger ja men min hjärna säger nej. Jag hade inte ens märkt att Jo kommit ut förrän hon satte sig bredvid mig. Jag tittade på henne och sen ner på gräset igen.
"How's Michael?" frågade jag.
"Derek and Hannah are trying to get him to sleep." sa hon
"I'll come in soon." sa jag och hon nickade sakta. Det var tyst ett tag.
"What should I do, Jo? I want the best for Michael but I don't know what's best!..." suckade jag.
"You think Michael needs his father right?" frågade hon och jag nickade. "Do you love him?" fortsatte hon.
"Michael?" försökte jag men hon gav mig en menande blick.
"Uhm... Yeah... A lot..." sa jag
"And you can't live without him?" jag skakade på huvudet "Then don't! I know that he have hurt you many times but now he's here and asking for your hand cause he love you and can't live without you. You can't live without him too but you're hurt and you're insecure about how he's going to be so that's why it's hard to say yes am I right? If you talk to him about it I'm sure you will work it out." sa hon. Jag vet inte hur men hon brukar nästan alltid ha bra råd till allt. Hon har säkert rätt. Jag är osäker hur det kommer bli och hur det kommer gå med Michael.
"Thanks." sa jag lågt och hon log smått mot mig.
"It's your decision so you decide but I'll support you whatever you choose." sa hon och jag log svagt mot henne. En harkling hördes bakom oss och båda vände sig om. Jag mötte Niall's blick innan jag vände tillbaka blicken till gräset.
"Good luck." viskade hon till mig innan hon reste på sig och gick. Niall satte sig på Jo's plats och det vart tyst en lång stund.

"I'm sorry." sa han efter ett tag "I shouldn't have said that it's just... I love you so much and not knowing if you ever going to forgive me , makes me insane. I just need to know if you're going to give me another chance. I promise to make it up for everything if you forgive me. You're my world, Jas. I don't know what to do without you. If you don't give me another chance I'm sure I will find a way to survive. I have to... Just please. I have to know before I leave L.A." avslutade han och i ögonvrån såg jag att han tittade på mig. Hans ord fick mina tårar att komma tillbaka. Några rann nerför kinden och landade på gräset nedanför. Jag är säker på att Niall såg det men han sa ingenting och det är jag glad för för annars hade det blivit värre.

"I love you too. It's just....I'm not sure if I can forgive you. I'm scared that if I forgive you, you'll break my heart again and even hurt me more but I'm also scared of that if I don't, I ain't going to make it without you." jag tittade upp på honom och mötte hans blick men jag tittade ner igen.

"So...you do and do not want to forgive me?" frågade han. Jag reste mig med en suck och han var snabbt efter mig.

"Look. I really want to forgive you but with all this that happened...I'm not sure if you're going to break my heart again. This situation just make it harder for me! First you suprised me by coming to L.A and then you came here. I tryed to hide but Harry came up to my room and talked to me so I went down stairs. Then you-...I don't know...proposed? I don't know what to call it but that just made me even more confused and that's why I ran out. I just want to make clear that I'm very confused about my feelings right now and that maybe-" sa jag men vart avbruten av att Niall tog tag i mitt ansikte och kysste mig. Oh my god. Jag kunde inte gör något annat än besvara den. Gud vad jag har saknat honom. Jag vet inte varför men mina tårar började på nytt rinna nerför kinderna. Han drog ifrån långsamt men hade fortfarande sina händer om mitt ansikte. Jag blundade hårt för att inte börja gråta igen. Jag öppnade ögonen och tittade rakt in i hans.

"I'll do whatever it takes to make you forgive me. I love you and that I said up there...it's true. I wanna marry you. I wanna be with you til I die. I wanna be the one who teach Michael how to play football and all that stuff. And I wanna be the one waking up beside you every morning. If you want me to quit One Direction I will, cause I love you and if that's what you want I will do it. I love you more than anything and I wanna spend the rest of my life with you." log han och jag tittade på honom med tårfyllda ögon. Jag tårkade bort tårarna med tröjärmen innan jag tittade upp på honom igen.

"I don't want you to quit One Direction. That's just stupid. I don't want you to do anything for me cause I love you too and that's why I forgive you." log jag.

"Really?" frågade han med ett leende. Som svar kysste jag honom och han besvarade den direkt. Efter vi drog ifrån log vi båda.

"Really." log jag.

"So...this mean you said yes to marry me?" frågade han

"Well you didn't really ask so..." svarade jag med ett busigt leende. Han suckade högt på låtsas och jag skrattade åt honom. Han snurrade mig i luften och jag skrek/skrattade innan han släppte ner mig. Han tittade in i mina ögon väldigt länge innan han ställde sig på ett knä och höll mina händer i hans. Han tittade upp på mig och log sitt guliga leende som jag besvarade.

"I don't have a ring right now but I'll buy it later." började han och log "Will you, Jasmine Elisabeth Kennedy, make me the honor to marry you?" frågade han och jag böjade skratta.

"Did I do something wrong? Don't you propose like that?" han tittade förvirrat och lite rädd på mig. Jag lugnade mig och skakade på huvudet.

"No. No, you didn't. I just thought you wouldn't say my full name. It sounded so funny." sa jag och log "But yes. My answer is yes." log jag och han besvarade det. Han reste sig upp och kysste mig passionerat. Ni vet inte hur mycket jag har saknat det här.

Jag är verkligen jätte jätte ledsen för den otroligt dåliga uppdateringen! :S

Har haft skit mycket att göra plus att det här kapitlet har jag fått göra om två gånger.

Jag hoppas jag inte har förlorat massa läsare! :( Kommentera vad ni tycker om novellen. Tycker ni jag ska fortsätta eller ska jag sluta?

xx

Jag hade skrivit ett långt kapitel men dumma mig gjorde någonting så allt försvann så tyvärr blir det inget kapitel idag! :( Jag är ledsen för den dåliga uppdateringen men just nu har jag ganska mycket att göra. Ska ha loppis snart så måste ta fram saker jag ska sälja. Ska försöka skriva så fort jag har chansen. :)
xx

Alla stirrade på mig och Niall. Harry harklade sig och gav de andra killarna och Derek en menande blick. De nickade och gick ut ur vardagsrummet. Niall slutade inte att titta på mig. Jag vet inte ens om han blinkade.

"Ehm...Niall?" sa jag osäkert och viftade handen framför ögonen på honom. Han skakade på huvudet och kom tillbaka till verkligheten.

"Oh..ehm..sorry.." sa han och kliade sig i nacken. Det vart en pinsam tystnad.

"So...how have you been?" frågade han med ett snett leende.

"Ehm...good. And you?" sa jag

"Good... I've missed you..." sa han och tittade in i mina ögon. Jag bet mig i läppen och tittade ner i marken. Efter ett tag bröt han tystnaden som lagt sig.

"Jas I'm so sorry! I'm an idiot , I know that! I was just scared to be a father and I have no idea why I didn't text or call you. I know you probably hate me and I totaly undertsand you but I just want you to know that I truly am sorry for what I did... Is it some sort of way you can give me another chance?" sa han och tittade ledset på mig.

"I want to, Niall. I really really want to but...it isn't that easy." sa jag och tittade ner i golvet.

"Can't we just...sort it out?" frågande han och jag skrattade ironiskt.

"Sort it out? You kidding right?" sa jag och han tittade konstigt på mig. Jag suckade. "Niall you can't just...sort this out! You left me alone to deal with the pregnancy and i had to get birth to our son without you! We can't-"

"Wait!" avbröt han mig och tittade med stora ögon på mig. Han tittade ner på min mage och jag kom på att han kanske inte förstog att jag inte var gravid längre. Suck. Jag ska alltid göra saker värre.

"Oh...ehm...i didn't tell you..." sa jag och tittade ner i golvet "I'm not pregnant anymore..." han tittade in i mina ögon och var på väg att säga nåt när man hörde Michael gråta uppifrån.

"That's him... I should probably go up there..." sa jag och tittade på Niall innan jag halvsprang uppför trapporna. Jag tog försiktigt upp Michael och vaggade honom sakta i famnen.

"Shh... Mommy's here!" viskade jag och han slutade gråta. Jag hörde någon komma in i rummet så jag vände mig sakta om. Det var Niall. Han tittade på Michael och gick sakta fram till oss.

"Can i hold him?" frågade han osäkert. Jag nickade sakta och han tog emot Michael försiktigt. Han såg så liten ut i Nialls armar. Michael öppnade sakta ögonen och tittade upp på Niall. Jag såg att Niall log och dom såg så söta ut tillsammans.

"What's his name?" frågade han och det var den frågan jag hade väntat på.

"Michael." sa jag kort och han tittade upp på mig.

"You named him...Michael?" frågade han och jag nickade sakta. "Why?"

"Because you always said you wanted to name your son Michael." sa jag och tittade ner i marken. Han tittade på mig och sen ner på Michael igen. Han hade somnat i Nialls armar. Jag önskar att Niall inte hade gjort dom här sakerna men om han inte hade gjort dom skulle Michael inte va här idag, tror jag... Jag visste inte ens att jag grät förrän Nialls beskyddande armar höll om mig. Jag grät tyst mot hans axel medans han strök mig över håret. Vi stog så ett tag innan jag lugnade ner mig. Jag drog mig ur hans grep och torkade bort tårarna.

"I'm sorry..." sa jag  och tittade ner i marken "It's just that i miss-" började jag men vart avbruten av Niall

"Will you marry me?" jag tittade snabbt upp på honom

"W-what?" stammade jag fram. Han tog tag i mina händer och tittade in i mina ögon

"I know this sound crazy but i can't stop thinking of you! I love you and I want to spend the rest of my life with you! I'm dying cause i don't know if you ever gonna forgive me! I've begged you to forgive me so many times so now i'm asking you to marry me. If you say no i swear i will leave you alone and never talk to you again!" sa han och jag kände att jag var på väg att börja gråta igen. Jag älskar honom och jag vill säga ja men just nu är det kaos i mitt hjärta och min hjärna. Det här är bara för mycket! Jag drog loss mina händer och sprang ut från rummet. Jag sprang nerför trapporna och tänkte att jag skulle springa ut på baksidan men när jag kom in i köket stog alla där. Till och med Jo och Hannah. Alla tittade på mig.

"Jas what-" Jo hann inte ens avsluta frågan innan jag sprang förbi dom ut till baksidan av huset. Jag sprang till slutet av trädgården och föll ihop på knä. Jag grät och grät. Jag kunde inte sluta.

Hej alla läsare! :)

Nu är kapitlet här! Vad tror ni kommer hända i nästa kapitel? ;)

Jag ska praoa på hunddagis i två veckor och jag börjar imorgon! :D

Bara en fråga... Ni vet Louis-projektet? Vissa säger att den ska vara den 30 mars och andra 31. Hur ska man veta vilken som är den rätta? ^_^

xx